Började dagen med att åka till Filipstad efter frukost.

Först till Ica och handlade mat, sedan vidare och mötte upp en som jag skulle köpa en sockerlåda av.

 

Hem och packade in maten, sedan la jag pojken i vagnen och vi tog en promenad eftersom han hitills inte sovit något under dagen och började bli gnällig.

 

När vi kom tillbaks hem igen sov han fortfarande. Så jag passade på att släppte lös alla hundar, mockade alla hundgårdar och bytte halm i kojorna. Vart förvånad att han sov så länge.

Jag hann faktiskt 4st innan han vaknade.

Då satte vi oss i solen medan han åt och sedan kom pappan.

Han tog mej sej Vidar in och jag gjorde färdigt resterande hundgårdar och kojor.

 

 

Vidar fick igår smaka sin första sked havregrynsgröt.

Jag ställde mej och mixade iordning eget grötpulver igår som jag nu har i en burk, enkelt att laga sen när han börjar äta de.

 

 

 

Nu ska jag äta mat, är sååå hungrig..

Min mor kommenterar att jag alltid äter så stora portioner, och de gör jag och många mål per dag ;-)

 

Efter maten ska ja ut och tända i bastun om inte mannen redan gjort det..

Törs inte riktigt fråga honom..

På onsdag-torsdagar är det bäst att hålla låg profil och hålla sej undan..

Hans diet gör honom nämnligen ganska bitsk då.

 

 

Vidar låg och plockade leksaker ur sin låda igår..

Jag vart så förvånad att han liksom nådde dem själv och att han hade koll på att de fanns där i.

 

 

 

 

 

 

 

Känner mej rätt omotiverad till allt.

 

I söndags tröttnade jag och började plocka ur bandaget ur näsan, de jag plocka ut var säker iaf 60cm långt.

Sedan tog det stopp och resten satt fast där inne och gjorde skitont när jag försökte dra lös det.

Klippte av och lät de sitta kvar.

 

Var hos doktorn igår..

Han gjorde "plåstertricket" (dra snabbt) när han skulle ta ut resten ur näsan..

Det gjorde ont!!

 

Vart sjukt sugen igår på att köra Halvvasan idag ändå..

Men hade helt plötsligt ingen som kunde vara med Vidar undertiden :-(

Jaja, det var ju bara nått jag ville göra så de va väll inte så viktigt.

 

Några bilder jag tog förra veckan..

Nu kan han sitta lite själv

 

 

 

Mår sådär..

Förutom ont i näsan känner jag mej allmänt off både i huvet och kroppen.

 

Vad i Karlstad hos doktorn idag.

Han kände och klämde och sa att de där skulle de väll försöka trycka rätt (näsan).

 

Jag fick någon bedövningstuss intryck i näsan och en bedövningsspruta i kinden.

Sprutan sved och sprängde rätt fint ..är de så de känns när man får botox?

 

Fick gå ut och sätta mig i korridoren i väntan på att bedövningen skulle ta.

Efter ca en kvart så kände jag att kinden och skinnet var helt bedövat. Men de va som sagt mest skinnet som var bedövat, näsan gjorde ändå ont när jag tog i den.

 

Fick gå in till doktorn igen, som frågade hur de kändes..

Ja de gör ju skitont än när jag tar i näsan sa jag.

 

Fick lägga mej på en säng, massa lampor och grejer ställde de in.

 

Jag skulle få mer bedövning sa han..

Den la han med en spruta rakt upp i näsan.

Behöver jag säga att den va snäppet värre att få..

Sprattla till lite med fötterna där jag låg på sängen men sa inte ett ljud.

Sjuksköterskan torkade en tår som rann ner från kinden.

 

Han va ju rätt snygg doktorn så man kan ju inte visa sej svag.

 

De väntade ytterligare lite på att sista bedövningen skulle verka.

 

Sedan höll ssk ett tag om mitt huvud och doktorn slet och drog allt va han orkade, tror jag, i näsan på mej.

Att någon verkligen kan dra så där för kung och fosterland i en näsa utan att ännu mer går sönder?

Eller så gick helt enkelt ännu mer sönder.

 

Det kändes ungefär som om näsan avlägsnades ifrån mitt huvud, de knakade och hade sej och jag bara väntade på att få se den ligga i en blodig pöl på golvet brevid sängen. Smärta!!

 

Doktorn rotade och tryckte och förklarade att den hoppat rätt i knaket,

men när han liksom slutade trycka så hoppa den tillbaks i fel läge.

 

Han tog fram en gul remsa, såg ut ungefär som ett smalt bandage som de skulle trycka in i näsan..

För att försöka hålla den i rätt läge tror jag.

 

Han hade något super super smalt verktyg och bara mata och mata på med de där bandaget upp allra längst in i näsan.

Riktigt äckligt och ont att få saker intryckta där de inte ska vara.

