-22 grader här idag, friskt men inte iskallt. Så länge det håller sej över -30 så är det fortafarande okej tycker jag. Friskt om inte annat!

Idag blir det lite hundträning. Om 1 vecka drar vi uppåt, till Nornäs. Jag jobbar till 13:15 på lördag sen drar vi upp direkt. Jobbar rätt mycket den här veckan så mestadels av veckans träning kommer bli mörker körning kvällstid efter jobbet.

Ska idag och under veckan börja köra in 3 av hundarna med skakel. Får se hur det går. Vet att många hundar kan tycka att de är riktigt otrevligt att köra med detta innan de lärt sej.




Bild på hund som är kopplad till skakel.
(Bilden är lånad ifrån: http://www.sundpro.se/produkter.php)



Divine provade vi med första gången förra vintern och hon kunde inte svänga (trodde hon) utan bara gå rakt.

Thommy körde då nordiskt och hade lastat i en cementsäck i pulkan på (25kg) Pulkan va ett stort och tungt hemmabygge i trä. Vi gav oss ut helt ospårat. Jag körde släde först i ca 40cm lös snö och efter kom husse och Divine. Pulkan grävde ner sej och vart fruktansvärt tung! När de kom ut på en plogad väg och skulle svänga 90 grader höger och köra in efter kanten av vägen sprang hon bara rakt ner i diket och fastnade. Inte kan man svänga med de här på sa Divine :-)

Hon tittade på oss som om vi inte var riktigt kloka!!

Hon bara plöjde på rakt fram vart vi än kom. Jag kom tillbaka till stugan långt före och boxade mina hundar. Stod på tomten och väntade in dom. De kom på vägen och skulle bara göra en 90graders sväng höger in på gården.
Thommy knäppte lös sej ifrån pulkan och trodde divine skulle springa in på gården till mej. Men hon fortsatte bara rakt förbi mej och stugan (eftersom hon inte kan svänga!!)  men med huvudet bakåt vänt! Hon ville in och visste att hon skulle in, men kunde ju inte (trodde hon).

Mamma (jag) fick snällt gå efter och hjälpa henne att svänga rätt så hon kunde springa in på gården. Hon såg såå ledsen ut när hon bara sprang förbi mej, med längtande ögon som blickade bak mot stugan. Toka!!

Nu är det dax att pröva med Zigge, Sila och Nikki. Ska bli intressant att se hur de tycker att det går. Måste hinna vänja dom inom 3-veckors tid :-) Så vi lär ju hinna göra ett par försök iaf. Hoppas jag!!



1 exempel på nordiskstil.

Pappa åker skidor bakom Silver som drar den nordiska släden (med lillebror i). Här kör han inte med skaklar utan man kan istället köra med 2 stänger, som går efter sidorna på hunden med en på varje sida som är fästa i släden.

När man kör nordiskt måste man ha skaklar eller stänger fästa i hunden mellan den och släden/pulkan för att inte pulkan ska kunna köra in i röva på hunden i blandannat nedförsbackar osv.
Jag har fått för mej att stängerna stör hunden minst jämfört med skaklar. Men de är säkert olika från hund till hund.

Har suttit i valet och kvalet och funderat på vad jag skulle köra för distans och hundar på SHAM-draget.
Ingenting verkar blitt som jag tänkt denna säsong, men så är det väll ibland.

Hade på Snöträffen, Trettonhelgen, tänkt kört 3+3mil med meriteringsvikter för att se vilken tid vi fick. Om vi eventuellt skulle vara i närheten att klara meriteringen hade jag tänkt testat detta på SHAM-draget.
Men eftersom det blev inställt på snöträffen har jag ju ingen aning om va pass snabba hundarna är på 3+3milen.
Vill inte anmäla oss till meriteringsklassen utan att ha någon som helst aning om det är rimligt att vi klarar det.

D-testen som jag anmält mej till på malamuteveckan 12 februari, vet jag inte än om den kommer bli av. En så länge var vi 2st (!!) anmälda i just den klassen och för att den ska bli av måste vi vara minst 5st!
Det är ju ingen som vill sitta och plöja alla dessa mil på skoter för att göra en bana åt 2 personer!!
Hoppas hoppas hoppas att fler anmäler sej.
Men de gör det väll såklart inte. Bara för att jag väntat på just den här meriteringen sen förra vintern!! TYPISKT!
Har sagt att de flyttar över mej till 3+3milen om nu inte 10milen blir av.
Det blir ju INTE ALLS samma sak, men va gör man. Något ska jag ju köra. Isf kör vi med meriteringsvikter enbart för att se om vi eventuellt skulle klara de!

Så var de SHAM-draget då helgen efter malamuteveckan.
Kunde inte bestämma vad vi ska köra!!
Har massa hundar jag vill ska prova Polarhundstest A! Men ska de klara den kan inte jag köra! Jag klarar inte 1 mil med 1 hund och vikter på mindre än en timma. De ggr jag provat hitills har jag varit ca 2min för långsam!!

Man måste kunna åka skidor för att klara detta, och det kan inte jag!! Jag utan hund klarar ju inte av att ta mej runt under 60min!! 

Så nu har jag anmält Thommy båda dagarna (utan att ens fråga han).
Men jag vill få de här testerna gjorda på hundarna!

Dag 1 ska han köra Sila Polarhundstest A
Dag 2 ska han köra Zigge Polarhundstest A

Har även lånat in pappa till dag 2 och han ska köra Nikki Polarhundstest A.

Ja efter jag anmält dehär insåg jag att de inte blev några hundar kvar till mej.. Iluk är för ung. Kaiza äter medicin. Jo de förstås, Divine blev kvar. Men jag ger mej ju inte ut på någon 3mil med henne ensam. Och milen med henne klarar jag ju iaf inte!!

Årets SHAM-drag blev jag helt enkelt handler!! TRÅKIGT!! ..men så är det!
Vill få de där testerna gjorda på hundarna så de är likabra att ta de nu på en gång.

