.

När orden är som tagna ur ens egen mun.
 
Känslan att det finns fler, som lägger ner samma enorma engagemang och jobb för sitt barn.
 
Att det finns de som verkligen förstår,
att man inte är ensam..
 
http://youtu.be/C1dahprXPOg
 
http://youtu.be/gLDjXqT9d-4
 
http://youtu.be/3RuQLNgnCv4

Vårt spann starten Polarhundsmästerskapen 2016

Starten på söndag.

Segra prejar ner kameran och Thommy gör ett grodhopp över den med släden


 

Polarhundsmästerskapen 2016

Det var väll egentligen när vi satt i bilen påväg upp till Vildmarksracet som jag surfade in på Draghundsport.se och frågade Thommy om inte han och hundarna skulle dra upp och köra på Polarhundsmästerskapen.
Thommy var på direkt..
Så sagt och gjort loggade jag in och anmälde honom.
 
Kan vara kul att komma ut lite, få träffa andra hundfolk och testa hundarna lite mer i spåret.
Det blev 8-spann sprint, då Thommy kan tycka det är kul att köra kort (medan jag inte gärna gör de på tävling).
 
Det är en lång resa upp och därför bestämde vi att barnen fick vara hemma, med mig.
 
Thommy tuffade uppåt när klockan precis slagit om från torsdag till fredag.
 
Det blev en händelserik natt, då han bland annat tappade ett däck till släpet.
Men han hade reservdäck med och fick sedan komplettera med lite nya muttrar fredagmorgon i Åsarna.
Vid lunchtid var de framme i Norråker.
 
Han bodde i Skogskojan.
 
Passade honom bra tror ja.
 
 
På fredagen var det registrering och vetbesiktning.
 
Senaste veckan har vår ledartik Segra blivit lite plutt och vill inte längre gå i led.Så vi har nyligen börjat köra Selma i led med Varga istället.
 
Både Varga och Karma i höglöp.
Yoda och Noah har senaste dagarna försökt sätta på varann mer eller mindre hela tiden.
Samt Bullen som går omkring och luftjuckar.
Lite sämre aptit på hanarna denna tid också såklart..
 
Så man kan väll sammanfatta det hela med, att spannet inte är på topp just nu.
Uppställningen fick bli, löptikar i främre leden och hanarna längst bak.Lördagmorgon gick han ut först i sin klass.
Han var nog ensam om att redan innan start veta att han inte hade något med toppen att göra.
Eftersom vi inte riktigt tränar för sprint.
 
Inkoppling av hundar, lördag morgon.
Yoda & Thommy.
 
 
Våra snälla valpköpare Helena & Peter hjälpte Thommy under helgen med hundarna vid start och mål. Hålla ordning på lintuggare, löptikar & kåthanar.
 
Spannet snart redo att köra till starten.
 
Efter ungefär halva banan hade de andra 4 spannen i C 8-spann klassen passerat dom.
Karma hamnade i släden, eftersom hon inte riktigt hade full fokus.
Sen lyckades Snö trassla sej några gånger.
Så mycket strul första dagen.
 
Men de passerade iallafall ett större samojedspann som startat i någon klass före dem.
Deras medelhastighet första dagen blev 20-21km/h och hundarna var glada och galopperade hela vägen.
 
Söndagen gick loppet bättre, fast långsammare.
Det var mycket mjukare, tyngre spår och nästintill regnade (varmt).
Alla i klassen körde på sämre tid pga förhållandena.
 
Thommy valde att starta utan Karma denna dagen och gick ut med 7 hundar.
Inga trassel eller strul.
 
Thommy & 7-spannet på söndagen.
 
Glada hundar!
Varga & Selma i led.
 
De körde om 6st spann som startat i klasser före.
Samt ett av 8-spannen i sin klass och kom för dagen på en 3:e placering.
 
Men eftersom de låg många minuter efter från körningen dag 1..
Kom de totalt på en 4:e plats när tiderna slogs ihop.
 
Thommy var nöjd med hundarnas prestation dag 2.
Det vart ett riktigt kul lopp!
 
