Årets Björnrunda var nu i helgen.

Vi valde dock att inte åka i år.. Vi tyckte inte det var läge med en 2 veckors bebis riktigt.

Plus att vi just nu har sååå mycket annat att ordna med.

Men nästa år så!!!

 

Istället sattsar vi på att åka på malamutespecialen i november i år istället.

Vi har bokat stuga, och jag funderar över om valparna ska ställas ut.

 

Körningen tror jag inte blir något med :-(

Jag kan ännu inte sitta på en cykel (brutna svanskotan sen förlossningen)..

 

Men en av valparna i vår senaste kull deltog i Björnrundan iallafall.

Han sprang hela 3-milen och imponerar stort på sin husse :-)

Duktig kille!!

 

 

Igår var vi på 25+25 års kalas. Ett kalas med tema könsbyte.. Så Thommy & Vidar var alltså tjejer och jag kille.. Bilder från de kommer kanske vid ett senare tillfälle ;-)

Vi stannade på kalaset till strax efter kl 21. Vidar skötte sej bra på kalaset. Han älskar att ligga i vagnen, där säger han inte ett ljud om den bara rör lite lätt på sej.

 

Hemma somnade lillkillen såfort han fått ny blöja och mat. Så han sov från 22:30 ända till 03:30. Då fyllde vi bara på med mat och bytte blöja (tar numera på natten bara ca 20min per gång) sen tvärslocknade han igen. Gjorde samma procedur vid 05:30. Sedan sov vi alla 3 ända till 9:30.

 

 

Vidar har en förmåga att se så stor ut på bild!! ..Sedan när alla träffar honom säger de, va liiiiten han är!

Kan vara för att jag tar sånna närbilder kanske.

Som den här bilden blir ju lite feldimensionerad.. Vidar har ju nästan lika stort huvud som Thommy.

Fast så är de ju inte egentligen, men han ligger ju mycket närmre kameran.

Han vägde nu i veckan 3770gram på BVC så superstor är han ju inte än.

 

Skönt att nätterna går ännu "smidigare" nu, då allt går relativt snabbt.

Jag och Vidar är vakna vid 2-3 gånger per natt och då äter vi och byter blöja och somnar direkt om igen.

Oftast tar varje vakenstund 20-30min.

Måste säga att jag sover mycket bättre nu, än som gravid.

Då jag, på slutet, var uppe säkert 1 gång i timman. Hade rätt ont, kunde inte sova mer än på sidan och då domnade dessutom ena benet.

Plus att man liksom hade ont även i drömmarna..

 

Idag efter frukost åkte vi till Filipstad.

Pappa/Husse tränade.

Jag och Vidar gick en långpromenad på 70 min runt Filipstad..

 

Känns som fredag idag! ..antagligen för Thommy tar helga i eftermiddag. Han tar sin sista lediga dag (i samband med födseln) imorn och förlänger därmed helgen lite.

 

Det är så mycket datum i oktober att hålla reda på. De är nått hela tiden!!

Har ingen almanacka heller, men får nog ändå skriva iordning någon typ av lista och hänga på kylen!

 

Snart är de dax för malamute-specialen oxå!!

Jag drömde att Thommy åkte utan mej o hundar, och ja vart arg för vi inte fick följa med.

Funderar om man ska ställa ut valparna då, eller vänta..

De behöver ju helt klart växa till sej, de vet ja ju redan!

Vi får se!!!

 

Idag ska jag sätta in bilder i Bröllopsalbumet, vill ha ordning på grejerna inför vad som komma skall..

För ja lär ha fullt upp med annat sen ett tag ;-)

 

Känner att ja saknar gubben lite..

Igår åkte han till jobbet innan ja vaknade och var på konferens hela dagen.

 

Jag & Vidar åkte hämta vid 22 igår kväll och när vi kom hem så bestämde vi ihop att vi skulle bädda i soffan till Thommy. Eftersom han druckit öl o vin o grejer kanske han annars i sömnen skulle ha dålig koll och rulla över lilla plutten (som sover i vår säng).

 

Thommy var lite glad så att säga, men hade ändå koll..

Jag står o sätter på Vidar blöja för natten och in kommer Thommy med sked o d-vitamindropparna i högsta hugg "han ska ha sina vitaminer".

Nu hade jag redan gett honom dem, men iallafall :-)

 

Såg ju som sagt inte röken av gubben inatt.

imorse skjutsade vi honom till jobbet då hans bil blev kvar där igår, så vi har ju träffat honom, men de blev inte så många minuter sen igårmorse.

 

När han kommer idag ska vi in till stan och BVC.

Sedan ska vi hälsa på Thommys mormor/Vidars gammelmormor.

 

Många gånger kan man tycka att allt går emot en och man vrider och vänder och klurar på hur man ska kunna lösa problemen.

Som denna månad då jag tex fick MINUS i lön! Det blev lite knepigt och är egentligen en helt annan historia. Men då sjukskrivningen släpar efter en månad och jag denna månad går över till föräldraledig som inte ska släpa efter utan gäller liksom för aktuellmånad så blev de liksom dubbelt avdrag på lönen och de resulterade i att det tom blev minus i lönekuvertet. Illa!

 

Men om man ser till det stora hela, och räknar bort de här vardagsproblemen som alltid dyker upp i olika form, har vi det fantastiskt bra!!