Jag ska bara stå i starten sen i målet och vara NERVÖS och räkna sekunderna, stampa och trampa och tänka: VAR E DOM??? NU ÄR DE BARA __ SEKUNDER KVAR INNAN TIDEN GÅR UT!!!

Hoppas nu innerligt att jag får köra D-testen på Mallisveckan!! Så siktar jag på Polardistans nästa år och eventuellt Polarhundsprov 1. För då har jag ett 4-spann att köra med!

Eftersom mestadelen av mina inlägg enbart innehåller bilder på hundrumpor så tänkte jag idag bryta av med något annat.
Här kommer bilder från hur en vanlig träningstur här hemma för mej och hundarna ser ut..

-----------------------------------------------------------------------

Först gäller det att klä sej varmt!

Är det något jag numera är bra på så är det just detta.
Det är ju som tur är bra att man lär sej av sina misstag.


Att komma ihåg: Det är inte kul att köra hund när man fryser!!



Jag ser oftast ut såhär inför en slädtur

Sen går jag ut och selar de hundar som jag ska köra. 




Här har jag selat mina brudar, längst bort Sila, närmast Divine.


När hundarna är selade så ser jag till att ankrar fast släden. Sen går jag och hämtar första ledarhunden och kopplar fast i släden.

Om man ska ta sej iväg själv med flera hundar så är det ett krav att hunden/hundarna klarar av att stå framåt hela tiden tills det är dax att köra iväg. Annars blir det nästintill omöjligt att göra detta själv. Hundarna får absolut inte börja dra i sidled eller snurra och börja trassla med linorna eller vända sej bakåt, då blir det kaos!!

Så det är viktigt att lära in ledarhundarna att stå med nosen framåt och hålla sträckt ända tills alla hundar som ska med är inkopplade i spannet och föraren ger tecken att de är dax att köra.



Zigge visar va duktig han är på just detta!!


Sen går jag till hundgården och hämtar nästa hund. Trots att jag lämnar Zigge här och de kanske tar en stund att hämta nästa hund ska han ändå stå stilla och bara vänta.

Kopplar in ledarhund nr 2.



Sila inkopplad brevid Zigge.


Vill hon inte stå stilla som Zigge gör, är det givetvis tillåtet att lägga sej ner snällt brevid och vänta!



Hund nr 3, Divine är inkopplad i spannet.

Hundarna står fortfarande stilla med huvudena framåt och spända linor.

Nu kan jag i lugn och ro ställa mej på släden, dra lös ankrarna, sätta på mej handskar, ta kort (som i det här fallet) och så skriker jag: Jah! Och vi drar iväg.

Att låta bli att lägga in hund-rumps-kort är ju oundvikligt när man som ensam förare ska vara fotograf också.
Så några får ni stå ut med :-)

Full galopp på sjön!

Påhemväg igen

Med huset i sikte

Divine hemma igen efter turen.

Sila och Zigge tillbaka hemma igen.

Jag har ju helt glömt bort att vi faktiskt haft några prova-på-mushers här.
Förra helgen skulle Thommys lillasyster få prova att köra hundspann för första gången.

Först fick hon, med assistans av Thommy, prova att sela hundarna hon skulle köra, Zigge och Kaiza.
Vi gick ner på sjön där jag ställt iordning släden och jag börjar koppla in hundarna. Thommy och Cissi står bak vid släden och thommy instruerar lite med bromsarna osv.

Rätt som det är säger hon: Men ska jag köra helt själv????!!

Hon hade nog tänkt att Thommy skulle åka med på släden. Men Thommy sa vi åker efter på skotern.

Jag tror inte hon var helt nöjd, men det gick ju faktiskt jättebra!

Precis innan hon drog iväg skrek vi ropa bara höger eller vänster när du ska svänga. Jag släppte iväg hundarna som galopperade iväg i det väl kända spåret.

Vi startade skotern och åkte iväg efter.

När vi kört en stund sa jag, kör om så hundarna gasar på lite då de vill jaga oss. Vi körde om och jag ser Zigge slänger en blick på mej, sedan tittar han vidare framåt i spåret. Sen rätt som de är ser man hur de *pling* i Zigges huvud och han tittar snabbt på oss igen. Det syns så tydligt på honom att han just insett:

Va fasen! Både Matte och Husse sitter på skotern, men vem står där bak då???!!!

Han vänder bak huvudet och ser att:  Nä, de där är varken husse eller matte.

Men han springer vidare som innan.

Zigge trodde givetvis att husse ställt sej bak på släden i starten då jag kopplade fast dem i linorna till släden.
Men han vart jätte förvånad när både husse och jag kommer och kör om på skoter :-)

Lite lustigt hur man kan se så väl vad hundarna tänker.



Cissi på sjön med Zigge och Kaiza.

Igår var de dax för Thommys pappa att prova att köra. Jag drog iväg före med 3 hundar: Iluk, Kaiza och Nikki.

Efter fick han starta med Zigge och Sila.

Thommy åkte bakom med skotern.

Igår gick hundarna som bara den, de va riktigt sugna på att springa efter några dagars vila. De gick som sjutton över myren med snygga bredställ i varje kurva. De är då det är riktigt kul att köra släde och man verkligen får använda sej av sina tekniner som luta sej rätt och trycka rätt på medarna.

Jag var övertygad om att de skulle komma ikapp oss. Den som startar 2:a brukar alltid komma ikapp första spannet eftersom det alltid är roligare att jaga något. Men de kom aldrig ikapp.

Jag såg dem aldrig.

Jag körde av myren och ut på sjön, körde runt udden och korsade hela sjön och körde upp på tomten. Jag ställde in hundarna i hundgårdarna och går tillbaks till baksidan och ut på sjön.

Då ser jag dem komma på andra sidan.

Lite rop och tjoo så gick Zigge upp i galopp igen och sprang på bra sista biten.

Känns lite konstigt för hundarna då det är någon ny som kör dom. De springer ju inte på likabra som när de är vi som kör. Man kan ju tom ibland märka en markant skillnad på om det är jag eller Thommy som står bak på släden.