I mål och tillbaks vid släpet dag 2.
Working Husky Selma pussar sin tävlingskompis Varga.
 
 
Summering av helgen:
 
Våra hundar gick bra när det går tugnt och uppför.
Men vi har inga ledarhundar som håller sprinthastighet och därför måste man bromsa ner spannet plattförs och utför, där tappar de tid mot de andra spannen.
 
De gjorde alla omkörningar felfritt och det känns kanon att fått träna mycket på!
 
 
 
 
 
 
 

Vildmarksracet 2016

Vildmarksracet 120km genomfört! 

En mycket trevlig tävling. Jag gick in med inställningen att bara försöka ta oss runt hela banan eftersom jag aldrig kört så långt innan och med ett relativt nyihopsatt spann där 3 av hundarna bara bott här i ca 5 månader. 

Vi har haft mycket strul tidigare år med hundkörningen och nu är det dax att skaffa sig bra erfarenheter, för att vi inte ska tröttna och lägga ner hobbyn helt.

Årets A-spann består av 3 vuxna sibbar Segra, Bullen, Selma som vi tagit över från Åre.
1 unghund Snö, som vi köpt som valp från kennel Snow Shadow's. En jätteduktig dragare (sprintlinjer) men ganska omogen ännu.
Samt 3 vuxna hundar vi tagit i omgångar från Gävle, Karma, Noah, Yoda.
Samt 1 vuxen tik vi har på foder, Varga.

Ett härligt 8-spann, av en salig blandning individer.

Denna tävlingssäsong, går ut på att främst delta, komma runt banorna berikade med massa nya erfarenheterna och framförallt ha kul!!



Vildmarksracet blev första tävlingen på årets säsong.
Och det var jag, Ida, som körde spannet.


Jag stannade mycket, snacksade hundar, kollade hundar, sockade hundar, drack kaffe och fotade.


Jag kände mej ensam om att vara på tur, bland alla tävlande ekipage.
Men så fick det bli. 
Ingen stress, jag ville hellre ta tid på mig och komma imål.

Jag valde att köra tursläden (min stora oinakka och lämnade tävlingssläden i stugan).


Fick tillfälle att öva omkörningar mycket! Har aldrig tidigare kört bland andra hundar med huskyspannet, MEN att släppa förbi andra spann, samt köra om större spann gick fin fint!!

Vädret ställde ganska höga krav med sina -30grader i starten och -32 grader ett halvt dygn senare när vi gick i mål. 
Jag har bara kört ca milen förut i -28. Men att köra så länge i extrem kyla gick kanon. Är supernöjd med mina nya skor (Sorel Glacier) och mobil (runbo q5) som klarade hela dygnet i extremkyla galant!!

Första milena bestod av mycket strul. Bland annat fick jag ankra och lämna mitt spann för att fånga upp ett tappat 7-spann huskies som kom ifatt oss bakifrån.
Jag säkrade upp det spannet och väntade in föraren som tappat dom, innan jag for vidare.
Under tiden jag tog hand om bakomvarande spann blev de lite osämja bland mina.
Snö, ville inte ha parkering 1 mil från starten och tuggade hej vilt i både linor och hundar.
Min ledarhund Segra blev lite sne på henne och det tog ett par mil tills hon slutade snegla bak surt på Snö.

Men efter 3-4 mil upplevde jag att vi fick lite mer flyt och hundarna bara gick och gick.


Efter 7 mil kom vi in i checkpoint som låg på sjön Noran.

Thommy mötte upp oss och vi fick hjälp fram till vår stolpe.
Veterinärerna var på plats direkt för att börja kolla igenom hundarna.
Ingen av hundarna hade vart dåliga i magen under första sträckan och veterinären gav alla hundar Godkänt efter besiktningarna.


Jag valde dock ändå att ställa av Snö.
Före start var min plan att hon skulle få springa som längst till checkpoint Iochmed att hon alltid tar ut sig till max, samt bara är 1,5 år.


Alla hundar fick halm på checkpoint samt ett mål med Priima. Alla åt bra, även om de gick lite smålångsamt för vissa.
Efter maten la de sig till ro och de var dax för 4h obligatorisk vila.


