Jag skickade några bilder från vårat gruvbesök i Sala Silvergruva via mobilen.
Men här bjuder jag på några till..




Efter middagen på värdshuset blev vi ner skjutsade till Sviten i gruvan.
Den var upplyst med massa levande ljus. Där fanns även ett dukat bord med diverse godsaker.





Vår säng för natten




Min man





Lite svårt att se kanske, då de blir ganska mörka kort i en gruva.
Men som ni ser var de ett stort rum vi bodde i.




Då vi var ensamma nere i en gruvan och hade 2 mil gruvgångar på just våran nivå
kunde vi inte låta bli att smita ut under natten och utforska lite på egen hand.




 
Vi





Min man, ser något trött ut.





På morgonen kom de ner och dukade upp frukost till oss.




Nu har vi nyligen kommit hem från gymmet.
Potatisen är i ungen, kött och champinjonsås på gång :-) Jag sitter med en burk minikeso i väntan på att maten ska bli klar.

Ska man fira lite idag tro, kan ju säga att vi nu är halvvägs.
Var på ultraljud idag igen och fick se kotten sprattla för fullt. Den ville inte gärna vara med på kort, då den la armarna i kors för ansiktet hela tiden. Så bm fick buffa på magen så den skulle flytta på armarna.
Vi tog inte reda på vad de är, då de skulle vara lite som att förstöra all spänning. Om 20veckor får vi ju veta ändå.


 

Jag har långledigt denna helg. Tog helg redan igår vid lunchtid, torsdag.
Imorse var jag uppe tidigt ändå, har städat hela huset, packat de mesta och nu ska jag ut till hundarna och även städa bilen innan husse kommer hem då vi drar.

Bitch blir med oss. Vi börjat trippen till Hedemora. Där vi ska hälsa på vän och valpköpare Peter. Ska bli jättekul att träffa honom och valpen Hero! Därför vi även tar med syster Bitch så de ska få umgås lite.

Lördag lunch åker vi vidare till Sala och går en guidad tur nere i Silvergruvan. Sedan är tanken att vi ska duscha och göra oss i ordning inför kvällens middag. Sedan spenderar vi natten nere i gruvsviten, som är världens djupaste hotellrum. Besöket i Sala silvergruva är en bröllopspresent som vi fått från Thommys familj och släkt.

Bitch blir inte med till gruvan, utan stannar hos Peter och brorsan en extra natt.

På söndag fyller pappsen år, så då blir det ett besök dit :-)

Kommer att bli en rolig helg, som vi sett fram emot länge!! Kommer såklart att sakna våra kära hundar här hemma, men de har passning så de ska väll gå bra!! :-)

Innan vi skulle somna igår, så låg jag och funderade lite. Hm, undra va de finns för typ av dass där nere i gruvan. Jag som (i nuläget) måste upp och kissa iaf 2 gånger per natt. Hoppas de inte ligger långt bort, så jag går vilse där nere i gruvan..
Finns ens ljus mer än stearinljus?? Jag konstaterade att jag tar pannlampan med mig. För inte vill jag komma bort mej där nere i gångarna!!

Sedan har jag blivit varnad för "Gruvfrun" ..jag hoppas hon är snäll!
Fick höra på facebook av en som gjort dagsbesök där nere att hon minsann inte skulle vilja spendera natten där..
Jag hoppas gruvfrun blir glad av att slippa sova ensam.
Det som känns lite sjukt är att där finns bara en svit, vi kommer sova alldeles ensamna därnere.
Ingen mobiltäckning finns utan vi får någon typ av kom-radio om vi behöver få tag i någon ovan mark.
Thommy konstaterade fort (då mitt illamående kommer lite akut ibland) att jag även ska packa med spypåse
"så du inte spyr ner överallt därnere.."

Jag misstänker att de kan komma att bli en upplevelse över det vanliga, vilket är kul då det är en bröllopspresent som vi säkerligen kommer minnas föralltid..

Undra va vi ska göra därnere själva? Sjunga? ..nej de kanske inte frun gillar..
Spela kort? ..ska man packa kortlek? ..eller är det att förutsätta att vi får tråkigt i bara varandras sällskap?