Thommy tränar dom inte så värst mycket nu förtiden, utan den biten står jag för. Så visst märker man vem de har starkast band till..

--------------------------------------------------------------


Är jäkligt sugen på att dra ut och köra nya 1-mils banan som vi kört upp i helgen. Men inväntar DHL som ska komma med hundfoder idag. Hoppas han ringer och dyker upp snart så jag kan ge mej ut och träna.

Det ska tydligen komma MASSOR med snö på onsdag. När jag kollade på vädret igår fick jag en mindre chock! Den va snöflingor över HELA sverige, ja överallt!! Hade bra gärna velat tagit ett kort på kartan, de såg ju alldeles fantastiskt ut!!

Mycket snö innebär att vi får dra ett nytt spår igen, men va gör väll de? :-D

Dagen har firats med hundkörning och laxfiléer till alla vovarna!

Skänker givetvis en tanke till övriga kullsyskonen!
Grattis på er!!

..min nedräkning har börjat!

22 dagar kvar till nästa tävling. Eller tävling.. Man får inte kalla det tävling, utan det heter prov! Tydligen viktigt sånt där :-) Jag ska inte tävla mot de andra utan detta är en dragmeritering, då kör jag enbart emot klockan och antingen klarar jag det, eller så klarar jag det inte.

Eftersom jag vet att de finns många som inte är så insatta i sporten som läser min blogg så ska jag förklara lite bättre. När man kör med Malamuter så finns det 3 typer av dragprov man kan göra. Det är fina meriter om hunden klarat dessa prov, då har man visat att hunden är dragvillig och har de egenskaper som är viktiga för rasen. De olika proven testar olika distanser och om hunden klarar av att springa ensam.

Utöver meriteringarna så finns det givetvis massa tävlingar att köra, då man tävlar mot varandra.

Här kommer lite kortfattat om de olika meriteringarna man kan försöka sej på,
långt ifrån allt som står i reglerna finns med här. Så detta är väldigt kortfattat:

---------------------------------------------------------------------------
Polarhundstest A:
Man ska köra hunden ensam, alltså 1 hund. Med släde eller skidor med pulka med vikterna:

Tik - 30kg
Hane - 35kg

Man ska köra 1mil på mindre än 60min för att ha klarat meriteringen.


Polarhundsprov 1:
Här får man köra fler hundar samtidigt med släde eller skidor med pulka.
Man ska köra 3+3mil under 2 dagar i sträck med vikterna:

1 hund -     30kg
2 hundar -  50kg
3 hundar -  65kg
4 hundar -  75kg

Godkänd tid är segrande spannets tid +25%, dock får den totala tiden för 6mil inte överstiga 6h.


Polarhundstest D:
Hunden/hundarna ska avverka en sträcka på minst 100km. Pulka eller slädhundstil. Inga viktbestämmelser. Draglasten ska vara den utrustning som arrangören kräver för att man på ett säkert sätt ska kunna genomföra tävlingen.
-----------------------------------------------------------------------------------


Nu är det Polarhundstest D som jag ska köra härnäst.
Det ska jag köra med släde och 3 hundar. Sila, Zigge och Divine.

Ska bli spännande att se hur de går.. Startar på fredag morgon/förmiddag och ska vara imål innan kl 03:00 natt till lördagen. Att köra 3 hundar med all den packningen kommer bli rätt spännande.. Hade ju helst kört minst 4 hundar, men iluk är för liten för att få vara med. Hundarna måste fyllt 24 månader för att få delta och att sätta in en till tik tycker jag blir lite väl mycket "girl-power". Så nu blir de 3-spann.

Nästa vinter när iluk får vara med och jag kan köra 4-spann blir det Polardistans :-)
Ser detta som en liten övning inför det.

Det känns skönt att ha en utsatt tid att vara imål på för att ha klarat meriteringen. Då behöver jag inte bry mej om hur det går för övriga deltagare (det är ju ingen % på spannet som går i mål först) utan jag bara kör mot klockan.

Om det nu blir något D-test. Det krävs minst 5 anmälda så de hoppas jag ju nu att de blir!!

Lördagen efter D-testets start kl 15 är årsmötet. Min största fasa är väll att jag inte ska ha tagit mej i mål då än utan fortfarande är ute och virrar runt i skogen!! Haha! Hoppas jag ska komma imål en stund innan mötet iaf och att jag inte blir så förrbannad på något som strular så jag sätter mej på en stubbe och blir sur! Sånt kan faktiskt hända.. Och blir jag sur, så känner ju hundarna de långt före jag själv kommit på de och då går de ju inge bra alls. Haha! Får ha massa godis i fickorna för att hålla humöret uppe!



Jo, mina extra lampor till pannlampan skulle komma idag! Men efter lite närmare efterforskning igår kväll så upptäcktes att lampan som sitter i pannlampan nu inte alls var trasig, den hade bara hoppat lös! Så nu har jag många årsförbrukningar av extra lampor, då jag beställde ett helt gäng! Men de e säkert bra!



Iluk efter tisdagens körning.
Trött eller bara glad? ..de är frågan!





Han har ju helt klart inga problem med att slappna av iaf

Veckans första sovmorgon hade jag tänkt njuta av idag. Det gick sådär..

Thommy pussa mej hej då någon gång runt 07:00 och jag sov vidare. Drömde om hundkörning och hörde Lars Monsén låten, (den i mitt tidigare inlägg) vilken stämning!!

Vaknar till efter några sekunder och hör fortfarande låten.. Aha! De va mobilen som spelar för fullamuggar. Inser att de inte kan vara många minuter sedan Thommy åkte till jobbet och tänker: Jaha, nu har han kört i diket!

Svarar och han har inte alls kört i diket, men bilen däremot bara dog på vägen till jobbet.

Jag skyndar mej upp, på med massa kläder letar fram något att bogsera med och slänger med pannlampan och ger mej ut till bilen. 