Han mata in de där bandaget så långt och så kompakt att ja funderar på hur vi någonsin ska få ut det.

 

De ska sitta tills jag ska tillbaka på måndag..

Så det blir hans måndagsnöje att försöka fiska ut allt!

Jag har nog typ 7 meter bandage i huvet.

 

De är så långt in att jag inbillar mej att jag kan känna de nere i halsen.

Dessutom känns det konstant som det gör när de känns som mest irriterande inför en nysning. Tårkanalen är även tillstängd så de rinner tårar nästintill hela tiden från mitt vänster öga.

 

Bilresan hem var en pest.

Ont i näsan, ont i pannan/ögat (ungefär som brain-freeze)där säkerligen näsan har släppt helt nu efter doktorn gått lös på den.

Ett öga som vrålgrinar och en näsa som svider som om man ska nysa/fått en kallsup.

 

När man har ett så långt bandage inne i huvudet kan man inte snyta sej, inte heller "dra in". Så de rinner blod och annat gott om mitt gula (numera blodfärgade) bandage..

 

Ja som sagt på måndag ska jag tillbaks och se om de lyckades hålla näsan i rätt läge.

Vad gör de annars tro?

 

Jag kan redan tänka mej känslan att plocka ut den här goa remsan jag har intryckt i huvet..

Fasttorkad i näshår och annat. Blä..

Kanske blir en och annan kväljning.

 

Efter jag vilat en stund hemma försökte jag mej på att äta.

När man öppnar munnen så trycks näsan liksom ihop.. Har ni tänkt på det?

Det tänker man på när man har en hel jädra rulle bandage i näsan..

..han va kanske inte så snygg ändå den där doktorn..

 

Jag hade tänkt jag skulle kört hundarna ieftermiddag.

De blir det ingenting med nu.

De passar sej inte så bra med minusgrader i öga och näsa just nu..

Vi får leva på gårdagens tur..

 

Och Halvvasan på måndag kan jag ju drömma om!

 

 

Keep smiling!! ..de finns ju alltid de som har de värre!

 

Jag tror att jag till synes uppfattas som en ganska liten och klen tjej.

Men jag själv tror att jag faktiskt har en ganska hög smärttröskel?!

 

Jag gillar inte att söka vård för diverse krämpor,

då jag faktiskt tycker att man oftast blir bemött som om "äsch de är nog inget fel på dej".

Och jag tänker att det säkert finns folk som behöver vården bättre än mej.

Jag försöker inte överdriva problemen och låter antagligen inte heller helt övertygande.

 

När jag ringde in när jag var i vecka 24 trodde de att jag hade urinvägsinfektion.

Men jag böla som bara den när jag väl kom till Förlossningen för jag visste (trots att jag inte fått barn innan) att såhär ska de inte kännas.

Först lät det som de är inga fel på dej och du kan åka hem igen, typ.

Men när de väl undersökte så vart de fullt pådrag och prat om helikopter till Uppsala osv..

 

Eller..

När jag ringde in till sjukan när jag hade njurstensanfall och jag får som svar:

"Ta 2 alvedon och gå och lägg dej"..

Ja lyssnade snällt och gjorde som tanten sa till mig.

Hon trodde väll inte jag kände skillnad på förlossning och annat.

Trots att jag sa, det här har ingenting med att bebisen ska ut att göra!

 

Men de gick ju tillslut inte längre så jag åkte in iallafall.

Då när doktorn såg att jag faktiskt hade ett fel som gör ONT! så vart de andra bullar.

Han hade själv råkat ut för njurstensanfall och var helt med på noterna att man då har så ont så man tror man ska dö och att man vrålar som den värstaste hulken är helt naturligt!

Då kunde jag ju typiskt nog inte få ordentlig smärtlindring för att Vidar var i magen!

 

Eller på självaste förlossnigen..

Jag har varit liksom coolaste coollugn och ringer sedan kvarten efter på barnmorskan.

Hon kommer in och jag vrålar: NU kommer den ut!!! GÖR NÅTT!!

Hon flina lite och jag nästan såg hur hon tänkte "lilla gumman, du kan lugna dej för de här kommer ta minst 20 timmar till och ska vi redan behöva fylla dej med smärtstillande".

Jag skrek typ: Undersök!!!

Hon gör det och då är man minsann öppen 10cm och hon erbjuder förvånat lustgas.

 

När jag i lördags fick en riktig stjärnsmäll i huvudet kändes de onödigt att åka in, OM de nu inte behöver dra rätt näsan.

Ringde iaf och frågade. När jag kom dit så kändes alla så halvengagerade och undra typ va man gjorde där.

Doktorn tittar lite och känner "nä de är nog inget trasigt här, men du får gå till röntgen ändå.."

När sen doktorn väl tittat på bilderna så ändrade han sätt helt.

Oj, de va visst en fraktur och bla bla..

 

 

De är oftast som om ingen tror mej att de gör ont..