 

Jag är gift med världens underbaraste man. Han är händig, det han inte kan från börjar löser han och tar reda på hur han ska ordna ändå. Han klarar liksom ALLT. Han är omtänksam. Han är muskulös och SNYGG. Han är snäll. Han är rolig att göra saker med. Det visade sej även att han är världens underbaraste pappa.

 

Vi båda har arbeten. Vi har ett helt gäng underbara hundar och därmed ett stort gemensamt intresse och livsstil. Vi har en underbar son. Vi har hus. Vi har underbara föräldrar/syskon/familjer.

Jag tänker ofta att vi är såå lyckligt lottade, som har allt det här!

Men vi har, båda två, faktiskt jobbat riktigt hårt för det vi har. Det har inte alltid varit lätt och vi båda har offrat diverse saker för att komma dit vi kommit idag. Vi har levt några hårda år, men vi har ändå haft roligt under tiden och lärt oss så fruktansvärt mycket om både oss själva och varandra.

 

Men allting går väll alltid att förbättra?

..eller åtminstonde förenkla och underlätta förutsättningarna för!

 

Man kan aldrig veta i förväg hur det kommer att gå/bli.

MEN man måste våga chansa/sattsa här i livet för att kunna vinna. 

 

Många tycker antagligen att vi är, galna, dumma, knäppa, vansinniga för de vägar vi väljer att gå. Men vi måste helt enkelt utgå ifrån oss själva (inte alla andra). Det är ju just vårt liv vi lever och inte några andras. Alla prioriterar vi och uppskattar olika..

 

 

Jag hoppas innerligt att det inte ska såra någon, eller att vi klampar på för många tår för de val vi gör.

Men på något sätt måste man utgå från sej själva och sina behov.

Vår avsikt är att göra det så bra för oss som möjligt..

 

 

 

Pappan åkte tidigt imorse, först skulle han förbi jobbet sedan vidare på konferens.

Tror vi bestämde något i still med att jag & Vidar ska hämta honom ikväll (pratade något i nattmössan).

Men jag misstänker att han hör av sej sen hur de blir.

 

Under förmiddagen har vi grejat hundar, tvättat kläder, tagit rätt på massa disk, städat upp efter Vidars badstund igår, lagt in massa kort i datorn, framkallat kort på nätet, betalat räkningar, kopierat lite papper, satt papper i pärmar, packat ut grejer i bilen som ska med till mina föräldrar och sen förstås matat, bytt blöja, matat, bytt blöja, matat, bytt blöja.

 

Nu sover Vidar, och jag har gjort mej själv iordning under tiden.

Bara han vaknar ska vi åka.

Eventuellt blir de en snabbis till stan innan vi åker vidare till mina föräldrar där vi tänkt spendera eftermiddagen!

 

Jag hade ett intressant samtal med min man igår när vi satt i soffan.

Vidar låg på pappas mage och snusa sött.

Jag säger: Jag önskar att han kunde bli lite större så man slipper vara så orolig att något ska hända honom!

Min man svarar: Det är det som är att vara Förälder, vi kommer aldrig sluta att oroa oss över att något ska hända honom!

Tänk att min man är så klok!

 

Jag tycker vi kommit in i det här att vara föräldrar och allting känns jättebra med det.

Men det är som sagt den där känslan man har i bakhuvudet, "tänk om något händer honom" osv som känns så fruktansvärt ovan!!

 

Det är nu man kan förstå sina egna föräldrar i de situationer då man fick ett Nej, då man ville göra vissa saker. Men det var ju enbart för att de brydde sej om en och var rädd om en!

 

Det är även märkligt, hur någon bara kan komma ut och vara 50-50 av just mej och Thommy,

och hur man kan älska den lilla varelse så fruktansvärt mycket redan vid första ögonblicket!

Man skulle vilja ta över all smärta åt honom, när han har magknip. Man berömmer och säger va du är duktig när han kissar eller bajsar, även om de händer på skötbordet mitt i blöjbytet och resulterar i att mamma eller pappa faktiskt får en stråle över sej.

Till och med pappa Thommy (som aldrig skulle byta en bajsblöja) öppnar gladerligen blöjan och säger Vilken duktig kille som har bajsat såååå mycket!!

Det är underligt hur saker bara kan vända sådär :-)

 

 

 

Håller på att ska framkalla bilder så jag delar med mig av några här:

 

 

Idag har Thommy varit hemma, han sparade några lediga dagar till denna vecka för att få kortare arbetsvecka.

Vi åkte in till Filipstad vid lunchtid. Thommy tränade och jag och Vidar tog en långpromenad runt Filipstad under tiden. Det har varit riktigt fint höstväder idag.

Vidar älskar vagnen, säger inte ett ljud i den.. Kanske någon enstaka gång om den stått still för länge, men gungar man på den lätt så blir han nöjd igen.

 

När vi kom hem gick vi in och bytte och jag mata, sedan ut i vagnen igen och hade lös hundarna.

Tänk att dagens vagnar är så praktiska. Vidar sov hela tiden och när vi sedan skulle gå in är det ju bara att bära in han i liften och plocka av mössa och täcken så kan han sova vidare ostört.

Så nu ligger han här i liften på golvet och snoosar än.

När han vaknar ska han få mat sedan bada.

 

Senare har även vi tänkt att bada.