Åker för att möta upp Thommy som står i skogen med en död bil. Kopplar på alla linor och jag bogserar hem honom. Hemma stod han och kickade och kickade för att få igång på moppen istället. Då jag behöver min bil när jag ska till jobbet sen. Moppen startade efter en stund och han gjorde ett nytt försök att ta sej till jobbet.

Nu sitter jag här, trött men vaken. Ska ge mej ut och utfodra alla hundar, mocka lite hundgårdar och sen blir de lite körning med dem. Sen blir det jobb och efter blir det gymmet ikväll.

Jäsp Jäsp!!!!

Idag är jag riktigt glad och lycklig känner jag!

Nu finns det ju såklart olika sortes lycka. Min absoluta lycka i livet känner jag när jag står bak på släden och ser hundarnarna som jobbar på strålande framför och man kan se ut över vackra skogar, dalar, fjäll, berg, sjöar, älvar, myrar ja och så mycket mer fantastiska vyer man får uppleva när man kör hund.

Men idag känner jag en helt annan lycka. Vi kan kalla det för en "Praktisk-Lycka".


Vi har vatten!!! Wiiiihoo!




Vi har sedan, hur länge kan de va nu, 3-4 veckor inte haft någonting som fungerat här hemma i vatten väg.
Alla kranar har frusit igen, toaletterna, duscharna, tvättmaskin ..ja ALLTING har varit fruset!

Jag vet inte om folk verkligen tänker på att uppskatta vattnet såpass mycket som man faktiskt borde.

Vi har ju bott i villavagn i 1 ½ år och hade nätt och jämt värme under vinter halvåret.
Och Vatten? Nej gud nej, det var inte att tänka på!
Vatten hade vi enbart i en dunk på bänken, som vi fick passa på att fylla vart vi än var och hälsade på, hos föräldrar/svärföräldrar/vänner/jobbet.

Visst var det jobbigt till och från att bo i villavagn, men vi kunde ju istället drömma oss framåt i tiden och tänka va bra allting skulle bli när huset blev färdigt.

Nu är huset mer eller mindre färdigt, men va fick vi för det?
Allting frös och de blev till att leva ett primitivt liv igen.

Visst jag kunde ju gå tillbaka till mina lösningar jag hade i villavagnen när vi bodde utan vatten, men de kändes ju inte såå roligt. När man bor i mer än ett år utan vatten, lär man sej sina knep hur man kan lösa saker och ting på ett så smidigt sätt som möjligt!


Nu tillbaks till huset iallafall..


Vi har en liten gummislang inne i vårat lilla lilla pannrum som fungerar att få ur kallvatten ur om man väl lyckas tränga sej in bakom värmepumpen.
Och när man väl kommit in med hinken bakom pumpen så vrir man på huvudkranen och SPLASH hoppar iskallt vatten igång i bått (värre än en högtryckstvätt) och vattnet studdsar mot botten av hinken och börjar spruta åt alla håll, inte minst på en själv. Man får en liten chock av de kalla vattnet och såfort hinken äntligen är full vrider man av.

Här återstår bara problem nummer 2. Att ta sej ut ur pannrummet och försöka hålla vattnet kvar I hinken. Såklart skvimpas de när man försöker tränga sej ut och väl ute ur pannrummet står man med en hink i handen och halvblöta kläder och genomblöta strumpor!

Allt detta bekymmer bara för att kunna spola i toaletten EN GÅNG!
Sen ska man in igen och fylla en ny hink till något annat..

Så våra närmaste veckor har vi fyllt hinkar, kannor, tillbringare, ja allt vi hittat, och placerat ut i kök & badrum.

Duscha har inte varit att tänka på, visst koka vatten på spisen och fyllt upp handfatet i badrummet kan man göra så man jämt kan tvätta av sej. Men man känner sej ju inte jätte fräsch precis.

Jag har inga som helst problem att leva primitivt om man bara är beredd på det. Jag kan åka på långtur med hundarna och ligga ute i skogen i flera dagar utan problem. Grejen då är att man är beredd på det innan. Man vet att man inte kan duscha på flera dagar ute i skogen, och toalett vad är det?? Behövs dricksvatten tar man det man hittar.
Sånt är inga problem alls.

Men när man sitter hemma i sitt hus och ska iväg till jobb och liknande då bara räknar man med att allting ska fungera och finnas. Jag går ju och kikar på ett massagebadkar, en dusch, tvättmaskin, toalett och vattenkranar, men inget fungerar. Sånt gör en less!!!

Jag vet inte hur många ggr under de här veckorna som man glömt bort sej. Man är på toan, vänder sej och och tar tag i handtaget på hinken (att spola med) samtidigt som man trycker ner spolknappen som vanligt (med den lilla skillnaden att det inte händer någonting, det kommer inget vatten). Och man känner sej så fruktansvärt korkad som inte fattar bättre. Va ska jag dit och trycka för?? ..jag håller ju redan i hinken jag ska spola med för att jag vet att de inte fungerar!

Man blir sur på sej själv och svär högt: Fan, jag vet ju att det inte funkar varför trycker jag?????!!!!
Sen går man smart som man är vidare mot handfatet, sätter på kranen (tror man men även här kommer inget vatten). Som man såklart också vet om egentligen!!

Men man lyckas göra de hela tiden i gammal vana. Där står man nu och svär ännu högre och tänker: Jag måste vara helt dum i huvudet som gör samma fel varje dag! Jag vet ju att inget fungerar, ändå är man där och trycker och rycker i kranar och blir lika förvånad(?) varje gång!!!




När man för sisådär för tionde gången på en dag försöker starta en kran eller spola i toaletten (för att man av någon sjuk anledning verkar ha drabbats av en tillfällig minnesförlust, eller vad vet jag?) vet man inte längre om man ska skratta eller gråta.
Man stannar lixom upp, står man tyst för sej själv och grubblar och funderar...
Är jag verkligen helknäpp....???!!!!