Sen när de väl undersöker än, så oj vad de ändrar inställning till det hela och blir helt plötsligt jätte engagerade.

 

 

Idag iallafall så ringde de från Öron-Näsa-Hals i Karlstad.

Jag måste komma innan helgen, då de inte får gå för många dagar från själva "näs-olyckan" om de ska fixa till de.

 

Jag ska dit imorgon och skulle fasta from 00:00 ikväll för eventuell narkos.

Jag frågade hur det fungerar med narkos och amning..

Hon bad mej vänta för att gå och prata med doktorn.

När hon sedan kom tillbaks till luren sa hon att jag kunde strunta i att fasta. För då får dom vri rätt näsan utan narkos.

Ja jag var ju inte under narkos när näsan blev sne, så då ska jag väll överleva detta.

 

Fast grejen är ju att nu är den ju öm bara man nuddar skinnet på den, det var den ju inte när Zigge sprang rakt in i skallen på mej.

 

Ska bli spännande att se vad som händer imorn, bara man inte nitar någon om de rycker till för hårt i snoken.

 

Så det kan gå som..

 

Skulle bara ut och köra en sväng med hundarna, men det slutade i en hel lördagkväll på akuten.

Inte alls roligt!!!

 

Gick ut och ställde upp släden och ankrade den. Selade Bitchen och Sila och koppla fast i släden. Gick in till pojkarna och skulle sela dem.

Selade först Zigge och skulle sedan sela Wolf.

 

Alla som har draghundar vet ju hur glada och ivriga hundarna blir när man ska iväg.

 

Jag skulle bara knäppa sista spännet på magen på Wolf och står liksom lutad över honom.

Just då tar Zigge ett skutt över Wolf, han skulle väll ställa sej redo vid hundgårdsdörren.

Mitt i skuttet så lyckas han slå emot i huvet på mej, med ryggen tror jag.

Det smäller till blir svart en kort stund och SATAN va ont de gör i hela ansiktet.

 

Bara står och känner efter om jag överlever,

går längre in i hundgården och sätter mej på hundkojan och andas.

Tårar och blod sprutar, AAAAJJJ!

 

Hundarna märker ingenting utan står fortfarande vid hundgårdsdörren och skriker av glädje och vill bara ut och springa.

 

Går efter en stund in i huset, ganska yr i bollen.

 

Tittar i spegeln och ser att näsan ser sne ut och gör ont som Fan!!

 

Ringer 1177 för att fråga om det är någon idé att åka in till akuten, gör de nått åt näsan om den är av?!

 

Hon ville jag skulle åka direkt eftersom de blev en ordentlig smäll och jag hade huvudvärk, mådde illa och kände mej lite yr.

 

Åkte in till KGA och blev sittandes där i timmar.

Vidar blev ledsen efter typ 2 timmar i väntrummet och jag säger: Nu skiter jag i de här, vi åker hem.

 

Vi klädde Vidar och Thommy och Vidar gick ut och jag ropa in i luckan att jag åker hem istället!

Sura tanten i luckan säger, då får du gå in till dem där inne och säga att du åker, så pekar hon in mot en typ reception/personalrum.

Går dit och träffar ssk som mötte mej när jag kom in.

Jag skiter i de här och åker hem sa jag.

 

Nej, svarar hon, de är ju din tur här nu snart! Jag ser ju att du har ont.

Suck!!

 

Skickar ut Thommy och Vidar på en promenad och väntar lite till.

Får tillslut träffa doktorn som undra hur det här gått till..

En hund sprang in i mej..

Det måste vart en stor hund sa han..

 

Jag kände mej så dum, som om jag ljög och hittat på en så dålig bortförklaring..

Men det var ju faktiskt så!

 

Hade börjat svullna från näsan utåt kinden/ögat och börja även bli blå runt ögat.

 

Han tar fram doktors-pannlampan som givetvis inte fungerar..

Så de krånglar med det en stund och får byta rum på folk för jag ska få komma in i ett rum med en bättre lampa eftersom pannlampan var skrot.

Han tittar lite snabbt och säger..

Nej jag tror inte det är någon fraktur.

Men skulle skriva en remiss till röntgen.

 

Gick bort till röntgen och röntga ansiktet.

 

Efter en stund ropar de in mej till ett rum igen och doktorn berättar att de visst var en fraktur, en typ inklämd.

Jag tyckte väll att nått var paj, för innan näsan svullna såg jag att den var sne.. Man kunde liksom se åt vilket håll Zigge var påväg åt i skuttet. Han kom ju från min vänster sida och drog med näsa åt höger liksom.

 

De va inget de skulle fixa nu, utan jag skulle få en kallelse hem från öron-näsa-hals så får de avgöra om de ska göra nått åt det eller om de ska få läka själv.

 

Jag skulle dock vara uppmärksam på att det inte börjar rinna vätska, för då kan det även vara hål in i skalbenet tror jag han sa.. Då ska jag åka akut, för då håller typ hjärnan på att rinna ut eller nått..