Jag passade på att äta, dricka & kissa!
Kände mej seg i kroppen och lätt huvudvärk. Lite småfrusen om hakan.
Tempen gick ju aldrig upp nå nämnvärt.

Efter 4h på checkpoint var hundarna på g igen!!
De skrek av iver när de va dax att gå ut på etapp 2. Som var 5 mil.
De höll en bra fart första 2 milen. 
För att sedan näst sista milen börja få mer eller mindre parkering.

De va inget riktigt go i hundarna.
Jag och ett annat större spann gick om varandra om vart annat, men ingen av oss fick riktigt igång hundarna.

Så jag valde att stanna och snacksa igen.

Efter en stund kommer ett nytt spann och passerar och mina hundar kommer igång igen.

Sista milen känner Segra & Varga igen sej och de får upp ett bra travtempo sista milen in i mål!

2016-01-10

Bloggen är som vanligt lågprioriterad, men just nu är jag iallafall här.
 
Nu återstår mindre än en vecka kvar till jag ska köra Vildmarksracet.
Känslan av att tävlingshornen (en tävlan mot mig själv) växer sej fram blandas med en känsla av besvikelse, då det i dagsläget känns tveksamt om ens tävlingen kommer att bli av.
 
Det är snöfattigt i Nornäs, ett snötäcke på 5cm kommer man inte långt med.
Men prognosen visar att ett par dm till ska komma innan helgen.
Frågan är om de kommer räcka för att de ska kunna tycka spår..? 
Bara att invänta besked från tävlingsledningen.
 
Prognosen för helgen visar även runt -25 grader.
Spännande!
Om tävlingen blir av, kommer det bli en intressant utmaning där min prio ligger på att kunna genomföra och med glada, relativt pigga hundar i mål.
 
Träningssäsongen har varit lite som av en besvikelse, där vi gjort det bästa av situationen.
Barmark ända in i slutet av året har begränsat distanserna på körningarna.
Vi har kört dem max 3-4 mil per pass, då de sliter alldeles för mycket på tassarna att köra längre sträckor.
 
Inte ens under julledigheten kunde jag åka uppåt Dalarna och träna som planerat,
eftersom där inte heller funnits någon snö.
Annars hade jag hoppats på att kunna kört lite längre pass där och då.
 
Bara snön kom hit märktes en markant skillnad på hundarnas prestation.
Den blöta & fuktiga luften byttes ut mot torr krispig luft och hundarna började gå klockrent!
Med snön slutade vi även att socka.
Att kunna köra 4 mil utan att plocka med en enda socka kändes smidigt och härligt!
Men ungefär när de bästa förutsättningarna kom, ja då närmar de sig tävling och därmed toppning av hundarna och slut på långkörningen!
 
Men jag hoppas att snön är här för att stanna, så vi kan börja köra längre i slutet av Januari och börja förbereda oss för Polardistans.
Vildmarksracet hade varit en toppenbra träning inför Polardistans, som är en längre & tuffare tävling att genomföra.
 
 
 
 
 
 
 

2015-12-15

Vintern vill inte riktigt komma till oss än.
Det märks på hundarna att det går tungt/segt när luftfuktigheten är hög och de är blött och lerigt.

Flera har börjat slita tassar nu av all barmarksträning, trots mycket sockning.
Så ibland ställer vi in pass för att låta hundarna vila tassarna lite extra.

Det finns kanske en anledning varför man ofta inte väljer att bo i den här delen av landet om det är långdistanskörning man pysslar med.

Jokkmokk lockar.. 




Ständig torkning av hundsockar.. Årets glöggsats sattes för någon vecka sedan (lite sent jag vet!)


Provade att sy några egna barmarkssockar..


De dog dock efter en 4-mils körning.

Köpte även ett gäng non-stop sockar (till höger)..
Tappade alla utom 1!!!!!! Så kunde inte direkt utvärdera kvaliteten på dom..
Men har åkt en runda med bilen för ett par dagar sedan och plockat upp ett gäng vi ska testa igen.. 