Sen kikar man sej omkring så inte Thommy ska ha sett va puckat försök man just gjort när man försökt sätta på en kran eller liknande i all glömska om att de faktiskt inte fungerar.


Det är inte heller någon jätte upplevelse att laga mat. Eller iaf inte efter matlagningen, då all disk återstår. Man ska återigen in i de där förb*nnade pannrummet och fylla upp de byttor vi har med 4 gradigt vatten. Sen bära ut allt i köket. Hälla över i kastruller och koka upp. Fylla upp diskhon med någorlunda ljummet vatten och börja diska.

Har man dessutom rätt skitig disk kan man behöva byta ut vattnet efter en stund. Tänk alltså vilken tid dessa moment tar, jämfört med att bara vrida på kranen och ut kommer 40 gradigt varmt vatten och vips så är allt rent.
Eller ännu enklare, trycka på en knapp på diskmaskinen så är det klart efter en timma och du kan under tiden ägna dej åt något helt annat!

Jaja, som tur var är vi vana att klara oss utan rinnande vatten och de har ju faktiskt fungerat, även om allting tar 100ggr längre tid! Och det med ganska stor chans orsakar en viss irritation på sinna håll!

----------------------------------------------------

Hur som helst igår, kom världens snällaste Pär hit och fixade en provisorisk lösning till oss. Han drog fram en slang med varm- och kall-vatten och kopplade in i badkaret. Och en slang kallvatten till toaletten. Så nu kan vi både duscha och gå på toaletten igen!!
Gud va härligt!! Ska jag diska, behöver jag bara ta en hink med in till badkaret och fylla med varmvatten och ta ut i köket. Gud va tid jag sparar!! 

Har börjat planera för att dra om ALLA vattenledningar i hela huset så detta inte händer nästa vinter igen, vill säga till alla där ute: DRA INTE VATTENLEDNINGAR I GOLVEN! ..även om det är snyggare med osynliga ledningar så är det ett helvete när de fryser. Man kan inte göra något!! Dra rören synligt inne, allting blir SÅÅÅ mycket enklare!

Nu vill jag bygga ett nytt hus så man kan rätta till alla misstag man gjort!!

Thommy har varit duktig och kört upp ett spår som startar hemma på tomten och går en rundsväng. Toppen!! Vi har ju fått tag på världens bästa skoter för just att göra spår. En "bredbandad bulldoser" som vi kallar den. Man kommer fram precis vart som helst och de blir skitbra spår! Spåret startar hemma vid huset, går rakt över sjön till andra sidan. Följer strandlinjen bortöver och in i en vik. Sedan upp i skogen in på en myr där den går som i en rundell och tillbaks ut till samma spår på sjön och hemåt igen.

Släden redo






(Iluk och Nikki) här ska vi snart svänga in på myren





På myren






På väg mot huset






Matte i bild oxå !!




Igår förmiddag kom jag ut 2 svängar med släden på våran runda. Senare på eftermiddagen blev jag så grymt sugen på ha premiär på skidorna också för i år.

Har hittills bara kört linkörning* med hund förut.

* Linkörning  = man åker skidor och har hunden kopplad i en lina framför sej.


Men har bara lyckats ta några skate tag innan jag iprincip vurpat. Har inte riktigt lärt mej skata än.
Men igår vart jag sugen på att testa med våran polaris brun och köra lite nordiskt* istället.

* Nordiskstil = föraren åker skidor har en lina fäst till en liten släde/pulka som hunden är fäst i. Hunden drar alltså släden/pulkan och föraren åker skidor bakom.


Hade fått för mej att det kanske skulle bli lättare för mej med nordiskt. Förut när jag kört linkörning och hunden sprungit i ett lagomt tempo för mej att börja skata i, då så fort jag börjat skata och hunden känt att de börjar gå lättare ökar den farten och då har inte mina ben hunnit med mer och då vurpar jag :-D

Men igår insåg jag att när jag körde med brunisen och slängde i lite vikt så drar hunden brunisen och det blir bara ett lagomt drag i min lina mellan släden och mej och jag hinner alltså med att skata bakom.
Det var en riktigt positiv upplevelse och jag kunde skata till och från under de kilometrarna som vi körde.
Sen vurpade jag givetvis några ggr ändå. Men snart så kanske jag kan skata!

En av vurporna staratde med att jag skatar för glatta livet och blir så glad och tänker: Fan jag kan ju!!!! Blev just i den tanken så glad att jag lyckades trampa till på ena skidan och lixom fäller mej själv, då tar det definitivt stopp!!

Innan andra vurpan så dyker en skoter upp i hundra på sjön. Jätte långt bort iofs, vi såg bara en prick i princip. Men Divine var JÄTTEGLAD och tänkte Nu ska jag JAGA skoter!! Hon går upp i den absolut ultimata toppfarten en hund kan få och jag tänker nu e de bäst att hålla i sej. Jag bara står där bak, håller krampaktigt i linan fram till släden och skriker lite lätt..

Ser att vi närmar oss 90 kurvan och tänker HÖGT hur ska detta gå??????

Divine svänger efter spåret en ren 90 sväng vänster. Jag vet långt innan att jag kan inte ta en sånn sväng med skidor i typ 35km/h!!!!!!!!!!!

Divine svänger vänster...
Släden svänger vänster..
Jag fortsätter rakt!!
 
Jag åker åt helt fel håll jämfört med Divine och släden och inväntar att min lina ska bli spänd vilket kommer innebära: ONT!

Precis som linan spänns mellan mej och släden hörs 2 smällar. Den första smällen är släden som välter bakom mej. Den andra smällen är jag, då linan spänns till och iochmed att släden vält och inte längre kan glida så blir ett rejält motryck och jag flyger i backen!

Funderade en liten stund på om skoteråkaren sett mej.. Konstaterar att jag inte brutit några ben. Divine står och tittar väldigt frågande på mej och sedan kliver jag tillbaks till spåret och ställer upp släden igen och kör vidare hemåt, i ett betydligt lugnare tempo!!