 

 

Så idag sitter jag här med huvudvärk, en svullen, bruten näsa och en blåtira.

 

Jag säger att nu kommer folk som ser mej tro att jag har en elak man.

Medan Thommy säger att folk kommer tro jag är en dålig fru :-D

Skulle vara roligt att få höra hur det kom sig att ni byggde drömmarnas hus och vid en sjö men sedan flytta ut i ingenstans? Ångrar ni er inte? :) Vill ni inte ha grannar alls? Och hur tänker ni kring att när Vidar vill vara med kompisar, då lär ni få köra honom en hel del än om ni bott mer i samhället? :)

 

Svar:
Oj, det här skulle kunna bli ett långt svar, men jag får försöka förklara det såpass kort jag kan.

 

Jag är uppväxt på landet och skulle inte vilja bo inne i stan. Har provat på lägenhets/stadsliv i 1 år och de räckte gott och väl för mej. Jag blev på tok för rastlös men ändå stressad av att bo inne i stan. På helgerna åkte vi mycket till mina svärföräldrars sommarstuga eller hem till mina föräldrar för att slippa stan.

 

När vi flyttade och skulle bygga hus var vi bara 2 hundsägare och det kändes underbart att flytta ut på landet.

Men allteftersom åren gick skaffade vi fler hundar och utökade vårt intresse för att hålla på med drag.

Körningen (barmark) var inte så optimal där vi bodde. Körningen (vinter) fungerade bra sålänge isarna var bra. Men vintersäsongen blev relativt kort eftersom vi inte kunde göra några banor på land och det ofta var stöp eller blankis på sjön.

För att få till längre körsträckor fick vi boxa hundarna och åka iväg med bilen och det blev i sin tur krångligt, tog massa extra tid och körningen blev inte längre så rolig med allt krångel därikring.

 

Alla utvecklas vi och när vi byggde huset ville vi en sak. Sedan med tiden så kändes de som vi ville mer ut i skogen, bygga iordning ett hus som inte skulle kännas pedant-perfekt utan ett mer hundanpassat hus så att säga.

 

Vi har inte ångrat oss en enda sekund. Jag var rädd att vi skulle göra det. Men de har alltid känts så rätt här. Det här känns mer som vi.. Och de passar så bra in i våra personligheter. Med ett gammalt uthus, vedbod, skogen rätt inpå knuten, timmrat hus.. Gå i långkalsongerna och slänga in en pinne i vedspisen. Bara spontant ut och sela hundar, slänga sej på cykel eller släde och bara köra så långt man känner för för stunden.

 

Att inte ha några grannar som kan störa sej på hundar eller annat är ju också ett plus, inga man kan bli osams med heller :-D

 

 

De här med att skjutsa barn kommer väll ingen ifrån oavsett om man bor i samhället eller på landet. Även om vi bott inne i en stad är det inte säkert Vidar haft vännerna i grannhuset, man låter ju inte heller en allt för liten pojk gå själv genom stan, utan får ju då gå och möta eller hämta med bilen iallafall.

Men chanserna hade ju varit större att han haft kompisar nära.

 

Bor man på landet är det något man får räkna med, att det blir mer att skjutsning till kompisar och aktiviteter och det har jag ingenting emot. Hade vi haft grannar här ute är det ju inte heller säkert att de haft barn i Vidars ålder för det.

 

Jag ser inga problem i att han följer med kompisar efter skolan och att jag sedan får åka och hämta honom, det är precis så det var för mej när jag var liten. När han sen blir äldre kan han ju faktiskt cykla eller åka moped de kilometrarna det är in till Nykroppa ibland också.

Sen hoppas vi ju såklart på att han ska få syskon som han kan leka med också.

 

Jag ser det mer som ett plus att bo i skogen, det finns ju så mycket mer spännande saker att göra och leka med här än inne i stan är min personliga mening..

 

Lite bilder från de senaste dagarna. Då vi grejat klart köket (bilder på de kommer i ett annat inlägg). Jag har vart ute och tryckt hundspår, kört hund, badat bastu..

 

 

 

Vidar har blivit 5 månader, i lördags!

 

Oj va tiden går fort.

Men jag kan inte påstå att det känns ångestfullt eller nått sånt.

Vi tycker att det är kul! Varje framsteg är jättekul och vi ser framemot att se han växa och utvecklas.

 

Jag längtar faktiskt till att han kommer kunna gå och prata och liksom uttrycka sej ännu mer.

Även om det givetvis är mysigt nu!

 

Vi var på BVC igår.

Han väger nu: 7020 gram   (+ 3525gram, fördelsevikt)

Längd: 65cm                    (+ 16cm, födelselängd)

 

Använder nu storlek 68 i kläder (när föddes va ju storlek 50 stort)

 

 

Igår fick han andra dosen vaccin.