Börjar måla gummifärg på några vanliga sockar (till vänster på bilden).
Men de lukta så starkt så jag var rädd att barna skulle tuppa av, så har satt paus på det projektet.
Får ta de nån natt när de sover och sen vädra.

Längtar såå efter snö och att få köra släde! Bild från förra våren.


I onsdags fick Karma gå upp i led med Segra, då Varga var hemma för att vila en tass.

Skulle mer än gärna få köra på lite snö nu, även om de blir med fyrhjuling..
Bild från förra säsongen här hemma.


Fast att köra släde slår ju allt!!!
Bild från förra våren.


Slut på november

Så var de snart dax att lämna ännu en träningsmånad bakom sig.

Om bara ett par dagar är det december!
Vilket betyder att det är 1,5 månad kvar tills jag ska köra säsongens första tävling (om de finns snö).

I november har vi fått ytterligare 40mil i benen på hundarna.
Så nu ligger vi på ca 80mils träning denna höst (för jag kan inte kalla detta för vinter än).

Vi har strukit lite pass denna månad.
Dels har vi haft så mycket med allt!
Thommy har blandannat haft mycket som hänt kring jobbet.
Barnen kräver sitt och lite till ;-)

Sen så har träningen även börjat slita mer på hundarnas tassar, när vi legat på 10-12 mil i veckan.

Så ibland har någon hund fått stå över ett par pass. 
Ibland har alla fått en extra dags vila.

Men med 80 träningsmil i benen och 3,5månad kvar till Polardistans är jag inte bekymrad ändå.
Jag tror vi ligger med bra i träningen för att kunna ta oss runt, vilket är mitt mål!

Jag ÄLSKAR woolpower!!
Här är understället på och jag är redo att ge mej ut på tur.


Hungriga grabbar, Yoda & Noah.

Denna säsong testar vi färskfoder, Priima HE.
Upplevde förra säsongen att några hundar hade svårt att hålla hullet och då går inte den träningen riktigt att jämföra med hur mycket vi tränar nu.


Lite vitt fick vi ett par dagar, så vi fick precis ihop till en liten snögubbe.



Har blivit fruktansvärt lite träning för min egen del. Men för att knäna ska hålla är den nödvändig (och ja jag tycker ju även de är kul)..

Men utöver hundkörningen vill jag ju helst vara med mina barn när jag är ledig. 
Men när hundkörningen går åt lågsäsong får jag väll trappa upp min träning igen och bara försöka underhålla lite nu dessa månader.

Men än hänger iaf 6-packet kvar.
Fast alla vet ju iofs att rutor bygger man i köket.. Och inte på gymmet.



Grabbarna Noah & Yoda.
Som vi köpte in för 3 månader sedan, lagom till säsongen skulle dra igång.

Jag är otroligt nöjd med dessa grabbar!! Och deras två kullsystrar vi har.
Ingen av de 4 hundarna har stått över ett enda träningspass.

Jag gillar mentaliteten, deras tassar har hitills hållt bäst och jag gillar verkligen typen.

Riktigt glad och nöjd över dehär hundarna. 
De passar oss perfekt.

 När man rullar in på gården igen vid midnatt, efter kört 3 milen med hundarna, kört en heldag på jobbet, hämtning/lämning av barn på förskolan och nattning av barn, känner man sej lite trött!



Vi fick njuta av lite vitt här ett par dagar i skogen.



Har beställt lite nytt till hundarna, stamlinor, olika necklines, krokar, halsband..


När vi inte tränar, myser vi gärna tillsammans i kojorna.



Bild från 3milen igår kväll.




Schematräsket delux

Det känns som mitt liv kretsar väldigt mycket kring scheman..
 
På jobbet är jag ansvarig för Verksamhetsplanen.
Så efter att jag kvartalsvis skrivit den, ska jag sedan varje vecka delge de övriga på jobbet om hela veckans dagliga mål, varje vecka.
 
Hemma har jag ju även såklart ett jobbschema sittandes på kylskåpet.
 
Utefter mitt arbetschema, skriver jag varje månad ett nytt schema till förskolan vilka tider barnen behöver vara där (eftersom mitt schema aldrig ser likadant ut).
 