Eller ja, Thommy badar och jag sitter på en stol brevid med benen i badet. Det blir ju fot/ben massage iallafall.

Räknar ner till efterkontrollen (efter förlossningen) och se att allt är ok och höra om man kan börja träna och bada igen. Men det är ju några veckor kvar dit..

 

Imorgon blir Thommy borta heeeela dagen lång. De ska ha konferens hela dagen och avsluta med middag och bastu och grejer och kommer nog hem sent!

Så jag och Vidar tänkte åka och hälsa på Mormor, Morfar & Morbror på eftermiddagen och vara där ett tag.

Får väll se om vi får åka och hämta pappa/husse senare på kvällen eller hur han har tänkt sej.

 

 

..Thommy har tjatat så på mej vad jag önskar mej!

Så jag kan dela med mig här:

 

Liten(!) sommarsovsäck. Denna är 12x14cm!!! 

 

Halsband Med Thommys och Vidars namn..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Herregud! ..är det nu man ska börja tänka på vad man skriver i bloggen?

Igår hade jag tydligen ca 450 sidvisningar...

 

Näe, jag behöver nog inte tänka på vad jag skriver. Det jag skriver är mina tankar och funderingar. Det är så jag är. Ibland tänker jag att jag skriver mycket fula ord och lite väl ärligt och att de kanske inte alls låter så bra när man har äldre släktingar som läser. Men tycker de om mej, så tycker de väll om mej för den jag är och de sätt jag väljer att dela med mej av vårat liv på.

 

Igår ringde BVC från storfors upp (de va inte dåligt va?!)

De hade ringt till Thommys telefon och ville komma på hembesök redan imorse. Thommy berättade att vi varit på BVC i Kristinehamn men de ville komma ändå.

Så vid 8:45 imorse kom en tjej hit.

 

Jag var tvungen att väcka Vidar då jag skulle hinna tvätta och klä honom innan,

han sover normalt till 9 - 9:30 på mornarna..

Ganska gött, fast han äter förstås vid 00, 03 och 06.

Men det är ändå inget gnäll på nätterna, han ligger och typ jollrar och får en ny blöja och tackar Ja till mat.

 

Idag hade Vidar gått upp 80gram (på knappt 2dagar) så det skulle väll vara bra!

Men han har faktiskt blivit mycket mer vaken de här 2 dagarna och ätit mer än han gjort hitills tycker jag.

Han börjar kanske smått visa mer av sig själv, och bli mer pigg efter förlossningen.

 

Nu längtar vi efter att pappa ska komma hem.

Vi har börjat titta på en serie Livet i Fagervik, den är ju så bra!

Vi har sett klart säsong 1 och är nu på 2:an och jag får ju inte titta på dagarna, för då missar ju Thommy..

Så bara han kommer hem får det bli ett avsnitt!! ..eller 2.

 

2 Bilder från gårdagen:

 

 

 

 

 

Besöket på BVC i Kristinehamn gick bra igår.

Visst han väger mindre än födelsevikten, men hon tyckte han skulle få en vecka till på sej att gå upp i vikt. Så vi ska dit på onsdag för ny vägning igen.

Bara sen när vi kom hem tyckte jag att han blivit annorlunda.

Förut har han mer ätit var 3:e timma, dag som natt.

Men igår kväll åt han 4ggr med en timmas mellanrum.. Kanske börjar bli mer pigg nu när det gått en tid sedan förlossningen.

 

Idag är första dagen för Thommy på jobbet sedan ledigheten, kanske därför det känns som om de vore måndag..

Han har 2 dagar kvar att ta ut i samband med födseln och kommer nog ta dem till veckan för att göra arbetsveckan lite kortare.

 

Idag på fm har jag och Vidar städat hela huset, nu har vi pappas/husses (jag blir lite förvirrad över om ja ska säga pappa eller husse.. Förut var han ju husse, men nu är han ju båda!)

matlådor på gång..

Bara maten är klar ska vi gå ut i vagnen och jag ska mocka hundgårdar och ha hundarna lösa i solen.

 

Jag är arg!

 

Jag har väll aldrig gillat kommunen vi bor i, den är totalt värdelös enligt min mening. Det finns ingenting iprincip, och de som väl finns fungerar ju inte.

Går man på affärn får man räkna med att man bara kan köpa gammal mat. Ska man till bankomaten är den alltid avstängd, ja något annat finns ju typ inte, men om de hade funnits mer än affär och bankomat kan man ge sej fan på att de inte hade fungerat iallafall!!

 

Vi har sedan vi kom hem från BB försökt få tag i BVC på alla möjliga sätt. När man får barn ska man ju själv meddela BVC och påsåvis bli inskriven.

 

Vi kom hem tisdagkväll från BB och ringde till BVC i Storfors onsdag förmiddag. Då visade det sej att de bara hade telefontid mellan kl 8-9:30 onsdagar. Vi hade alltså missat telefontiden. De har heller ingen telefonsvarare så man kan meddela dem att man fått barn så de kan ringa upp en och boka tid.

Ska vi vänta en vecka till alltså på ny telefontid??!!

 

Första besöket ska ju ske inom en vecka med BVC då man vill se att bebisen går upp i vikt som den ska, sen kanske man har diverse andra frågor också!

 

Vi ville inte vänta så länge så vi ringde BVC i Kristinehamn som tyckte det var mycket dåligt att de är anträffbara en timma typ i veckan och att de inte ens har en telefonsvarare så man kan lämna meddelande!!