Han sov 3h igår eftermiddag! Vilket han inte gjort (dagtid) på länge.

I vanligafall powernapar han mer och håller sej max till 1 ½ timma.

 

Han sov även som en stock inatt, vaknade och åt vid 01:30 och vid 06:00.

 

Denna gång fick han feber efter vaccinationen. Nu på morgenen låg den på 38,4. Men han är ju pigg och glad och hungrig som vanligt, bara varm liksom.

 

Senaste veckorna har han hittat sina fötter.

Förflyttar sej lite. Om han ligger tex på rygg med fötterna åt ett håll, kan han senare ligga med fötterna åt ett annat.

I sängen kör han en "borr-teknik" så han ålar fram på mage.

Han har ännu inte provat den på golvet.

Igår åkte jag och Vidar till Nords (bygghandel). Köpte mer målarfärg till köket, slang och utedel till fläktkåpan. Köpte även panel till toan. Så nu har vi iaf material hemma så vi kan greja lite om tid ges i helgen.

 

Efter vi handlat så åkte vi till mormor & morfar (mina föräldrar). Mamma hade inte hunnit hem från stan än så vi gick in och jag blekte håret och tände en brasa medan vi väntade.

 

Vi kunde ju inte åka hem förns morfar fått träffa vidar och eftersom han inte kom från jobbet förns typ 5-tiden blev vi kvar så vi tittade på farmen där innan vi åkte hem.

 

Idag har jag målat lite, lagat nya lådor till thommy, dammsugit, grejat med tvätt och sånt där små pyssel som finns typ jämt. Har försökt målat naglarna flera dagar medan Vidar sovit, men bara hunnit halvvägs innan han vaknat..

Men idag så!! Båda händerna hans med :-D

Jag är egentligen ingen "nagellacks-tjej". Jag grejar ju alltid med så mycket att de alltid blir fult direkt iallafall.. Men men..

 

I eftermiddag när Thommy kommit från jobb & gym ska jag åka och träna tillsammans med syrran för engångsskull :-D

 

Sila är inne idag.. Jag tror hon är lite "valp-sjuk". Hon går ofta fram till Vidar och lägger ner huvudet, stänger ögonen och bara njuter av att han fingrar och pillar och drar i henne..

Likadant betedde hon sig med sina egna valpar.. Man såg liksom va mycket hon njöt av att de fick leka/gosa med henne..

 

Lite bilder då.. Kommer blandannat visa er min fina lavemangskanna..

Btw, de hade en likadan på farmen såg jag.. Den stod på köksbordet där.. Undra om inte de heller vet vad den är till..?!

 

 

 

 

 

nått jag har undrat över är, ni åt chips och massa gott som man sett genom att ha följt bloggen ett tag och vips slog det om och ni numera äter massa nytiggt och väljer bort socker och äter heller aldrig något snacks, chips eller dylikt? eller har jag fel? hur kom den här förändringen? vad berodde den på och var det inte svårt att hålla detta till en början? och om ni blir bjudna på mat hos familj, vänner? hur gör ni då? avstår ni eller äter ni vad som bjuds? om ni kommer dit och ser en familjepizza ligga på bänken som ni alla ska dela på? :) hihi ett litet exempel. roligt och höra hur ni tän

kt kring detta och som kan bli till ett problem? när jag och maken träffar vänner och det står skålar med chips, godis och annat gott, tja, vad gör man?...nog slinker det ner alltid :)

 

Svar:

Jag har alltid varit en "salt-människa". Godis har inte varit såå tilltalande, men däremot chips! Första åren jag och Thommy var tillsammans åt jag nästan alltid en påse varje dag. Jag kunde byta bort ett mål mat mot chips. Jag har varit helt frälst i sånt som är salt typ popcorn/chips/pinnar mm.

 

Styrketränat har jag gjort i omgångar ända sedan mellanstadiet, då jag har problem med knäna och styrketräning trodde de från början skulle bota mina problem. Med åren insåg de att träning inte alls skulle lösa knä-problemen dock då det var mycket värre än de från början trott. Sedan vart det operation och rehab-träning. När de inte längre kunde hitta någon lösning att laga mina knän och jag inte längre "var tvungen" att träna, så började jag att träna på mina egna villkor så att säga. För att JAG ville. Nu älskar jag styrketräning. Det finns väll inget snyggare än en vältränad musklad kropp?!

 

Maten hänger ju defenitivt ihop med det hela. Och när jag lever ihop med en man som ska debutera i Classic Bodybuilding om några månader så blir man ju ändå mer inspirerad!! Om vi blir bjudna på mat hos andra äter vi givetvis det, så ingen behöver tänka på de. Förutom just nu då da eftersom Thommy går på diet, men han tar med sig sina matlådor. Men då kan vi istället försöka planera in middagar och sånt med vänner/familj på lördagar då även Thommy kan äta.