Vi har ett träningsschema för hundar (olika varje månad).
Som jag skriver för att få ut alla de mil de behöver springa och för att få en balans mellan träning & vila.
Sedan underlättar det för den av oss som är hemma med barnen, då man ser vilka dagar det ska läggas in en extra vattning under eftermiddagen.
De utfodras alltså 3ggr per dag under träningsdagar.
2 ggr på vilodagar.
 
Sen för att det ska vara enkelt för min man, bland annat.
Har vi en "veckotavla" där vi skriver in läkartider, besiktningar, kalas mm..
 
Jag har även börjat skriva upp vad vi ska laga för mat varje dag för att slippa ha en man som inte har någon aning om vad han ska laga när han är själv hemma på eftermiddagen med barnen ;-)
 
Vi har ett barn med lite speciella behov, så vi har även börjat med ett dagligt bildschema på kylskåpet.
För att det ska underlätta att förstå vad som ska hända under dagen och i vilken ordning det ska göras.
 
 
Med alla dessa scheman blir det ändå lätt kaos.
Händer något oförutsett eller att någon av någon anledning ändrar på en tid..
Ja då måste ju iprincip alla aktiviteter/tider/scheman skrivas om!!
 
 
Nu är det bara ett schema för toalett-tider och ligg-tider med min man som saknas tror jag för att vårt liv ska gå ihop någrlunda.
Men de förutsätter såklart att ingen är och ruckar på nån av de redan inplanerade aktiviterna, för då blir de fasen KRIS!!

Anmäld till tävlingarna

Jag har anmält mig och hundarna till de tävlingar vi tränar för och planerar att köra denna säsong.

Första tävlingen, Vildmarksracet som går i Nornäs i januari.


120km lång tävling.
Planen är att jag ska starta med 8 hundar.


Andra tävlingen, Polardistans.
Som går i Särna i mars.
Jag är anmäld i 6-8 spann klassen +160km.


Jag hoppas även här att jag ska kunna plocka ut ett 8-spann av mina 9 hundar och att vi ska vara skadefria fram tills dess.


Klipp från Dalaturen

Jag och 9-spannet plockar upp Thommy med Trollcarten.
Klipp från körningen i Dalarna förra helgen.
Hundarna framifrån: Varga, Segra, Karma, Snö, Selma, Bullen, Yoda, Noah & Storm.
Ni får väll ställa upp kvalitén så ni ser nått..


 

O så var de november

Å så var även oktober över.
Blev en godkänd träningsmånad.
Totalt 40 mil har spannet fått i benen.

Tassarna hållet fortfarande väldigt bra, antagligen för vi kör på relativt "snälla" vägar och eftersom de ännu är mjuka i avsaknad av kallgrader.

Vi har vart uppe i Nornäs en helg.
Fick köra spannet i dagsljus för första gången.
Kul!

Det blev ett möte med en jakthund, som sprang rakt in i spannet!!
Men Segra & Varga styrde upp det hela bra och fortsatte bara springa vidare (på uppmaning) och därmed körde vi ifrån jakthunden och inte ett enda morr hördes.
Hjärtklappning och adrenalinpåslag i bött och samtidigt så fruktansvärt förvånad att verkligen Inget hände!

Från en 20km månskenstur jag gjorde med spannet i början på månaden.



Vattning under vår 30km tur i Nornäs.


Lunchstopp efter 20 av 30km körda.



Karma & Snö passar på att vila.



Köttbullar i brö & kaffe till mamman.



I väntan på att få springa sista milen.



Glada hundar efter fått springa 30km.



Varga & Segra som vi kör som ledarhundar.
De är duktiga och kompletterar varandra väldigt bra!!


Hemma i Värmland igen och därmed åter mörkerkörning, efter jobb och när barnen lagt sej för kvällen.

Bilden är från ett kaffestopp igår när jag var ute med alla 9 hundar och körde 36km.


Bild från igår.








Det kostar att ligga på topp..

Sedan barnen började på förskolan för 2 veckor sedan har de varit mer sjuka än friska.
När den ena blir frisk, blir den andra sjuk och så har de avlöst varandra..
 