Va gjorde egentligen grottfolk förr i tiden tro?

Bild på några av mina käraste

..har jag varit sugen på i flera veckor. Har inte ätit de sen i vintras sist om jag minns rätt. Då var de mammas lasagne i stugan. Lagat de har ja inte gjort på vääldigt länge. För det första har mat os och jag inte varit de bästa vänner de senaste månaderna. Sedan ungefär i samma veva startade Thommy sin bulk-diet, vilket gör att han bara äter sina special-lådor varje dag. 

Iochmed att Thommy inte ska ha någon mat, känns de så onödigt att stå och laga massa åt bara mig själv. Men idag fick jag tummen ur, är ja sugen på lasagne ska jag bannemej ha det också. Men den blev stor, så jag har mat ett tag framöver.

De blir kort jobbvecka för mej denna vecka, hade endel komp att ta och dessutom ska vi iväg på äventyr. Så jag tar helg redan kl 13:30 imorgon. De är lagom!! 

Bitch har varit med och kockat ihop lasagnen och en skål sallad.
Lite smakprov damp ner på golvet (såklart).
Hon tyckte gurka va sådär ..lite för slajmigt tror jag.
Men ost gick såklart ner.

När maten är klar och äten, ska jag ut på gården med hundarna och släppa dem lösa ett tag så de får busa lite.


Nä, nu luktar de färdigt så nu ska jag äta :-)

Igår kväll var vi iväg på årets slomning, Jag, Thommy, I & J. Eftersom vädret var lite ostabilt tog vi med tarpen och spännde upp där vi skulle ha brasan. Så där satt vi under tarpen, spelade kort och grillade korv i väntan på mörkret och att slommen skulle gå till.

Divine följde med oss iår.


Silent Ridge Divine in Snow.



Brasa



Hättälva


Var mycket trevligt, men oj vad trött man blir. Jag är inte van att vara vaken så sent längre. Vi kom i säng vid tolv tiden tror jag och då kände jag mig som en klubbad säl. Tur att jag är ledig idag, jag tog mej en ordentlig sovmorgon till 9:30.

I helgen har vi röjt på gården, i boa & lillstugan och gjort en skräphög vid parkeringen. Så idag ska vi åka till återvinningscentralen med allt. Så jag ska väll börja fylla så mycket som går in i bussen under dagen idag.
Hundarna har sprunigt lösa på tomten hela helgen, badat endel och jagat änder :-)

Slutade tidigt idag, halv 2. Åkte till Vital och körde ett pass axlar, trapz & vader. Nu har vi nyss kommit hem.

Wolf är innehund idag :-) Potatisen är i ugnen, salladen klar i en skål, såsen står klar på spisen. Nu återstår det bara för husse att steka på köttet. De blir lövbiff idag.

Vi har kommit på att om man använder bakplåtspapper när man gör hemmagjorda pommes frites eller klyftpotatis blir de inte alls så onyttigt. De blir ju som om man kokat potatisen typ. Fast godare. De blir ju ändå liksom hårda och krispiga :-D Så nu kan vi äta de såå ofta som jag vill. Jag är ett litet potatisfreak tror jag.
Potatis kan man ju göra så mycket med!! Mos, råstekt, kokt, stekt, klyftpotatis, chips, pommes och allt är gott!!

När maten är klar ska vi slänga på en film ja köpte på ica igår.
En svensk komedi från 2010 som heter: Fyra År Till

 

Både husse och jag är lediga i helgen och hemma! De känns inte alls vanligt men så är det iallafall. Jag är tom ledig måndag så de blir långhelg för mej. Imorgon ska vi vara ute med de fyrbenta hela dagen. Kanske drar igång något uteprojket, som riva gamla valphundgården, städa i boa eller nått. Vi behöver ju inte ha 2 hundgårdar som står tomma.

Ska vi bygga någon mer hundgård blir de mer något större, naturformat, eller va man ska kalla de. Men lite träd och sånt i. Men de planerar vi inte att göra just här vi bor nu.. Men om vi flyttar någon gång. Då får de bli så.