Men de lovade att kontakta Storfors åt oss och lämna våra uppgifter.

 

Dagarna har gått och jag har väntat på att BVC ska ringa upp oss för att boka första besöket.

Inget hände på en vecka och igår kväll ställde vi alarm på mobilerna för att ringa på telefontiden idag!!

 

Vi börjar ringa vid kl 08:00 men tror ni någon svarar???!!!!
De säger i ett meddelande som de sagt varje gång vi ringt "Vi har telefontid onsdagar 8-9:30".

Vi ringde ända till kl 9:30 men ingen svarar!!!

 

Okej nu börja jag bli förbannad!
Vi klädde på oss satte oss i bilen och åkte in till vårdcentralen.

Svarar ingen när vi ringer får vi väll åka dit och fråga vad de är frågan om!!

 

Kommer dit och på dörren till BVC står: "BVC stängt pga sjukdom 19/9".

 

Kunde de för fan inte sagt de på bandaren när man ringer?!

Jaha..

Men vi gav inte upp för de.

Thommy gick och knacka på på en dörr brevid och där satt min BM som haft mej under hela graviditeten.

 

Hon låste upp till BVC och sa att vi fick greja själva om vi ville, eftersom vi inte får tag i någon och ingen heller kontaktar oss!! Det är ju ändå 10 dagar sedan Vidar föddes.

 

Så vi klädde av och vägde Vidar själva.

Det visade sej att han väger mindre än födelsevikten!!

De ska ju vända upp igen efter några dagar, men det har han tydligen inte gjort fast de gått 1½ vecka.

Han fick även igår problem med ett öga som varar igen hela tiden. Jag hinner knappt tvätta rent de så är de geggigt igen.

 

Vi gick in till BM och sa att han gått ner i vikt sedan födseln.

Hon ringde direkt till BVC i Kristinehamn, inget svar..

Hon skickade ett mail, så vi gjorde oss redo för att åka hem och vänta på att få någon typ av kontakt med någon.

 

Men precis när vi ska sätta oss i bilen kommer hon utspringandes och säger att hon fick tag i Kristinehamn och vi fick en tid idag kl 13:30.

 

Tänk att man ska behöva ordna allt själva.

Tom stövla in och säga vi vill väga vår son TACK!!!

..eftersom alla är oanträffbara och inte ens ringer tillbaks!!

 

Så jävla dåligt!

 

 

 

Tänkte berätta lite om vår sons alla namn:

 

 

Vidar "är i nordisk mytologi en av asarna. Han tillhör den krets av gudar vars funktion och betydelse är något problematisk att inringa. Även gudens namn har gett upphov till helt olika tolkningar. Enligt en tolkning betyder namnet "den vida härskande", enligt en annan "han från skogen", "krigaren från skogen" eller liknande.

Vidar uppträder förvisso i Grimnesmål som härskaren i sitt rike Vide, "skogslandet", men förutom denna referens, är det bilden av en kraftfull, hämnande gud som dominerar. Vidars primära mytologiska funktion är just den som hämnare: vid Ragnarök hämnas han sin fader Oden. I det avseendet ligger han funktionsmässigt nära guden Vale vars mytologiska funktion just var den Balders hämnare. Oden avlade såväl Vidar som Vale genom utomäktenskapliga förbindelser. Vidars moder sägs vara jättinnan Grid.

Vidar beskrivs som tystlåten (han kallas "Vidar den tyste") och mycket stark. Snorre uppger att han var den starkaste av gudarna näst efter Tor, och berättar även att hans främsta kännetecken var hans tjocka sko, gjord av alla läderbitar som blir över från alla skomakare, som inget vapen kan tränga igenom. Vid Ragnarök hämnas Vidar sin faders död genom att sätta skon i Fenrisulvens käftar och bryta upp dem tills besten dör. Vidar är en av dem som överlever in i den nya eran. Tillsammans med halvbrodern Vale är han den som övertar Odens göromål efter att eldjätten, muspellen, Surt har satt världen i brand med sitt brinnande svärd då Ragnarök nått sitt slut."

"Han bor för sig själv i vildmarken runt Asgård, Videt. Vidar är en av de mer mystiska gudarna. Han är antagligen den starkaste efter Tor och döljer sitt ansikte bakom en hjälm. Han umgås aldrig med de andra asarna, förutom vid ett fåtal tillfällen. Istället sitter han i sin skog och väntar på Ragnarök, då han kommer att kämpa mot Fenrisulven."

 

 

Åke är ett släktnamn från Thommys sida. Vidar blir nu den 5:e generationen som bär namnet Åke, vilket gjorde namnet till ett självklart val. Han är alltså döpt efter många betydelsefulla människor: sin Far, sin Farfar, sin Farfars far och sin Farfars farfar.

 

Sakari att välja ett namn från min släkt var lite svårare. Då de flesta namnen är finska och det inte får vara för krångligt att säga eller stava. Vi ville ju även ta namnet från någon som både Thommy och Jag tycker mycket om och har band till. Vi kom gemensamt fram till att välja namnet efter min Far. Då jag alltid varit lite pappas-flicka kanske :-) Men även då min man har en väldigt god relation till sin Svärfar.

 

Det händer så mycket grejer här..