 

I söndags när vi hade vänner på besök bakade jag tex kladdkaka som vi åt (inte Thommy då). Igår var jag och hälsade på mina föräldrar, då hade pappa köpt semlor, så visst äter jag sånt. Men när man är hemma och kan välja helt själv vad man kan stoppa i sej blir det bara "skit" på lördagarna typ.

Hur ska jag beskriva det..

Nu är viljan större att bli musklig & tight och trivas i min kroppshydda så att säga, än vad viljan är att trycka en chipspåse.

Blev en tur till gymmet under eftermiddagen.

Körde axlar, baksida axlar, trapz & biceps.

 

Ikväll har sonen tagit ett bad i köket.

Det fanns inte många droppar vatten kvar i baljan när han badat färdigt, oj så han skvätte och oj så han skrattade hysteriskt samtidigt.

Mamman blev blöt!

 

Deffen börjar märkas mer och mer på min man.

Han är dyster..

Han har även börjat med att sätta sej brevid mej när jag äter och bara stirrar på maten..

Bör jag vara orolig?!

 

 

Både Thommy & jag säger att vi har ju ingen bebis längre, vi har ju en pöjk.

En mycket nyfiken sådann!

Han måste titta på allt och helst lite till.

När han ska äta, tar han en slatt, ser sej omkring, äter en klunk vänder på huvudet och tittar.

För när man sitter i mammas knä vill man ju faktiskt se sej omkring oxå!

 

Han behöver mycket mer aktivering nu.

 

Igår kväll tränade han på att åla i soffan, han liksom borrar sej fram. Men än så länge hänger ju inte armarna med, utan de hamnar under honom och då tar de liksom stopp.

 

Han har ärvt endel jädrarannama.

 

När han var mindre så liksom vråla han (tänk er en karl på gymmet som vrålar för att orka mer) när han skulle hålla upp huvudet när han låg på mage. Nu när han orkar de länge så plockar han fram de vrålet när han försöker ta sej framåt. De är inte det att han skriker för han är missnöjd, utan han låter för han tar i.

 

Det är bra att vi har babysim på måndagar, han gillar och bada och efter badhusbesöket är han verkligen helt slut!!

 

Idag har han suttit i matstolen och prasslat med en tidning, det var spännande, men efteråt var hela ongen svart.

 

Han har även undersökt lite i en av mammas kökslådor.

 

Efter det tog jag han i bärselen så han verkligen kunde titta på allt, så vi vattnade blommor och grejade med tvätten osv. Det är jättebra för då kan man ju passa på att berätta för honom vad man gör hela tiden.

 

Vidar kom på att det var jättekul att stå på skåpet i köket (när han var i bärselen). För då blir de som att stå och hålla balansen liksom själv, sen är det ju en spegel som man ser sej själv i då.

 

Nu sover han gott i vagnen, de tog på krafterna..

 

Han har även blivit mer rörlig på nätterna. Förut har han liksom sovit på rygg och bara vänt huvudet åt olika håll och känt efter oss med armarna.

Igår natt låg han på sidan som en ostbåge med huvudet mot pappan och fötterna mot mej :-)

 

Nätterna fungerar bra.

Visst jag vaknar säkert varje timma.

Man stoppar i nappen ibland och det är noga att han ska känna att man ligger där. De där små händerna kommer ofta letande (antagligen i sömnen) och pillrar på en *mys*.

 

Han äter oftast 2 ggr per natt.

Men då engång ordentligt andra är nog bara att han vill snutta lite lätt och sedan somna om.

Han har däremot börjat vakna någon gång per natt och gallskrika och då ska man bara antingen stoppa om honom så somnar han direkt, eller lyfta upp han och ge han nappen så somnar han om på någon minut igen.

Drömmer?

 

Jag upplever inte nätterna som nått problem iallafall och vill han äta så får han givetvis de. BVC sköterskan sa på senaste besöket (med lite dyster röst) Jaha, hur känns det för dej att han äter var tredjetimma på nätterna då? Ja jag är bara glad att han äter sa jag. Man kan ju inte se problem i allt!

När jag skaffade barn räknade jag ju inte med att få sova hela nätter längre.

 

Det tar på krafterna att ha barn, men det ger dessto mer kraft/energi tillbaka!!

 

Jag har ju liksom inte sovit en hel natt på säkert 8 månader. De sista månaderna innan han kom va de ett evigt springande på toan, ont, kunde inte ligga på nått sätt, så man var ju vaken mycket då också!

 

Jag och Thommy pratade här om dagen lite.

Att man inte skaffat barn tidigare.. Vad gjorde man med tiden förut?

Alltså jag har egentligen aldrig varit något fan av barn förut.

Men nu, så skulle jag inte byta bort de mot något!!!

 

Nu ser man ju framemot allting på ett helt annat sätt.

Att liksom våran familj ska skapa våra traditioner..