Ha en trevlig fredagskväll alla!!
..det tänker iaf vi ha..
Biffen & Kulan, eller va de nu var vi fick nya smeknamnen som :-)

Många tror att om man har många hundar spelar det inte såå stor roll med en mer eller mindre.
Men tänk att det spelar en himla stor roll!! ..iaf om man går åt hållet: mindre.

Alla har en helt egen plats i familjen, hjärtat, ja överallt.
Det finns ingen av hundarna som är den andra lik. Alla har sina helt egna personligheter och egenheter. De är inte så konstigt de är ju helt egna individer.
När man då mister en så blir det såklart enormt tomt!!

Om man jämför med människor, inte heller där hittar du någon som är det andra lik. Visst de finns både man kan ha egenheter som kan vara lite lik eller påminna om varandras.
Men helt lika/kopior blir ju aldrig några.

Våra hundar är ju några vi lever med, inte ibland, utan dagligen. Precis som i en familj. Vi träffas ju hela tiden!! Vi äter ihop, vi hänger i soffan ihop, vi tränar ihop, vi skrattar ihop, gör utflykter ihop, vi har tråkigt ihop..
De mesta som händer i vardagen gör vi ju ihop!

De blir inte bara som en vän, som man kanske träffar vissa dagar, utan vi lever ju tillsammans som en familj.
När man då förlorar en, gör det en jäkla skillnad.

Ungefär som att säga till någon som blir av med ett syskon i en familj, men du har ju så många andra syskon.
De är väll klart att platsen just den fyllde blir tom!!


Även tanken då föräldrar säger till sina barn, vi skaffar inga djur, ni blir bara ledsna när de försvinner.
Vad är det för resonemang?!!

Klart som sjutton man blir ledsen. Men all glädje och kärlek de ger under sin levnadstid då?! Det övervinner ju allt!

Det skulle ju vara som att, nej vi skaffar oss inga vänner eller håller kontakt med släkten,
vi blir så ledsna när de försvinner!
De vore väll att försumma de goda i livet om nått!!

Man kan inte skydda sig mot allt. Och att försöka göra det vore verkligen att stänga in sej.

Man får vara ledsen, och man ska få vara ledsen. Även barn skulle förstå detta om man förklara varför det blev som de blev och varför kalle-kanin eller hönan-agda inte längre finns kvar.
Även de måste väll lära sig livets gång?!

Jag har valt att vänta med detta inlägg och trodde att det skulle bli lättare att skriva det vid ett senare tillfälle.
Men så var det inte alls.


Vår familj är nu en mindre.
Det var för 2 veckor sedan, idag, som det konstaterades att Kaiza var riktigt sjuk.

Hon har de senaste åren lidit av svår kvalster- gräs- och lövträd-allegri.
Vilket resulterade i hudklåda, exem, sämre pälskvalité mm. Senaste säsongen märkte vi även att tassarna inte höll vid barmarkskörning, trots att vi inte körde på några "aggressiva" grusvägar eller speciellt långa streckor. Kanske var det så att även trampdynorna var extra känsliga pga hennes allergi, då hyn för övrigt var väldigt skör.

Hon gick på kortison för att dämpa klådan och regelbundna schamponeringar med receptbelagt schampo för att hålla hyn och doften i schakt.
Inomhus då hon utsätts mer för kvalser blev hon extra tät och rinnig i ögonen.

Vi har pratat mycket om det och sagt att så länge hon är levnadsglad och allert så får hon hänga med!!

Men under senaste vintersäsongen märktes att hon inte riktigt var som förut.
Hon ville med ut och köra, men orkade knappt lunka med mer än korta streckor.

För några veckor sedan kändes hon mer hängig på något sätt. Hon var inte glad av att umgås med de andra hundarna. Hon ville mer vara ifred för sig själv. 
När vi i torsdags dessutom konstaterade livmoderinflammation i kombination med juvertumörer beslutade Jag och Thommy tillsammans att hon inte skulle behöva lida mer.



Hon har levt ett händelserikt liv. Bott i flera olika familjer, kört många tävlingar och bland annat vunnit Polardistans 300.