Men det är tyvärr inget jag vill dela med mig av riktigt än, vi väntar lite till först :-D

Har inte skrivit så mycket hundrelaterat på ett tag. MEN, det kommer bli ändring på det snart.. Eller det kommer vara både Vidar och hundigt. Kommer bli en ganska stor förändring på hundfronten eller hur man ska säga..

Kommer att återkomma till detta vid ett lite senare tillfälle :-)

 

Idag planerar jag och Vidar och ta en promenad runt Filipstad medan Pappan tränar. Måste även in på affärn så de gör vi också undertiden när han tränar. Ikväll kommer C & E hit vi ska äta och bada bastu. Eller jag badar väll inte bastu. Jag och Vidar får göra något annat under tiden.

 

Morgonens vikt 57kg (nu 9 dagar efter förlossningen)

1kg mer än innan jag blev gravid. Hade jag vetat att de skulle vara såhär efteråt hade jag inte nojat mej så mycket.. Men man kan ju aldrig veta innan..

Börjar bli träningssugen, men lär vänta till efterkontrollen kanske och se så allt är bra.

 

 

 

 

 

 

Idag har det gått en vecka sedan vi kom hem från BB.

Har vi fått världens snällaste pöjk eller? (visst de kan ju givetvis ändras!)

Men Vidar älskar att åka vagn, han älskar att åka bild, han älskar att höra hundarna prata/skrika/skälla, han älskar att ligga nära, men kan lika gärna ligga själv och sova (oftast).

Han är aldrig liksom sur!!

Thommy tror att de beror på att de finns så mycket mat, så han är alltid liksom nöjd.

 

Maten börjar väll äntligen regleras iallafall lite bättre, de har varit lite jobbigt.

Såfort jag matar honom, så sprutar de ju ur andra tutten konstant. De rinner igenom precis allt, även om man så lägger i största nattbindan som finns i bhn istället för vanliga amningskupor.

Fick köra med att ta av kläderna och hålla ett glas under tutten han inte åt ur, medan gan åt ur andra och glaset blev fullt snabbt!! ..sedan var de ju bara att frysa in :-D

 

Igår var vi ute med vagnen och hade alla hundar ute på gårn länge. De tycker han luktar gott och slickar gärna på han, men ändå är han inte super-intressant. Men hundar är ju hundar, de har haft koll länge på att han skulle komma antar jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gick och la oss och sov, men sömnen varade inte allt för länge.

Det var nu natt till söndag 9 september.

Jag vaknade vid 2-tiden av att de sprängde något fruktansvärt i framförallt vänster njure igen.

Tryckte på larmknappen och BM kom och skulle gå och rådfråga doktorn.

Jag var halvt vansinnig på den förbannade njuren och skrek att jag med glädje skulle vilja donera den till någon elak jäkel!!

 

BM kom strax tillbaks och jag fick en ny spruta.

Väntade ca 30 min men den hade ingen som helst verkan. Eftersom jag ändå var öppen såpass mycket (fast inte onda värkar) ville hon flytta över oss från BB till förlossningen för att köra en ny CTG.

Ja kunde som vanligt under attackerna inte gå, utan Thommy fick bogsera mej över till en rullstol och vi flyttade in på en förlossningssal.

Där kördes CTG.

BM ringde på läkaren igen, men hon fick inte ge mej mer smärtstillande nu heller, då vi måste tänka på bebisen.

 

Istället erbjöd hon ett bad. Så vi tappade upp badet och där låg jag kanske en timma. Det kändes iaf lite bättre.

Efter badet ville hon göra en ny undersökning och jag var då öppen 4cm. Att jag öppnat mej var ingenting jag kände av alls. Vet jag om de berodde på att jag hade såpass ont av njurarna undertiden eller om de bara ändå inte hade känts av.

 

Var helt slut av att haft såpass mycket ont i flera dagar och fick akupunktur nålar satta pga njurarna. Fick nål uppe i huvudet, i båda händerna, mellan ögonbrynen och några bak i njuren.

Både jag och Thommy somnade till några timmar.

 

På morgonen hade det lugnat sej med njurarna.

BM som kom in berättade hurvida de disskutera att sätta igång förlossningen.

Doktorn sa att jag kommer inte bli bättre förns bebisen kommer ut, och samtidigt blir jag ju bara tröttare för varje dag som går med mediciner och dessa attacker.

 

De frågade om jag behövde mer sömn inför en förlossning.

Men just på morgonen kändes de lugnt i ryggen. Jag var mer orolig för när nästa attack skulle dra igång.

Jag sa att jag inte vet hur jag ska klara av förlossningen OM njurarna härjar samtidigt.

Värkarna har man ändå paus i. Men njurarna håller på konstant och det är en plåga att bara överleva för stunden när de drar igång. Hur skulle jag då dessutom klara av att hantera värkar på de plus att krysta ut en bebis samtidigt?!

Nej jag vågade inte chansa på att försöka vila upp mej mer. Bättre att köra nu när njurarna lugnat ner sej för stunden.

 

Tidigare hade jag sagt att jag inte vill ha EDA (ryggbedövning). Men funderade ikring OM njurarna drar igång att det kanske blir nödvändigt om EDA:n kan ta bort njurvärken iaf. Jag måste ju få pauser som relativt smärtfri annars skulle de aldrig gå förstod jag.

 

De blev bestämt att jag skulle sättas igång iochmed att en förlossning ändå verkade vara på gång inom de närmsta.