Att "jobba" sej till att ens barn ska se en som sin idol och världens bästa föräldrar!

 

Tänk va kul alla högtider kommer att bli igen. Förr när man själv var liten såg man ju framemot dem så mycket. Nu ser jag framemot att få se Vidars lycka i tomten, julgran, glitter, julpynt, julpyssel, jullåtar, påsk, påskhare, måla påskägg, tandfen, födelsedagar, åka på äventyr till farmor & farfar / mormor & morfar...

Ja ni fattar!!

 

 

Jag fick en fråga om mammakläder.

- Jag använde iprincip inga mammakläder. Använde mina "vanliga" byxor och tights. Vanliga, fast långa, linnen så inte magen skulle hänga ut ;-) Köpte nog bara två tunna mamma tröjor och dom köpte jag på H&M även amningsbhar från H&M.

 

 

Idag har de vart en lugn dag. Har tvättat o grejat hemma, lagat lådor till Thommy.

När Thommy kom från jobbet fick han vara med Vidar en stund medan jag gick ut och ploga vår väg och gårdsplan, så fiiint de blev!!

 

Dagens lunch bestod av renskav, ris, broccoli, halluomi & sallad..

Annanas & kvarg till mellis.

 

Nu inväntar mamman Farmen :-)

 

 

Igår åkte jag och Vidar in till Filipstad och gick en promenad innan vi babysimmade.

Vi gick till ICA och köpte mellanmål till mammman.

 

När vi kom hem efter badet åkte vi till Vidars Farmor & Farfar och hälsade på.

 

Det snöar!

Och när jag kolla klart.se imorse visar de att det ska snöa resten av veckan!!

Härligt!!

 

Har inte kunna kört hundarna på ett tag eftersom de mesta av snön tinat bort. Det är även blankis över hela vägarna så jag har inte heller kunnat köra barmark.

Jag föredrar ju snö, men huvudsaken att de händer nått nu. Antingen att isen smällter bort så jag kan köra grusvägar, eller att det kommer såpass med snö att jag kan köra släde.

Men nu verkar de ju som vi kanske har slädföre framåt helgen igen!!

 

Om en stund ska jag och Vidar åka in till Filipstad. Tänkte gå en runda med vagnen först (är ju så isigt att gå här hemma) och sedan ska vi in på badhuset och bada :-)

 

Tänkte svara på en kommentar jag fick i gårdagens inlägg..

 

 

 

 

Jag har alltid varit intresserad av drag och hade från början som tanke att skaffa samojeder och köra med.

Jag har ju känt till alla fyra polara raserna länge..

Som liten fick jag intryck av att husky är lite lätt "hysteriska".

Malamuter såg så stora och läskiga ut.

Grönlandshundar var inte precis över representerade på träffarna vi var på, så dem fick jag inte så stor uppfattning av alls.

 

När jag sedan vart större fick mamma och pappa en ny granne som hade flertalet malamuter och vi var där och hälsade på då han hade en valpkull.

Malamuter kändes inte alls som stora och läskiga längre, utan istället väldigt snälla, folkkära och trevliga hundar.

Jag hade tröttnat på samojeder just för deras skällande!

Min syster köpte en valp av honom och jag lärde mej mer om just malamuter genom honom, genom min systersvalp och att jag började läsa på.

 

Draghund har ju alltid varit givet liksom, men de var malamuter jag fastnade för sen när det var läge att köpa första hunden själv.

 

Jag har aldrig ångrat mitt val av ras. Men jag börjar däremot intressera mej mer för de andra raserna oxå, och är lite nyfiken på att skaffa någon husky.

 

Malamuter är inte superlätta.

Av våra 7 hundar, har vi 5st som vi kan köra ihop.

 

Visst vill man kan man slänga ihop allihopa, men det är inget jag vill göra då en av tikarna har dålig syn och blir då osäker ihop med så många hundar att hon kan bli utåtaggerande så att säga.

Sedan har vi en hane som blir väldigt stressad av att vara ihop med så många hundar.

 

Så de 2 hundarna väljer vi att köra tillsammans med varandra.
Då slipper de bry sej och bli uppstressade över att de är så många andra att hålla reda på.

 

Visst sedan Vidar kom är det inte alltid lika enkelt att spontant sticka ut och köra med hundarna.

Men jag ångrar ingen hund vi skaffat och inte heller Vidar.

När jag är ute och kör hund får ju dessutom Thommy och Vidar lite egentid.

Spädbarnsåldern är ju inte förevigt och bara Vidar blir lite större kommer han få följa med ut när vi kör hundarna.

 

Thommy har växt upp utan hund så han har fått intresset efter mej.

 

 

 

 

 

Vaknade upp brevid en jollrande/skrattande son vid 8.30,

strax därefter vaknade även min underbara man

  Vaniljkvarg & fruktsallad

Fick en kommentar på mitt senaste inlägg..

