Sedan barnen började på förskolan för 2 veckor sedan har de varit mer sjuka än friska.

När den ena blir frisk, blir den andra sjuk och så har de avlöst varandra..

 

Att avlösa är dessutom ett ord som stämmer väldigt bra in på vår familj på många kategorier just nu.

 

Sjuka barn kräver väääääldigt mycket mer än friska.

Dessutom har det minsta barnet drabbats av separationsångest, sedan jag började jobba.

Så nu sover hon knappt.

Iallafall inte ensam, utan helst på mig.

Med handen på hjärtat, det är jättemysigt att sova med sina barn, men man blir inte direkt utvilad av att ligga som en packad-sill och att knappt kunna vända sej, för då finns risken att barnet blir argt och vaknar.

Oftast vaknar man på morgonen med avdomnade/ömmande kroppsdelar.

 

Pappa duger inte till nattning eller tröst på natten för lillasyster just nu och på dagarna är hon mej hack i häl vad jag än gör. Jag får inte lämna rummet utan att det blir katastrof.

Men som tur är vet vi att någon gång kommer det gå över, även om man är lite trött i mössan mellan varven.

 

Men Jag och Thommy ror ändå hem allt ganska bra.

Den som är hemma med barnen ser även till att hemmet flyter på med mat/tvätt/städ/djurskötsel osv.

Thommy har faktiskt blivit otroligt duktig på detta, sedan jag började jobba igen efter 3,5 år hemma!!

 

Men det tråkiga i historien är väll att det känns som om vi knappt ses, Thommy och jag.

När den ena kommer hem från jobb, åker den andra oftast.

När väl båda infinner sej, då är det dax för den ena att gå ut och träna hundar och den andra får ta barn & hem.

 

När man kommer in sent på kvällen från hundkörningen, sover den andra (oftast med ett av barnen tätt inslingrat).

Nätterna blir sådär med sömn.

Sjuka barn vaknar ofta och är mkt ledsna.

Dessutom sedan Varga blev sådär mamma-sjuk, är det obligatoriskt för henne att vakna flera ggr per natt och se så mamma faktiskt inte är borta.

Ibland tar omläggningarna upp till en timma.

 

Mitt i denna småbarnstid, så har vi iallafall valt att satsa som mest, hittills, på hundkörningen också.

Passande :-)

Så många timmar spenderas ute i skogarna för att träna spannet, för att följa träningsschemat till punkt & pricka.

Så där försvinner några sömntimmar eller timmar tillsammans med varandra.

Fast det är självvalt.

Avkoppling för mej är faktiskt när jag får vara ute i naturen och rensa hjärnan bakom glada, arbetande hundar.

 

Men.. år 2042, då kanske vi får tid att umgosas lite på egen hand Thommy & Jag.

Vem vet kanske slår vi på stort och bokar en hel veckas resa till något mysigt ställe. Jag ska fråga honom någon gång framöver när vi ses..

Eller så är det kanske bäst att skicka ett sms och fråga honom, för annars har jag garanterat hunnit glömma bort det tills nästa gång vi får tillfälle att ses :-)

Mkt kaffe blir de.. Här uppladdning inför ett sent pass med hundarna.

Spannet.

Häromkvällen förberedde jag att bad till pappan, när han var ute o körde hundar.

Gårdagens morgonsol här i skogen.

Många vackra mornar har vi haft senaste veckan..

Är mycket nöjd hittills med träningen i oktober månad.

96km har vi kört i oktober och har ganska precis 3 veckor kvar av månaden, så många fler mil blir de.

När vi sen går in i november trappas träningen upp ytterligare..

En av tikarna har gått in i löp (igen?), får se om hon går med i spannet hela löpet eller om vi ställer av henne ett par dagar kring höglöp. Hon är inte den som ställer upp sej för hanarna precis, utan håller sej undan. Så de ska nog gå bra att köra henne.

Kanske speciellt eftersom vi kör alla tikar i främre halvan av spannet och alla hanar bak.

Malamutemammas First Husky Ragnar & Malamutemammas First Husky Floki.

(Hanarna ur vår senaste kull nu 10 månader).

Jag redo för kvällskörning efter ha nattat barnen.

Min nya skitkärra.

Vattenpaus under lördagens körning.

Hundgårdsmys med Karma.

Nu hoppas jag kylan kommer även till oss. Första morgonen idag som vi har frost i gräsmattan, mycket gott tecken!!

Hundarna sköter sej bra!

De märks att de börjar få in rutinerna.

Starten går allt lugnare till och de är inga som helst trassel.

När de första 6 hundarna är inkopplade är de relativt tyst/lugnt.

Men när man börjar koppla in de sista, vet de att de närmar sej, att de äntligen ska få springa.

För springa är ju de bästa som finns, så då är det svårt att vara helt coollugn!

När temperaturen sjunker såpass att vi kan träna under ljusare förhållanden, ska ni få ett klipp från starten.

Denna säsong har jag fått lite nya erfarenheter.

Jag har bara tidigare i mitt liv kört ett 6-spann som mest, dvs hundarna i 3 led.

Denna säsong är vi uppe i 5 led (9 hundar) och det blir ett långt ekipage.

I kurvorna försvinner de första hundparen, så man ser ju inte hela spannet för ett par sekunder.

Det gäller att vara vaken.

Man hinner heller inte se lika mycket av naturen.

Det är många rumplinor, nacklinor att hålla ögonen på.

Många hundar som man ska ha koll på, så ingen rör sej konstigt, haltar, tappar för mkt energi, sitter sockar kvar på den som har de osv.

Det är även många tassar som ska kollas, ofta.

Hitills har tassarna hållt bra.

Ett par klor som blivit lite för korta.

Så under träningssäsongen är de bara sporrar vi klipper, eftersom de andra hålls efter ändå.

Vi har dock en tokig unghund som sliter lite baktassar..

Hon har inte vett att hålla igen, än.

Hon ska bara framåt och ligger på som fasen. 

Jag hoppas hon med tiden ska lära sej. Så hon orkar längre distanser i ett lugnare tempo.

Än att hon som nu, iprincip springer 4steg på stället när de går för sakta.

Om hon inte lär sej, kommer vi förmodligen få börja fundera på att hitta ett hem som är intresserade av att köra sprint. 

För hon har en enorm dragskalle..

Men hon är en så himla mysig hund, så hon bara SKA lugna ner sej har jag bestämt.

Jag gillar att hon inte riktigt är som de andra. 

De känns som de kan vara bra med lite olika personligheter/styrkor och att de är bra att kunna blanda spannet med lite av varje.

Bild tagen för någon vecka sedan, då jag var ute och körde spannet i månskenet.

Bild från samma tur. Mitten av spannet Yoda, Noah, Selma & Bullen.

Promenad med en av våra valpar, bör väll nästan börja kalla dem unghundar..

På bilden Aslaug. (Vår senaste kull, efter vår tik Karma x Nordvikens Kuling)

Bakre delen av spannet hemma i hägnet efter en av våra körningar.

Bakifrån Storm, Noah, Yoda, Bullen & Selma.

En bild från när jag var ute och körde nu i lördags. 

Framifrån: Varga, Segra, Karma, Snö, Bullen, Selma, Noah, Yoda, Storm.

Alla grabbar bak, brudarna fram.

På bilden är hanen Hero, från vår sista malamutekull.

En ståtlig herre. Väldigt lik sin pappa Antti & mamma Sila fanns där i ögonen.

Filmklipp från en av veckans körningar jag gjorde med hundarna.
Här paus för vattning i månskenet..