 

Thommy var och hämtade frukost till oss och hämtade lite saker på vår BB-sal. Det här kan ju ta tid visste jag. Så det kan vara bra att ha lite grejer här. Han la även grejer i kylen som vi tänkt ha medan man fördriver tiden under förlossningen.

 

Ca kl 10:00 söndag morgon tog BM hål på hinnorna. Jag låg sedan med CTG:n kopplad och hon sa att hon skulle titta in igen vid kl 11 om jag inte ringde något innan.

Jag passade på att blogga lite och Thommy vilade.

 

Sammandragningarna kom ungefär var 10:de minut, men de kändes inget (precis som vid alla andra gånger vi kört kurvan sen jag kom in i fredags).

Klockan närmade sej 11 och värkarna började kändes lite smått.

BM kom in och undersökte och konstaterade att inget hänt på en timma, hon sa att hon skulle prata med doktorn om värkstimulerande dropp.

Jag bad henne vänta lite till bara. De hade ju precis börjat kännas iallafall lite när värkarna kom. Jag ville ge de en chans att fungera av sej självt, tror det är de allra bästa.

 

BM föreslog att jag skulle ta ett bad, så Thommy tappade upp badkaret.

Jag hoppa i och tänkte här ska jag ligga några timmar, sedan får de bli upp och hoppa och gå i korridorren några timmar så det händer något.

Okej, det blir aldrig som man tänkt sej...

 

Jag hann inte ligga i badet speciellt många minuter innan värkarna började kännas rejält!!

De kom även väldigt tätt! Klockade inget men kände att de knappt hunnit släppa innan det var dax för en ny.

Sa till Thommy: FÅ UR MEJ UR BADET!!!

Thommy hjälpte mej upp o fick på mej sjukhuskläderna igen.

Väntade ut värken för att sedan springa till sängen innan nästa kom, för då ville ja inte stå upp helst!

 

Säger till Thommy nu fan ringer du hit någon för det här går inte, ja måste ha nått!

Han ringer på BM som förvånat undrar om jag känner av värkarna så redan.

Hon tyckte nog de kändes onödigt att undersöka såpass kort tid efter senaste kollen men kollar ändå.

Oj 6cm säger hon!!

Du kanske behöver lustgas??

JA TACK!! ..svara jag.

 

Hon starta den och sa hur jag skulle använda den.

Första värken gjorde den ingen nytta alls. Men andra! ..oj va snurrigt allt blev och va kul allt helt plötsligt blev.. Jag låg och asgarva åt BM och Thommy.. Jag hörde konstiga ljud ur andra änden av rummet men varken Thommy eller BM verka förstå vad jag yrade om.

 

Jag konstatera även va kissnödig jag var. Men med så täta värkar kunde ja inte gå upp. BM sa att de skulle försöka tappa mej. Men mitt i nästa värk skällde jag ut BM och USKAN och undra va fan de höll på med där nere??!! (det var nog en av de få gånger jag vart lite otrevlig)

De kändes som de försökte stoppa in en slang där man inte ska stoppa in en slang ..fast de var väll i själva verket de de försökte göra också!

De gav sej iallafall utan att ha lyckats.

 

Jag sa till BM att de tryckte på som fan. Hon undra om ja ville hon skulle kolla, vilket hon gjorde.

OJ igen, öppen 10, fast med en liten kant kvar!!

De kändes inte riktigt som om man hann med.

 

Hallå, jag ska ju vara uppe och gå. Och dricka energidryck och äta riskakor..

Allt blev kvar liggandes i kylen och bortglömt iochmed att allt gick så fort.

 

Kände aldrig av njurarna under förlossningen och inte heller efter! Var inte ens öm om man nuddade bak i ryggen längre, allt hade bara släppt.

 

De här ska ju dröja en hel dag iaf trodde jag, inte typ en timma!!

Bm och uskan höll på och greja med allt möjligt hela tiden, de såg lite stressade ut och sprang runt i rummet medan jag gorma i lustgasmasken under värkarna, drack saft och förde normala samtal med thommy mellan värkarna.

 

Jag konstaterade att jag var hungrig mellan 2 värkar och att tjejerna missa sin lunch.

Men de bara skratta åt mej.

BM ville hjälpa till och få bort kanten under några värkar och ville även få upp mej på knä hängande över huvudändan i sängen.

Jag minns att ja tyckte de gick segt att få bort den där kanten och för bebisen att tränga ner!

Men BM sa att allt får inte gå såhär fort, de är bra om något tar lite längre tid.

Fick några sterila kvaddlar lagda fram i ungefär troslinjen och de sved som gettingstick precis som jag hört. När de sedan gett sej att svida vet jag inte om jag heller hade någon nytta av dem.. Men åandrasidan kan jag ju inte veta hur ont de gjort om jag inte fått dem.

 

La mej i sängen igen då jag inte orka stå på knä.

13:45 började krystvärkarna och BM bad mej försöka vara utan lustgasen.

Lustgasen tyckte jag funkade bra en liten stund i början. Sedan vet jag inte om jag kan påstå att den tog bort någon smärta. Det var mer att man fick något att koncentrera sig på under värkarna liksom.

Jag la bort den och körde på utan nått.

De skulle försöka att tappa mej igen och denna gång gick de bättre, fyy va kissnödig jag hade varit!