 

"Känns det inte tråkigt att äta olika saker till middag och vid olika tidpunkter?
Jag tycker iaf att det är en gemensam stund man har tillsammans efter en lång dag, vill gärna dela den tillsammans med min respektive. Dessutom så försvinner så mycket "egentid" när man jobbar hela dagen och vill tillbringa tid med både hund och barn. Självklart vill man att sin partner ska göra det han/hon vill och att man stöttar det på alla möjliga sätt, men jag vet inte. Middagen är väldigt socialt viktig för mig, med tända ljus!"

Visst är det lite så, att det känns tråkigt att vi inte äter middag ihop.

 

Men det är det här som min mans hobby kräver.

Eller hobby kanske är fel ord, ..livsstil.

Att han är lycklig gör mej lycklig.

Det är hans dröm och då vill inte jag stå ivägen för den.

 

Visst hade det varit enklare om han haft något annat intresse, typ någon bollsport han utövade ett par gånger i veckan sen kommer han hem och lever "som vanligt".

Men nu är det inte så.

Så det är bara att gilla läget och göra det bästa av det hela.

 

Istället försöker vi mysa till det lite extra på lördagarna, då vi äter samma mat, tillsammans med tända ljus osv. Även om vi inte äter ihop på vardagarna, kan man ju ändå "varva ner" och prata om dagen som varit vid soffan eller vid köksbordet även om det inte är över en bit mat.

 

Visst, ibland kan jag sakna att ha det som förr.

Då jag överraskade med att laga olika maträtter och ha bordet dukat när Thommy kom från jobbet.

Eller att Thommy står vid spisen och lagar något som vi sedan gemensamt äter.

 

Men jag älskar det liv vi lever.

Ibland är jag rädd att jag bara lever i en dröm och att jag ska vakna upp och inte alls vara där vi är idag.

Jag kan inte klaga ett dugg på vårt liv.

Jag älskar min man, jag älskar min son, jag älskar våra hundar, jag älskar hur vi bor, jag älskar våra underbara familjer. Jag skulle inte vilja byta vårt liv emot någonting!!!

 

Jag beundrar Thommy för att han sliter så och lägger ner så mycket tid och engagemang.

Det är kul att se att han verkligen brinner så för något.

 

Men jag har väll helt enkelt inte heller världens enklaste hobby.

Den kanske oxå bör kallas för livsstil.

Att bo med 7 hundar är inte heller "bara".

Det kräver väldigt mycket tid, engagemang och kostar en heldel.

 

Men jag får väll säga att vi båda delar varandras intressen.

Jag är älskar att träna och Thommy älskar natur & friluftsliv lika mycket som mej.

 

Jag tycker vi får ihop de båda livsstilarna väldigt bra :-)

 

 

Jag bjuder på en bild på min man när han tränar posering:

 

 

 

de här blev just min fredagsmiddag ..i min ensamhet och enkelhet!

 

Thommy är ju på gymmet som sagt och efter de har han fettmätning.

 

Hade ju inte spelat så stor roll om han vart hemma för matens skull...

Han har ju sina egna tider och låder.

De känns elakt att äta brevid honom, då han får se saker han inte får äta..

Han är som Skalman med sin mat & sovklocka.

 

Men imorgon har han ätar-dag.

Då äter han allt och hur mycket han vill.. De behövs för att "lura" kroppen.

Så han hade beställt va jag skulle handla idag.

Till frukost skulle han ha hamburgare med bröd. Lunch Krögarpytt och kvällsmaten tog jag mej friheten att välja då min storebror kommer och hälsar på oss och ska äta här.

 

Ja invänta Gladiatorerna nu då!!

Imorse efter frukost åkte jag och Vidar in till Filipstad. Det blev ett besök på ICA och köpte mat.

Sedan vidare till gymmet.

 

Vidar hann tappa sitt glada humör på ICA så väll på gymmet börja han bli sur.

Min tanke var att köra ben, men efter att bara hunnit värma upp typ så vart Vidar sur, liggandes i liften.

 

Så de var bara på med bärselen och i med barnet, och då vart han faktiskt nöjd.

 

Köra ben med Vidar på magen var omöjligt, jag kom ju inte i några maskiner.

Så jag fick tänka om lite och körde biceps och axlar istället.

De funkade ju, men de vart inget superpass precis, när man ska akta så inte Vidar får vikter eller hantlar i huvudet. Man fick dessutom stå ganska knepigt ibland eftersom han "hängde" ivägen.

 

Nej, framöver åker jag och tränar när Vidar är med pappan.

 

Thommy har mätning ikväll och ska träna efter jobbet så han kommer väll inte förns lagom till Gladiatorerna typ.

 

Blir rätt tjatigt att lägga upp matbilder, även om det önskades av läsare.

Till frukost tex äter jag ju alltid samma!

Gröt & ägg.

 

Annars blir de mycket kyckling, broccoli, ägg & kvarg..