Har gått in i vecka 18 sedan några dagar tillbaka och nog sjutton är de bebisen jag känner nu, de måste det va.

Har i ett par veckor varit osäker om de kanske är bebisen som jag känner,

men igår kväll så var jag helt säkert.

 

Vi var bjudna till Ida & John på grillat igår.

De har ju så mysigt i deras uterum, så där satt/låg vi hela kvällen.

Vidar vart trött efter vi ätit så jag intog deras gästrum och han somnade på mindre än 10min.

Jag la han i sängen och gick ut till de andra.

Fick sedan ge han nappen 2ggr annars sov han som en stock tills vi åkte hem :-)

 

Väl hemma i sängen snarkade Thommy och Vidar direkt.

Men jag kände hur någon fingrade i magen.

På samma "fläck" flera ggr.

Väckte Thommy och sa, nu är andra bebisen vaken!

Och nu är jag säker att det är den jag känner!

 

Idag har det "fingrats" runt massor.

Det är ju såklart väldigt löst, de känns som någon pillar väldigt försiktigt liksom.

 

Ca en vecka kvar till rutinultraljudet.

Jag är nervös, att de ska hitta nått avvikande eller att den inte lever eller dyl.

Nu känner jag ju iofs att den rör sig lite, men man vet ju ändå inte hur de kommer gå..

 

Imorgon kväll ska jag ställa iordning i äggmaskin, så den är redo inför kläckningen av kycklingarna.

De ska ändras lite så kycklingarna som kommer ur äggen inte kan trilla under "plattan",

luftfuktighet ska höjas, motorn till vändningen ska stängas av.

 

Är såå nyfiken hur de ska gå vid kläckningen och hur många de blir!!

..om de nu blir några :-D