Efter nästan 1 timmas krystande kom lill-plutten ut 14:44.

 

Sista timman var tuff, hela jag var genomsvett och satan va jobbigt det var.

Någonstanns i en av krystvärkarna hörs en smäll som ett pistolskott genom rummet!

Jag ser även BM spärrar upp ögonen och tänker då att de va inte alls ett ljud jag själv hittat på.

Jag skriker: Va fan va de?!! funderar en stund och lägger till ..jag tror ja bröt svanskotan!

BM säger inte så mycket om de, men hon såg lite bekymrad ut..

 

Värst var nästsista och sista krystvärken. Inför sista värken var huvud och armar ute och värken tar slut.

Någonstanns i mitt undermedvetna vet jag att det är nu man INTE ska trycka utan att ha en värk. Då kan de bli väldigt mycket att sy sen.

 

Så på något sätt lyckas jag hålla emot, samtidigt som jag verkligen VRÅLAR då det gör något fruktansvärt ont samtidigt som det känns som någon står med en blåslampa i muffen!

(Thommy berätta efteråt att jag hade ögon som fotbollar!)

 

Aldrig har en värkpaus varit så lång som denna. Stackars barn borde fått en chock att komma ut till detta oväsen. Jag känner tillslut något som börjar kännas som en värk, men måste ändå dubbelkolla med BM om jag verkligen får trycka på? Hon känner på magen och säger tryck du.

Trycker till och poff all smärta bara släpper!!!

 

De håller bebis hängandes lite upp och ner och torkar av och jag ser en rumpa och en stor pung.

Det blev en pöjk!! säger jag.

Jag minns att jag tyckte han såg stor ut på något sätt.

 

Jag får upp han på bröstet och han är ju mest skrynklig och röd och det är svårt att få en uppfattning om hur han faktiskt ser ut..

Han kom som Stålmannen, ena armen var med huvudet ut :-)

 

De frågar om Thommy vill klippa navelsträngen och jag svarar snabbt:

Ja! Det är klart han ska! (Jag visste ju att han redan innan sagt att han kommer aldrig att klippa)

Men han tar tag i saxen och klipper minsann.

Han berättade efteråt, att efter va jag gått igenom så kunde ju inte han minsann säga nej till att klippa navelsträngen. De va väll de minsta han borde klara av!

 

Frågar barnmorskan hur söndertrasad jag blev och hon säger ingenting vad jag kan se.

Åh, herregud jag som va säker på att allt skulle gå sönder! ..och inte minst efter den smärta det faktiskt är när bebisen kommer ut.

 

Personalen som går på övertid och tackar för sej och går hem.

Vi får istället in 2st nya som ska "göra färdigt".

Hon undersöker mej och hittar 2 som små skavsår på insidan och frågar om jag vill att hon ska sy dem,

för de behövs inte sys sa hon.

Jag sa: Jag har ingen aning så bestäm du..

Och hon sa: har man riktig otur så kan de växa ihop med varandra.

Så hon satte ett stygn på ena sidan.

 

Jag trodde de skulle kännas något fruktansvärt att sy, men de gjorde de ju inte. De spraya på bedövningsspray först, men den SVED!!! Bara de gått någon minut och de sluta svi gick de bra. De ända jag kände var hur hon drog i tråden liksom, men de gjorde inget som helst ont och jag kände inte ens att hon stack i nålen.

 

Det var dax för vägning och mätning och det var minsann inte någon liten bebis vi fått.

(visst han är ju pluttliten men ändå stor)

3495gram!! och är född i vecka 39+0.

 

 

Kan sammanfatta det hela efteråt att Njurstensanfall var värre än Förlossningen allt som allt.

Även om smärtan när bebisen precis just kommer ut är värre, men den varar ju så korttid och försvinner så fort!

Frågan som många ställt direkt efteråt är om syskon, alltså om jag kan tänka mej att föda barn igen.

Och de kan jag absolut!

 

Visst de gick snabbt!!

Från att värkarna börja tog det 3h 44min.

Men det var intensivt å andrasidan :-)

..och en trasig svanskota också då förståss.. undra om jag kommer kunna sitta på en cykel igen..?! :-)

 

 

 

Doktorn sa iallafall att vi absolut inte fick åka hem efter de anfallet jag haft under dagen så vi fick åka tillbaks till rummet för att sova, trodde vi...

Trodde allt skulle se betydligt värre ut efter en graviditet.

Men jag fick inte en enda bristning :-D

Allt ser ju ut som innan typ.. Okej magen är inte riktigt sej lik..

 

 

 

 

Dröjer väll lite tills livmodern dragit ihop sej.

Men någon skinnpåse blev de ju inte direkt..

 

Var inne på apoteket idag och tjejen som jobbade kom fram och fråga hur gammal Vidar var..

Han kom i söndags svarade jag..

Åh! sa hon.. sedan tittade hon på mej och säger förvånat: MEN sååå smal du är!!!

Det kändes ju bra!!

 

Ligger nu på 59kg.. Startade på 56kg innan graviditeten..

 

Tänkte dela med mig av lite bilder från BB.

Vi kom hem igår med världens snällaste lilla pöjk.

 

Jag är mycket förvånad över hur Thommy gått in för papparollen (de borde jag egentligen kanske inte vara).

