Malamutemamma -

Lite morgon tankar

Tänk att man visste så lite i förväg.

Från början var jag nog inte så jätte förtjust i barn överhuvudtaget, trodde jag.

Många som kände oss trodde nog inte ens att vi skulle ha något annat än hundar.

Sedan kom en tid då vi bestämde att vi ville försöka skaffa barn och nu..

Nu skulle jag inte byta det mot något annat i hela världen.

Hur man kan förändras.

Eller inte bara jag.

Även Thommy..

Trots att han från början varit mer inställd på barn än mej tror jag.

Det var/är så häftigt att se,

hur han bara på en dag förvandlades till att helt plötsligt vilja beskydda någon mot allt ont i hela världen.

Thommy är väll som många andra karlar, kan slarva lite, lyssna lite dåligt på vad som ska göras osv.

Men, inte när det kommer till Vidar.

Med honom är han alltid så noga, allt är alltid fixat till det bästa nästan innan jag själv hinner tänker tanken.

Och det värmer mej såå gott i hjärtat att höra honom säga till sin son:

"Det finns inte någonting, absolut ingenting, i hela världen jag skulle byta dej emot!"

Det tillochmed värmer att jag vet att jag inte längre kommer på första plats.

Det gör mej absolut ingenting, (tvärsom!) att veta att Vidar petat ner mej till en andra plats.

Det känns tillochmed underbart! <3

Något jag börjat fundera över är hur jag ska kunna sova utan Vidar för första gången.

Hitills har han vid 2 tillfällen varit hos mina föräldrar, medan jag och Thommy varit iväg på nått på kvällen.

Sedan har vi åkt hem till dem och krupit ner hos en redan sovande pojk.

Men jag har aldrig varit utan honom en hel natt.

Hur ska det gå?! :-)

Jag saknar honom på kvällen bara han sovit några timmar,

så man nästan skulle vilja gå in till honom och plocka upp honom.

Men det kan man ju inte! :-)

Eller bara att det inte varit jag som nattat.

Om jag varit på gymmet och kommer hem och Thommy redan nattat honom, även då känns de förfärligt tomt!

Jag antar att första natten utan Vidar blir när jag åker till förlossningen.

Men, då kommer jag ha så mycket annat att tänka på att det antagligen kommer gå bra för mej ändå :-)

Alltså det är ju jättenyttigt för Vidar att få vara med alla nära och kära han har runt ikring sej,

det är bara Mamman här som inte vet hur hon ska klara att vara utan honom, en längre stund :-)

2013-08-18 @ 09:33:00 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: lis

får man fråga hur många barn ni vill ha:)?? hur tänker ni kring barnuppsfostran? tycker ni lika du och killen?:) vem är mest sträng typ och så?:P

Svar: Om, det är så att vi får möjligheten att välja har vi båda pratat om att vi eventuellt skulle vilja ha 2-3 barn.. Men sen vet man ju aldrig, man ska ju inte ta förgivet att det "bara" är att skaffa fler, det är ju så mycket som ska gå rätt. Först och främst siktar vi in oss på bebisen i magen nu och hoppas att allting ska gå bra. Det blir ju en omställning med 2 barns viljor som ska tillgodoses. Och det tar sin tid att lära känna en ny familjemedlem. Vår syn på barnuppfostran verkar stämma väldigt överens med varandra, åtminstone om sånt vi pratat om. Men det återstår ju att se dessto längre fram vi kommer. Så länge Vidar är såpass liten har det ju ännu inte dykt upp något. Men det blir ju skillnad sedan, när han blir trotsig, börjar prata och kan mer förmedla sina känslor och viljor. Men jag är inte ett dugg fundersam över att jag och Thommy ska ha svårt att komma överens. Möjligtvis att jag kanske är något strängare än Thommy, kanske. Men även det är svårt att svara på nu. Vi känns ändå väldigt lika jag och Thommy. Men det visar sej väll även de, när Vidar blir äldre.

Ida Vähäsalo

2013-08-19 @ 19:06:49

Postat av: lis

kul att du svara:) väldigt intressant att höra hur andra täönker ock så:) ni verkar vara en så mysig familj:) nåt ja undrar över än är hur du kjom tillväga att ändra kosten helt, hur du bestämde dig att NU ska jag bli nyttig?:) hur fick du motivation och hållbarheten att följa detta?:) vill också testa på detta:) när mäkte du att kilona rasa? vad vägde du nu innan gravid+?:)

Svar: Jag ändrade väll inte direkt kosten helt. De va ju inte så att vi åt skitmat innan, utan de va ju typ husmanskost. När man börjar träna vill man sedan kanske hjälpa de på traven med hjälp av kost, så riktade vi väll in oss mer eller mindre åt att äta mindre socker & fett. Äter man det man känner för blir det inte svårt att följa heller.. Jag äter ju det som jag är sugen på. Det är ju inte så att jag äter sånt som jag får tvinga i mej. Det har aldrig varit så att kilona rasa heller. Det har heller inte varit mitt mål någon gång att rasa i vikt heller. Snarare att kanske vilja tighta till sej lite, med mer träning och att kanske tänka mer på maten under veckorna. Så jag kan inte skriva att jag tappat så här många kilo på den här tiden, för nått sånt mål har jag aldrig haft. Däremot vet jag vad jag vägt som mest någonsin (64kg) och vad jag vägde precis innan jag blev gravid med Vidar och träna som mest (56kg). Jag har inget mål att väga mindre än 56kg heller. Däremot skulle jag vilja väga mer, men då pga mer muskelmassa. Medan jag helammade Vidar försökte jag äta mer kolhydrater och var inte så noga med fett och socker just för att jag tappade vikt. Vägde ytterligare några kilon under startvikten på graviditeten (56kg) då. Ville inte att mjölken skulle ta slut heller så då stoppa jag i mej mer. Sedan kom jag ju inte igång direkt så mycket med träning och annat inför nästa graviditet. Denna gången låg startvikten på 57,5kg.

Ida Vähäsalo

2013-08-21 @ 15:48:20

Trackback