Allt
känns så himla bra och det är först nu jag känner att jag är närmre min dröm, än jag någonsin varit.
Imorgon flyttar vår sista malamute, Zigge. Han kommer flytta till samma hem som Sila och det känns bra.
Jag önskade att ge alla våra malamuter ett hem där dom kommer i centrum, till någon som vill satsa på dom.
Jag har lyckats!
Med andra ord betyder det att from i morgon har vi inte längre någon malamute kvar.
Vi som vart med malamute i ca 8år.
Rasen kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, även om den också gjort mig besviken.
Oftast känner jag att många får en fel bild av den, åt båda håll, såklart!
Många kanske tror att de 6-8 malamuter jag skaffar ska bli mitt team, mitt spann.
Vi har lärt oss att riktigt så enkelt är de inte alltid.
Av de malamuter vi hade var det ca hälften som passade bra i gruppen OCH hade rätt dragvilja.
Sedan hade vi de som hade dragviljan, men inte passade tillsammans med resten.
Samt de som passade i gruppen men inte hade rätt dragvilja och vi hade även den som inte hade något av delarna.
Som någon sa, livet är för kort för dåliga hundar.
Så är det!
Vi har inte haft några dåliga hundar, men några har vart "dåliga" för det ändamål vi egentligen tänkt oss.
Därför blev några "maskotar", vi hade dom som sällskap och turkompisar, medans andra gick i spannet.
Vissa var man tvungen att alltid hålla isär osv.
Men det var ju inte såhär vi från början tänkt oss.
Min dröm är att alla hundar går med i spannet, presterar och framförallt trivs med varandra och det vi gör!
Jag vill inte ha 15 hundar för att sedan kunna plocka ut mitt 6-8 spann.
Utan alla ska kunna gå med.
Ingen ska alltid vara kvar hemma och vänta på sin egna lilla tur.
Det finns fantastiska malamuter och alla vi har haft har verkligen vart Goa och haft sina kvaliteer!!
Men, alla passade inte att jobba tillsammans i grupp.
Vilket från början var vårt mål, som sedan "glömdes bort" (eller förnekades) under vägen.
Det är stora kostnader att hålla så många hundar, så nu känner vi att vi är färdiga med maskotar.
Vi är inte ute efter att ha massa hundar som är Goa på tumanhand.
Vi vill köra hundspann, tävla och njuta av våra hundar och hundkörning!
Som jag sa Alla ska med!!
Vår erfarenhet är att med sibbar blir hundkörningen rolig igen.
I våras/somras köpte vi två 8v valpar. Sedan under sommar och höst har vi plockat ihop 4 vuxna hundar från olika håll.
Och det har inte varit några konstigheter!
Jämnåriga Karma & Segra kommer från två olika ställen men jobbar så fint bredvid varandra i spannet.
Sibbarna har ett helt annat fokus.
Vi kör, har kul.
Och jag tar mig ut med ett 6-spann själv!
Tidigare har jag bara kört 4-spann ensam, eftersom vi vetat att alla hundar inte trivs med varandra.
Jag vill inte smutskasta malamuten som så, de är fantastiska hundar.
Men man ska veta att de är inte "bara" för att få ihop ett fungerande spann.
För oss har det vart alldeles för krångligt, så vi tröttnade.
Ett tag ville vi knappt veta av hundkörning, som egentligen är de mest fantastiska som finns!
Men nu bor alla "våra" malamuter i hem som passar dom. Någon är ensamhund, andra går i större spann, någon i mindre spann.
Vi kör nu alla våra sibbar tillsammans, alla är med.
Och vi har dumpat "stång-körning" förevigt!
Får vi numera en hund som inte passar in i spannet kommer vi tidigare välja att leta ett mer passande hem åt den.
Det är bäst för allas skull, inte minst för hunden.
Nu ska vi köra hundspann och komma igång med de vi från början tänkt oss!
Medel och långdistans!