Men Thommy som aldrig typ hållt i en nykläckt bebis eller skulle i hela livet gå nära en bajsblöja eller gillar sjukhus, blod och annat "äckligt" har förvånat mej stort iallafall.

 

Han tar självmant Vidar och byter bajsblöjor utan problem. Han var med under hela förlossningen och tittade hur allt gick till och tyckte inte det var de minsta konstigt eller äckligt, han tom klippte navelsträngen som han aldrig skulle göra (som han sa innan).

Han är mer lättväckt än en annan på natten och vaknar av minsta lilla suck Vidar gör och är genast snabb att kolla läget, tröstar, vill gärna klä honom extra varmt och är mer "nojig" än en annan.

Min man är en underbar pappa!!

 

 

 

 

 

 

Ja gick undan kan man väll säga.

10:00 försökte de starta förlossningen med att ta hål på hinnorna, inget hände första timmen.

Sedan var han ute 14:44.

Så att från att värkarna börja vid kl 11 tog de 3h 44min.

De gick såpass fort att lustgas var de jag hann med, fast sluta med den under krystvärkarna så får väll säga att de va relativt utan bedövning.

Stor kille tyckte alla, då de tyckte jag varit så liten. Så man kan väll säga att de inte va konstigt att ja hade lite besvär med de mesta på slutet pga att de va så trångtdär inne.

Vi mår iallafall bra, planerar att åka hem imorgon efter läkarundersökningen om allt är bra!

Längtar hem till hundarna!!! ..men de har bra hundvakt så de klarar sej :-)

 

Återkommer med förlossningsberättelse och bilder när vi är hemma..

De fungerar inte att varken skicka kort från mobilen eller ipaden just nu..

 

Det blev en Vidar Vähäsalo

3495gram

49cm

 

 

..är på förlossningen i Karlskoga. Kom hit i fredagsmorse pga fruktansvärd smärta i njurarna. Verkar haft njurstensanfall och de finns bara ett ord som kan beskriva det: SMÄRTA!!! Trodde vi skulle åka hem imorse, men när de skulle kolla mej verkade förlossningen va på gång. Öppen 4cm helt utplånad tapp. Hade inget ont dock! Så doktorn tyckte ja skulle bli kvar så istället tog de hål på hinnorna vid kl 10. Mina njurar var även vätskefyllda o jag kommer antagligen ha problem med dem ända tillsbebis kommer ut då den trycker igen urinledarna. Så de är lika bra den kommer nu så jag slipper de besvären, den va ju ändå liksom på g ut.. Ska göra ny undersökning nu kl 11, undra om de hänt nått.. Eftersom ja inte har ont direkt än trots mycket värkar så är de säkert på 4 ännu..

Var på återbesök med Divine hos vet igen..

Äntligen ska de nu vara bra! Bölden är läkt och äntligen så fanns de inte längre mängder med "cement" i analsäckarna, de va så gott som tomma. Så ingen mer medicin nu. Skönt!!!

 

Igår åkte vi och hämtade hem nya badkaret! De blev toppen. Visst de är mycket mindre än de förra, men de var ju de som var själva grejen med hela bytet. Nu kan man tappa upp de på 20-30min och varmvattnet räcker liksom direkt, man behöver inte fylla de i omgångar. Så igår hade vi premiärbad :-D

Vi har tänkt köpa något att ställa brevid de, eftersom de blev plats över nu liksom.. Typ en palm och kanske en liten handdukshylla/byrå eller nått sånt.

 

Jag tänkte ta min förkylning och Sila och gå ut på en promenad. Får väll bli halsduk och vintermössan på, för jag vill verkligen bli frisk, men jag orkar inte sitta inne hela dagen. Ute skiner solen, fast de blåser som satan.

Blinken (båten) är halvt på rymmen som vanligt! Jag fattar inte hur den lyckas.

Nu satt den med wire och en karbinhake fast i en ögla på bryggan plus i en boj bak. Nu när jag tittar ut har den släppt från byggan och ligger ute vid bojen och guppar.

 

Jag har inte gjort någon närmre undersökning hurvida wiren gått av eller dyl..

Men ibland känns de som den där båten har ett eget liv.

 

Efter promenaden tänkte jag tappa upp badkaret :-D

*hurra* ..eftersom man numera kan bada även ensam. Man behöver inte vara 4 pers och fylla de i timmar innan de är badvänligt!

(förra badkaret rymde typ 700 liter så jag badade ALDRIG)
.

Idag fyller min kära syster 30!! Grattis!!!

Nej, ingenting har hänt.. (trots att jag inte uppdaterat)Jag har själv trott att jag mobilbloggat, men när jag kikade in här fanns ju inte de inläggen med.

Undersökte och såg att mobilinläggen förtillfället inte fungerar då blogg.se håller på att förnyar sej lite.

 

Har blivit förkyld dock *Jippi!!*

 

Kan fortsätta att stryka några från listan:

 

 

20 Augusti                (Kusin Algot)
21 Augusti - Kille       (Moster Sofia)
22 Augusti                (Magda)
24 Augusti                (Mosters-man Robert)
31 Augusti  Kille        (Gammelmormor Lena)
5 Sept - Kille            (Pappa Thommy)
7 Sept - Tjej             (Mormor Annelie)
8 Sept - Kille             (Åsa)
11 Sept - Tjej           (JAG)         Jag ändrar mej till tjej :-)
13 Sept - Tjej           (Robin)