Att avlösa är dessutom ett ord som stämmer väldigt bra in på vår familj på många kategorier just nu.
 
Sjuka barn kräver väääääldigt mycket mer än friska.
Dessutom har det minsta barnet drabbats av separationsångest, sedan jag började jobba.
Så nu sover hon knappt.
Iallafall inte ensam, utan helst på mig.
Med handen på hjärtat, det är jättemysigt att sova med sina barn, men man blir inte direkt utvilad av att ligga som en packad-sill och att knappt kunna vända sej, för då finns risken att barnet blir argt och vaknar.
Oftast vaknar man på morgonen med avdomnade/ömmande kroppsdelar.
 
Pappa duger inte till nattning eller tröst på natten för lillasyster just nu och på dagarna är hon mej hack i häl vad jag än gör. Jag får inte lämna rummet utan att det blir katastrof.
Men som tur är vet vi att någon gång kommer det gå över, även om man är lite trött i mössan mellan varven.
 
Men Jag och Thommy ror ändå hem allt ganska bra.
Den som är hemma med barnen ser även till att hemmet flyter på med mat/tvätt/städ/djurskötsel osv.
Thommy har faktiskt blivit otroligt duktig på detta, sedan jag började jobba igen efter 3,5 år hemma!!
 
Men det tråkiga i historien är väll att det känns som om vi knappt ses, Thommy och jag.
När den ena kommer hem från jobb, åker den andra oftast.
När väl båda infinner sej, då är det dax för den ena att gå ut och träna hundar och den andra får ta barn & hem.
 
När man kommer in sent på kvällen från hundkörningen, sover den andra (oftast med ett av barnen tätt inslingrat).
Nätterna blir sådär med sömn.
Sjuka barn vaknar ofta och är mkt ledsna.
Dessutom sedan Varga blev sådär mamma-sjuk, är det obligatoriskt för henne att vakna flera ggr per natt och se så mamma faktiskt inte är borta.
Ibland tar omläggningarna upp till en timma.
 
Mitt i denna småbarnstid, så har vi iallafall valt att satsa som mest, hittills, på hundkörningen också.
Passande :-)
Så många timmar spenderas ute i skogarna för att träna spannet, för att följa träningsschemat till punkt & pricka.
Så där försvinner några sömntimmar eller timmar tillsammans med varandra.
Fast det är självvalt.
Avkoppling för mej är faktiskt när jag får vara ute i naturen och rensa hjärnan bakom glada, arbetande hundar.
 
Men.. år 2042, då kanske vi får tid att umgosas lite på egen hand Thommy & Jag.
Vem vet kanske slår vi på stort och bokar en hel veckas resa till något mysigt ställe. Jag ska fråga honom någon gång framöver när vi ses..
Eller så är det kanske bäst att skicka ett sms och fråga honom, för annars har jag garanterat hunnit glömma bort det tills nästa gång vi får tillfälle att ses :-)

Hundfoderleverans här i veckan.. Barnen blev jättesugna på körv.



Mkt kaffe blir de.. Här uppladdning inför ett sent pass med hundarna.



Spannet.



Häromkvällen förberedde jag att bad till pappan, när han var ute o körde hundar.



Gårdagens morgonsol här i skogen.



Många vackra mornar har vi haft senaste veckan..

 

Oktoberträning

Träningen går fortsatt bra.

Vi har haft lite varmare väder igen och hög luftfuktighet, så vi har tagit det lite lugnare nu senaste dagarna.

Är mycket nöjd hittills med träningen i oktober månad.
96km har vi kört i oktober och har ganska precis 3 veckor kvar av månaden, så många fler mil blir de.
När vi sen går in i november trappas träningen upp ytterligare..

En av tikarna har gått in i löp (igen?), får se om hon går med i spannet hela löpet eller om vi ställer av henne ett par dagar kring höglöp. Hon är inte den som ställer upp sej för hanarna precis, utan håller sej undan. Så de ska nog gå bra att köra henne.
Kanske speciellt eftersom vi kör alla tikar i främre halvan av spannet och alla hanar bak.

Working Husky Selma & Neimans Bullen.