Vi kom hem redan i tisdags kväll. Meningen var att vi skulle stanna i Nornäs till onsdagen och komma hem onsdag kväll. Men eftersom nyheter/aftonbladet/smhi gick ut med att de skulle bli köldrekord och ner till -44 grader åkte vi hem redan tisdagen.

Visst, jag vet att tidningar iprincip alltid överdriver. Men vi ville inte chansa att stanna en dag till ifall bilen inte ville starta i eventuella -44 och vi båda var tvugna att vara hemma till onsdagkväll då båda skulle upp och jobba torsdag morgon. Så vi åkte en dag tidigare!

Vi packade ihop oss tisdag morgon då var de nere i ca -30 grader redan. Sen åkte till starten för Snöträffen.

Först drog alla iväg som körde meriteringen A-testen (1 hund, 1 mil, 30kg för tik 35kg för hane, under 60min).


Efter fick resterande köra oavsett antal hundar.

Vi var fyra enligt listan som drog iväg efter de som körde meritering:

Först Jimmy med sitt 4-spann släde.

Sen jag med 1 hund, jag körde Sila med meriteringsvikter för att se va vi skulle få för tid.
Så min släde vägde 30kg plus mej ca 60kg.

Som trea drog husse iväg med Iluk och Nikki.
Sen starta ett 3-spann.




Jag innan start


Jag stod med Sila i starten och hon såg inte ett dugg laddad ut. Tänkte undra om hon kommer vilja springa själv.
Rose-Marie räknade ner 5-4-3-2-1-KÖR!

Jag manade på Sila och visst sprang hon! Sila är en rätt liten tik och 30kg för henne som ensam hund tyckte jag kan låta mycket. Det är ju ändå ingen autobahn man kör på utan de e guppigt och krokig och uppåt och ner. När jag inte orkar sparka så blir de ju dessutom min vikt hon drar på också, så många delar under sträckan drog hon helt själv utan min hjälp och då väger de ju ändå 90kg!!

Vi körde en stund sen kom husse ikapp bakifrån. Vi stannade till och släppte förbi han och Sila blev tokig. Vi jaga en stund men tappade rätt fort. Han körde ju tom släde med 2 hundar och han orkar ju hjälpa till betydligt mer än jag.

Jag behöver träna kondition!!!

Vi kom ner till sjön då har man uppskattningsvis kört ca 3km. Vi körde hela sjön och jag blickade bak. Men fick inte syn på hon som startade efter Thommy, vilket kändes konstigt eftersom hon körde 3 hundar.
Jag har fortfarande ingen aning om hennes starttid blev flyttad bakåt, eller om hon startade på utsatt tid. Men de kändes kopnstigt att hon inte kommit ikapp oss här, eller att jag ens såg henne så man nästan kan se ca 1km bakåt.

När vi svängde av på sjön får jag syn på 2 tur-skidåkare mitt i spåret och suckar till lite. Sila hade inte sett någon hund/människa eller något annat heller för den delen på ett tag så hon blev glad åt att få se människor. Hon ville fram och hälsa men jag manade på henne och vi fortsatte.

Kom ut på myren. Jag har kört banan med skoter rätt många ggr och har koll på ganska exakt vart 5km är. Jag stannade in sila där för att fiska upp mobilen ur fickan bara för att för skojsskull se va klockan var. Tänkte även låta henne hämta andan.

Va tror ni hon gör då? Jag som trodde hon började bli slut. De e tufft för en ensam hund att gå på helt själv utan något att jaga eller någon annan hund som stöd brevid och dessutom dra rätt tung last. Hon ställer sej och rycker framåt och SKRIKER!!!! JAG VILL IVÄG!!!
Vi hade kört hälften på ca 25min. Så vi åkte vidare.

Efter ytterligare ca 1 km kom spannet som startade bakom ikapp. Precis lagom till banans ända branta uppförsbacke. Jag stanna och släppte förbi dom. De for upp för backen rätt snabbt så någon direkt draghjälp blev dom inte. Vi körde vidare och jag blev tröttare och tröttare. Inga andra spann fanns i sikte varken bakåt eller framåt. Så vi kände oss rätt så ensamma hela banan.

Kom tillslut i mål på tiden 62min.

Kändes rätt okej, var ju inte ens säker på om hon skulle springa med vikten helt ensam med de va ju inga som helst problem. Tyckte hon var skitduktig!!
Sila är ju drag-galen!! Och jag förstår verkligen varför jag kör henne som ledarhund.

Kändes även väldigt skönt att köra en tik som inte bryr sej någonsomhelst om andra hundar eller något. Hon kissade inte en enda gång, vilket bara de känns skönt! Kommer andra spann behöver man inte oroa sej för att Sila gör något. Hon tycker andra hundar är ÄCKLIGA så hon vänder undan huvudet och trycker ihop ögonlocken och tänker USCH!!

Mycket nöjd med Silas insatts.

Husse med Iluk och Nikki gick också jättebra. Tror de fick bästa tiden. De körde ikapp 4-spannet som startade innan mej. Och låg strax bakom dom in i mål. Har inte sett några tider än dock! Antar att ingen som körde meritering gick fortare heller så..


Är grymt imponerad av Malamutemamma hundarna, Sila & Nikki. Dom bryr sej ALDRIG om andra hundar. De bara är. Morrar någon åt dom eller gör ett utfall så bara tittar de åt andra hållet och går vidare. Mycket mjuka hundar och man vet att de aldrig blir något krångel med dom! Dragvilliga till tusen, även om de så får gå själva.



Bjuder på lite blandade bilder:




Dag 2 av Nyårsturen. Sila, Zigge & Divine

Sila tillbaka i sin box efter Nyårsturen

Stugan

På den här har vi fördrivit tiden många dagar :-)

Så blev de lite körning på lederna i Nornäs. Zigge, Sila & Divine.

 


Jag fullt på-pälsad inför Nyårsturen!

