Hundprat

De händer endel på hundfronten just nu.

Vi kommer att gå över på siberian husky.

Just för att vi vill köra många hundar och med malamuter är de svårt.

Från allra första början ville vi ha några hundar att klövja och köra med.

Då passade malamuter oss perfekt.

Men nu har både jag o thommy fastnat för o köra större spann.

Planen är mellan 6-10 hundar i medel och långdistans.

Även tävla.

Då passar siberian husky oss bättre på många plan.

Först hade vi tänkt fasa in på husky o kört blandspann.

Men då vi har några förmågor som är otroligt duktiga och har så många år framför sej känns det som slöseri på såpass bra malamuter att de bara ska hobbyköras lite ibland här. Förmodligen skulle det dessutom bli allt mindre körning med åren då vi vill börja sattsa på husky.

Jag la bara ut en blänkare på FB för att till en början se bland folk ja känner om nått intresse skulle finnas att ta över några från oss.

Nu verkar de nästan va klart med en tjej som ska ta över 2. Hon vill utöka med malamuter och när de finns någon som vill sattsa tävla/meritera så känns det ju jättekul att hundarna då får flytta dit.

Även om de känns supersvårt o släppa dom så måste jag ju tänka på båda parter. 

Malamuterna får det bättre hos någon som vill sattsa på dom.

Kanske har vi ytterligare ett hem som kan va intresserad av en tik..

Men har inte hunnit prata så mycket med dem än.

Så vi får se.

Skulle det vara så har vi bara 3 malamuter kvar.

Kommer inte släppa alla. Utan tänker mej att ha kvar 2st som klövje/cykel/tur/myshundar.

Skulle jag vänta ut alla hundarna och inte välja att omplacera, så kan det ju dröja upp till 10år innan ja kan börja om och det är ju nu, helst igår jag vill komma igång!!

Jag hade aldrig skickat dom vart som helst.

Men nu när de är sånna vi redan känner till som kör malamuter som hört av sej så känns de bra, helt klart!

Framtiden

Man förstår hur du tänker fast ändå inte? Man skapar oftast ett band mellan sig och sitt djur. Jag hade aldrig kommit på tanken ens att sälja min häst som jag haft i 11 år, hon betyder allt, som min bebis. Jag undrar hur ni kan släppa iväg dem? Gör det inte ont i hjärtat? Eller hur tänker ni kring det? Hur tror ni hundarna tar det? Även om de inte har nåt att säga till om då det är vi som bestämmer så tänker man ändå på dem. Ni är väl deras allt här i livet. Jag vill inte klanka, alla gör som de vill, blev nyfiken bara.