Jag minns när hon kom till oss för några år sedan (först på prov) då fick jag snabbt för mej att hon kände sig som hemma direkt och bestämt sig för att nu har jag flyttat färdigt!! Här ska jag bo!!

Redan efter någon dag ville jag ta med henne på en bilfärd till mina föräldrar men när hon kröp allra längst in i sin hundkoja förstod jag, va rädd hon var för att åka härifrån.

Kaiza var precis som sin lillebror, Zigge, en pratglad hund. Man kunde sitta och prata i vanlig samtalston till henne och hon svarade. Hon slängde sej gärna på rygg, la framtassarna för ögonen, pratade lite, började simma med frambenen och pratade ännu mer.
Hennes främsta ljud lät ungefär såhär: Booouuuuu!!!



Ja de finns helt klart inga begränsningar på tårar..
Vi saknar henne enormt. Och det känns sorligt att se hennes hundgård stå tom.
Men minnena lever kvar..




En dam som avskydde vatten när hon flyttade hit,
började så småningom att gilla det. Här har hon hoppat ur båten
alldeles ensam för att få simma iland med de andra hundarna!!






Hundutställning i Simmatorp med husse

Lerig höstträning. Kaiza till Höger, gick i wheel med Iluk.




Paus på klövjetur längs Brattforsleden.





Kaiza och Husse vid lungälven.




Kaiza ledarhund höger.



Det finns inga ord som kan beskriva...
Vi ses igen skruttan...!

Långfredagen innebär alltid Mc-premiär här för oss. Ja vi premiärar inte På motorcykel, utan vi tittar på andra som gör det.

Som jag skrivit tidigare år så använder vi de istället som miljöträning för hundarna. Ingen av våra hundar är rädda för skott/smällare. Kanske beror det på att vi jobbat lite med dethär med höga ljud och smällar.
I Nornäs har de några år skjutits raketer vid nyår strax bakom hundgårdarna och vi har då innan pratat om hur vi beter oss och (inte) reagerar för att hundarna ska märka att det inte är något konstigt med situationen.

Under påsken var vi även hundvakt åt pappas 2 hundar Silver (från Kennel Noataks) och Blacky (från vår senaste kull, kullsyster med våra Wolf & Bitch)


Malamutemammas Sisu Fade to Black.
Kallas: Blacky
Ägare: Sakari Vähäsalo

Noatak's Turbo Quicksilver du Yra
Kallas: Silver
Ägare: Sakari Vähäsalo

Vi tog med oss våra 2 valpar plus Blacky för att titta på motorcyklarna.
Med som goda föredömmen till de små fick Divine & Zigge även följa med oss.

Ja vi var ute i god tid och han sätta fast hundarna längs motorvägen. Vi fick säkert sitta där en timma innan det var dax. Men de gav dem istället träning på att sitta fast på en bestämd plats utan att något händer. Vi fick istället titta på bilar och lastbilar.

Alla hundarna var riktigt duktiga. Blev riktigt imponerad av att valparna faktiskt kunde sitta stilla :-D



4 av 5. Närmast Zigge, Bitch, Wolf & Divine.

Malamutemammas Sisu of Wolf and Man
Kallas Wolf
Ägare: Malamutemammas




Vår lilla plutt Wolf





(inte så lyckad bild, men hon är iaf söt)

Malamutemammas Sisu ain't my Bitch
Kallas: Bitch
Ägare: Malamutemammas

Lilltösen Bitch.

Bitch har alltid haft en enorm kärlek till pinnar, ända sedan hon var riktigt liten och flyttade ut för första gången. Medan alla valparna sprang runt och busade och inspekterade, kunde man ofta hitta henne ensam någonstanns ligga och tugga på en pinne. Lite som Tjuren Ferdinand :-)

 

Bitch närmast Zigge lite längre bort.

Jag lyckades inte få någon bild medan motorcyklarna passerar,
jag tror att alla redan åkt förbi oss här.

 

Syster Blacky väntar på Motorcyklar och undrar om vi verkligen
ska vara här..?