Bloggen är som vanligt lågprioriterad, men just nu är jag iallafall här.

 

Nu återstår mindre än en vecka kvar till jag ska köra Vildmarksracet.

Känslan av att tävlingshornen (en tävlan mot mig själv) växer sej fram blandas med en känsla av besvikelse, då det i dagsläget känns tveksamt om ens tävlingen kommer att bli av.

 

Det är snöfattigt i Nornäs, ett snötäcke på 5cm kommer man inte långt med.

Men prognosen visar att ett par dm till ska komma innan helgen.

Frågan är om de kommer räcka för att de ska kunna tycka spår..? 

Bara att invänta besked från tävlingsledningen.

 

Prognosen för helgen visar även runt -25 grader.

Spännande!

Om tävlingen blir av, kommer det bli en intressant utmaning där min prio ligger på att kunna genomföra och med glada, relativt pigga hundar i mål.

 

Träningssäsongen har varit lite som av en besvikelse, där vi gjort det bästa av situationen.

Barmark ända in i slutet av året har begränsat distanserna på körningarna.

Vi har kört dem max 3-4 mil per pass, då de sliter alldeles för mycket på tassarna att köra längre sträckor.

 

Inte ens under julledigheten kunde jag åka uppåt Dalarna och träna som planerat,

eftersom där inte heller funnits någon snö.

Annars hade jag hoppats på att kunna kört lite längre pass där och då.

 

Bara snön kom hit märktes en markant skillnad på hundarnas prestation.

Den blöta & fuktiga luften byttes ut mot torr krispig luft och hundarna började gå klockrent!

Med snön slutade vi även att socka.

Att kunna köra 4 mil utan att plocka med en enda socka kändes smidigt och härligt!

Men ungefär när de bästa förutsättningarna kom, ja då närmar de sig tävling och därmed toppning av hundarna och slut på långkörningen!

 

Men jag hoppas att snön är här för att stanna, så vi kan börja köra längre i slutet av Januari och börja förbereda oss för Polardistans.

Vildmarksracet hade varit en toppenbra träning inför Polardistans, som är en längre & tuffare tävling att genomföra.