Måste säga att det är riktigt skönt att ha semester, och inte minst att spendera den i Nornäs!
Har haft några lugna härliga dagar.

Det är så skönt att vara ute hela dagarna och sen komma in i en varm stuga på kvällen och laga iordning lite god mat, ta ett glas vin och bara må gott!
Hundarna vet jag inte vad de hänt med. Ända sen vi kom hit har de legat alldeles knäpptysta och sovit till framåt 10-11 på mornarna (förmiddagarna).

Igår körde vi och några till ur klubben upp banan till lilla tävlingen som är imorgon och på onsdag. Vi körde ett par varv med skotrar/fyrhjuling och skyltade upp banan.




Före åker Jimmy & Inge.

Idag ska vi ut och fixa till en bro som banan går över så inga tassar kan fastna. Så ska vi även ut och köra hundarna en sväng.

Det blev ingen 3-mil som var planerat pga att sjön va alldeles för blöt. Jag hade planerat att kör 2x30km men nu blev de ju inte så.


Istället ska jag köra milen med 1 hund och meriteringsvikt och köra och se vad vi får för tid. Vi kör dock inte meritering utan bara för att se om vi hade klarat det eller inte.

Som det ser ut nu har jag tänkt köra Sila imorgon (tisdag)

Och Zigge iövermorgon (onsdag)

Ska bli kul att se om vi är långt ifrån att klara meriteringen!! :-D 

Nu blir de frukost.

Här kommer en liten berättelse om Nyårsturen. För att se bilderna gå in på:
http://www.malamutemamma.se/galleri.htm
Där finns MASSOR med bilder från hela turen, glöm inte att kika där!!
Klicka på Nyårsturen 2009/2010

Tillbaka i stugan efter en lyckad nyårstur. Var mycket bekymrad innan vi kom iväg hur det skulle gå med alla löptikar. Misstänkte ju att Sila precis gått ur höglöpet, men var fundersam över om Zigge verkligen förstått det. Jag skulle ju köra dom 2 brevid varandra och då kan de ju gå på någon sekund att de sitter ihop.


Nikki hade precis startat sitt höglöp. Men Husse planerade att köra henne ensam bak. Iluk och Kaiza fram, plus att han hade stång så de va ju inte bara för iluk att vända sej utan de skulle mycket till för att de skulle bli någon parning under körningen.


Zigge var hel väck i skallen dagen innan och morgonen innan vi skulle åka iväg. Han gick runt och juckade konstant, trotts att han inte kunde se någon av tikarna.. Illa tänkte jag.


Jag funderade på om man skulle försöka ha någon typ av byxor på Sila och Nikki ifall att. Då skulle de ju inte kunna bli något. Kom tillslut på den brilljanta idén. Blöjor! Mamma hade några paket, sånna här dra-på-byxblöjor i stugan till min lillebror. Sånna skulle ju kunna funka!!


Jag skar ett hål i en blöja bak, att dra ut svansen i och gick ut och provade. Satte på den på Sila och släppte ut Zigge. Han luktade en liten stund sen sprang han iväg. Han visste att de fanns någon som luktade betydligt mycket godare.. Nikki. Men dom 2 skulle ju tack och lov inte gå i samma spann.





Sila i blöja

Vi mötte upp Ulrica i Särna och styrde kosan mot Drevdagen (där vi skulle starta turen).
Stannade och shoppade de sista i Idre innan vi kom fram till starten.



Lastade av slädar och packade och dolade. Jag skulles starta först med Zigge, Sila och Divine. Vi kom iväg lagom tills de började skymma. Vi hade alla varsinna walky-talkies. Det var lite svårt i början att veta vart jag skulle köra, de va ju leder åt alla möjliga håll. Med lite hjälp från Ulrica på walkyn hittade jag tillslut massa skyltar och kom iväg åt rätt håll.


Efter mej startade Thommy med Iluk, Kaiza och Nikki. Efter kom Ullis med sitt 6-spann.


Första kilometrarna gick toppen bra hundarna sprang på riktigt bra efter ha haft paus i 2veckor pga alla löp. Zigge brydde sej inget om Sila, de va ju Nikki han ville ha. Så blöjan åkte av. Även Thommy tog bort Nikkis då Iluk inte brydde sej nå värst, han va ju istället mer kär i Sila. Och han kunde ändå inte åt Nikki eftersom han hade stång.

Problemet kom först när husse började närma sej där bak. Misstänker att Iluk sprang bra för han skulle ikapp Sila som han trånat efter i så många dagar. Såg Thommys lampa och bad han hålla avstånd. Han stannade sina hundar som då givetvis börjar yla/skrika för de vill springa vidare. Det hörde ju Zigge såklart och blev helt galen! Han skulle till alla pris bak till sin kärlek Nikki som var i höglöp.


Vi krånglade och krånglade körde en bit i taget och fick stopp. Mycket kissing hela tiden. Tikarna blev en aning trötta på Zigges krångel!! Även matte blev galen och helsvett i alla försök att få Zigge att glömma Nikki. Det gick bra till och från. Men det gick även katastrof till och från. Zigge lyckades vända spannet en si sådär 10 ggr säkert för han skulle absolut bak till Nikki nu när han konstaterat att hon var där bak.


Jag var rätt arg och svett och ännu mer arg. Jag förklarade för Zigge att om han inte sansade sej och sluta springa med rumpan före och huvudet bak så kanske matte tappar tålamodet och gör något förhastat..


Vi kom så småningom fram till stugan och började försöka ställa upp hundarna någorsånndär bra för natten.
Efter mycket flyttandes hit och dit..
Hanarna fick inte vara för nära löptik, inga träd nära stugan utan vi hade bara 1 ställe att fästa hundarna i.
..Fick vi tillslut till det. Fäste vajern i stugan sen gick den till min släde som var ankrad med 2 ankare, sen vidare med vajer nr 2 till den andra släden som var ankrad med 2 ankare.


I stugan satt de fast bra och slädarna som va fastsatta med 4 ankare och dessutom stod i en uppförsbacke, det borde hålla!



