Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur det är att ha blivit Mamma.

Men om jag ska beskriva det med ett ord som kommer så nära sanningen som möjligt väljer jag mellan 

Vi är väll inte de som pratat och planerat så mycket kring barn om man ser tillbaka några år.

Vi har haft fyllt upp med husbygge, hundar osv.

Det vi dock pratat om var att vi ville ha fasta jobb, hus & vara gifta innan eventuella barn.

När vi sedan började prata mer kom vi fram till att vi inte vill vara "gamla" föräldrar och att vi vill att våra far & morföräldrar ska ha glädje och orka liksom leka med sina barnbarn.

Vi vill ju såklart ha barn och barnbarn kanske tom barnbarns barn som kommer till oss när vi börjar bli gamla och skröpliga.

Inte vill vi då sitta ensamma.

Så dehär med att skaffa barn var något vi bestämde oss för ganska strax innan Vidar blev till.

Så Ja han var planerad, även om han blivit till precis innan vi hann börja verkstaden. 

Visst vi har mycket kvar vi vill göra i livet, men såg inget hinder i att göra dem sakerna som föräldrar.

Hellre det, än att skaffa barn först om 10år.

När vi fått Vidar insåg vi hur viktigt Barn är för oss!

Och inte minst att han skulle få syskon.

Vi vet själva vilken glädje det är att ha många syskon.

Thommy har 2 och jag 3.

Vi tänkte, varför vänta?

Man vet aldrig hur lång tid det tar att bli gravid, eller om det tillkommer några komplikationer.

Att man älskar några så högt att man skulle göra precis vad som helst för dem!

Vad gäller egentid, så har jag ännu inget behov av att vara helt utan mina barn vissa studer.

Däremot behov av att göra det som intressear mej, vilket är träning. 

Men det har inget med att göra att jag behöver komma ifrån barnen.

Varga följer med mig till gymmet (eftersom hon blir hungrig titt som tätt).

Oftast försöker jag åka när Vidar sover.

Men gör han inte det så är det ju precis ingen nackdel att han får egentid med sin pappa.

Man kan göra allt fast man har barn, det kräver bara mer planering.

Hemma passar jag på att greja som bäst medan båda barnen sover, så visst får jag ihop tiden tycker jag.

Jag hinner ju tom sakna dem medan de sover!

Sen det här med sömn..

Ser jag många småbarnsföräldrar gnälla över det blandannat på fb.

Att deras barn kan "gå dem på nerverna" ?!

Alltså skaffar man barn bör man vara beredd på att dålig sömn är mer en regel än ett undantag!

Men det är bara att gilla läget.

Jag tänker som så att det helt klart är barnen som har det jobbigast av vakennätter.

De gråter ju liksom inte för intet.

Men så mycket energi och glädje barnen ger en.

Slår helt klart alla vaken nätter med råge.

Frågan om fler barn svarar jag på såhär:

Just för stunden är jag nöjd, men jag hoppas inte jag har varit gravid för sista gången...