Malamutemammas First Husky Ragnar & Malamutemammas First Husky Floki.
(Hanarna ur vår senaste kull nu 10 månader).



Jag redo för kvällskörning efter ha nattat barnen.



Min nya skitkärra.



Vattenpaus under lördagens körning.



Hundgårdsmys med Karma.

Träningen fortgår..

Några körningar efter träningsschemat i september månad. Men man rår inte över vädret.

Nu hoppas jag kylan kommer även till oss. Första morgonen idag som vi har frost i gräsmattan, mycket gott tecken!!

Hundarna sköter sej bra!
De märks att de börjar få in rutinerna.
Starten går allt lugnare till och de är inga som helst trassel.
När de första 6 hundarna är inkopplade är de relativt tyst/lugnt.
Men när man börjar koppla in de sista, vet de att de närmar sej, att de äntligen ska få springa.
För springa är ju de bästa som finns, så då är det svårt att vara helt coollugn!

När temperaturen sjunker såpass att vi kan träna under ljusare förhållanden, ska ni få ett klipp från starten.

Denna säsong har jag fått lite nya erfarenheter.

Jag har bara tidigare i mitt liv kört ett 6-spann som mest, dvs hundarna i 3 led.
Denna säsong är vi uppe i 5 led (9 hundar) och det blir ett långt ekipage.
I kurvorna försvinner de första hundparen, så man ser ju inte hela spannet för ett par sekunder.
Det gäller att vara vaken.

Man hinner heller inte se lika mycket av naturen.
Det är många rumplinor, nacklinor att hålla ögonen på.
Många hundar som man ska ha koll på, så ingen rör sej konstigt, haltar, tappar för mkt energi, sitter sockar kvar på den som har de osv.
Det är även många tassar som ska kollas, ofta.

Hitills har tassarna hållt bra.
Ett par klor som blivit lite för korta.
Så under träningssäsongen är de bara sporrar vi klipper, eftersom de andra hålls efter ändå.

Vi har dock en tokig unghund som sliter lite baktassar..
Hon har inte vett att hålla igen, än.
Hon ska bara framåt och ligger på som fasen. 
Jag hoppas hon med tiden ska lära sej. Så hon orkar längre distanser i ett lugnare tempo.
Än att hon som nu, iprincip springer 4steg på stället när de går för sakta.

Om hon inte lär sej, kommer vi förmodligen få börja fundera på att hitta ett hem som är intresserade av att köra sprint. 
För hon har en enorm dragskalle..

Men hon är en så himla mysig hund, så hon bara SKA lugna ner sej har jag bestämt.
Jag gillar att hon inte riktigt är som de andra. 
De känns som de kan vara bra med lite olika personligheter/styrkor och att de är bra att kunna blanda spannet med lite av varje.

Inför söndagens körning. Varga selad och klar och värmer upp lite i slussen.



Bild tagen för någon vecka sedan, då jag var ute och körde spannet i månskenet.



Bild från samma tur. Mitten av spannet Yoda, Noah, Selma & Bullen.



Promenad med en av våra valpar, bör väll nästan börja kalla dem unghundar..
På bilden Aslaug. (Vår senaste kull, efter vår tik Karma x Nordvikens Kuling)



Bakre delen av spannet hemma i hägnet efter en av våra körningar.
Bakifrån Storm, Noah, Yoda, Bullen & Selma.



En bild från när jag var ute och körde nu i lördags. 
Framifrån: Varga, Segra, Karma, Snö, Bullen, Selma, Noah, Yoda, Storm.
Alla grabbar bak, brudarna fram.


I helgen hade vi besök av Peter (vän, uppfödare & valpköpare) och hans hundar.
På bilden är hanen Hero, från vår sista malamutekull.
En ståtlig herre. Väldigt lik sin pappa Antti & mamma Sila fanns där i ögonen.


Hero vart glad att träffa mej.


Paus för vattning

Filmklipp från en av veckans körningar jag gjorde med hundarna.
Här paus för vattning i månskenet..
 

Ida

Om

Min profilbild

MINA BESÖKARE:


Just Nu:

Idag:
Denna Vecka:
Denna Månad:
Totalt:



RSS 2.0