Här står mina 6. Ni ser 2 av Ullis längst till vänster
(Bilden är tagen morgonen dagen efter, de va ju kolsvart när vi kom fram)

 

Hundarna vart knäpptysta direkt och det var vääääldigt skönt.
Ullis tände brasa och ljus inne, Thommy gick bort för att såga och hugga ved och jag gick med för att bära med veden tillbaka.


Fick de riktigt mysigt där inne och åt och drack mycket gött!!


Tolvslaget firades ute med hundarna i lätt snöfall och jag hade såklart med en skumpa så vi kunde skjuta korken på tolvslaget. Drack ur varsin plastkåsa och skålade.

Skål säger Thommy Nyårsafton kl 00.00

Jag nyårsafton kl 00:00

Thommy somnade tidigt, redan direkt efter tolvslaget. Medans jag och Ullis höll oss vakna till 04:00 någon gång. Sen slocknade även vi :-)


Vaknade tidigt redan vid sjutiden av att Ullis mobil började spela musik. Efter en stund slutade den.. Men för att börja några minuter senare (MED EN NY LÅT) Mycket irriterande!! Ulrica sov så gott så hon märkte så klart ingenting. Jag började butta på Thommy efter att den hoppat igång för en si sådär 10:de gången! Thommy tryckte på massa knappar så vart den tyst. La oss ner och hann precis nästan somna så börjar den IGEN!
Samma procedur igen, thommy tror han stängt av och vi lägger oss.
Så börjar h*lvetet igen!
Thommy sa jag ger upp jag kan inte!


Ullis snarkar vidare förfullt och märker ingenting.


När mobilen börjar spela en 4:de ny låt för 15:de gången försöker även jag stänga av men de går inte!!
Den är tyst ca 4minuter sen börjar nästa låt! Thommy var beredd att kasta ut den genom fönstret.. Haha!


Tillslut vande han sej och klarade av att sova trotts att den hoppade igång och spelade musik var 5:e minut. Det
gjorde inte jag. Jag gick upp och tände kamin och lyssnade på de andra 2 i mitt sällskaps snarkande.. 7 på morgonen efter ca 3 timmars sömn.


Åt frukost och plockade iordning på lite grejer.. Här någonstanns slutade mobilen spela musik för batteriet tog slut, TACK FÖR DE!!


Kom iväg lite sent på dagen då *host* någon var lite bakis.. Haha!!


Thommy startade först med sina 3. Då jag vägrade åka med Zigge FÖRE löp-Nikki. Tror dessutom att han aldrig skulle lämna stugan och åka ifrån Nikki.


Jag körde efter med mina 3 efter Ullis med sina 6.


Kom ikapp husse rätt snabbt och jag fick stå på bromsen både i uppförsbacke/nedförsbacke/flackt. Så nog blev de bra träning för dom. Att dra en full-lastad släde plus mej som står på bromsen hela tiden.


När vi kört ca 5km började jag frysa som en tok. Man blir iskall av att bara stå och bromsa hela tiden. Tårna värkte och jag hade satt på mej alldeles för lite kläder (de va ju så varmt igår tänkte jag).
Bromsen drog upp så mycket snö så jag gick som en plog och snön samlades på bromsen nästan ända upp till knäna på mej, men hundarna bara sprang på vidare trots att de tog emot.




Jag med Sila, Zigge & Divine. Den svarta pricken därframme är husse.





Jag saknade min "rånar-luva" något enormt, började få istappar i ansikte och hår och händer och fötter värkte nått fruktansvärt. Stod och försökte göra någon typ av dans bak på släden för att få upp värmen, och tänkte tur att ingen ser mej!
Felet man gör är ju att man måste röra lite på sej hela tiden, när man väl börjat frysa är det ju försent!


Hade kört närmre en mil och tänkte jag överlever inte, jag måste få sparka lite snart. Försökte säga till hundarna att de skulle springa saktare så jag kunde få hjälpa till, men de lyssnade de såklart inte på :-D Skulle jag börja sparka istället för att bromsa skulle jag va ikapp husse direkt. Jag visste att vi inte skulle kunna köra om idag eftersom Zigge bara hade Nikki i sitt huvud.


Nyårsafton eftermiddagen snöade och det snöade även när vi körde dag 2. Ingen skoter hade varit ute under natten eller fm så några cm nysnö i det jätte smala skoterspåret var det. Det var max 1m brett tror jag. 


Så rätt som det är ropar Thommy i walkyn, de kommer ett storspann här!!


TYPISKT! Måste de komma när de e såå smalt tänkte jag. Hur ska jag med mina 3 och släde kunna möta ett 12-14 spann hundar på typ 1m brett????!!!


Klev man brevid skoterspåret sjönk man bara. Släden var rätt tung men jag försökte få in den så nära kanten de gick. Ankrade och gick fram till mina ledarhundar. Höll dom och försökte trycka dom åt sidan allt va de gick.


Alaska Husky spannet närmade sej och hans ledarhundar gick förbi mej. De va så tajt att dem touchade mej. Divine som jag körde bak tar då ett kliv ut och morrar till! Kanske inte så konstigt då hon undrar va fan de kommer 12-14 hundar fram till henne.


Jag ser bara MASSOR med tänder på nästan alla hans hundar och hör bara massa morr och tänker: Nu blir här en knut på nästan 20 hundar. Hann även tänka att om jag vore Divine skulle jag inte öppna munnen åt så måååånga hundar!!!!


Jag börjar skrika åt Divine att hålla tyst!!! (hon lugnar sej något) Den andra föraren (en tysk) skriker åt sina hundar och de börjar plöja på framåt och vidare. De passerar helt. De va så smalt att hundarnas pälsar liksom nuddade varandras. Han kommer förbi min släde med sin vänder sej om och vinkar och jag känner bara ADRENALIN!!!!


Pustar ut och tänkte de där gick ju bra!! Bak på släden igen och kör vidare och kände att kroppstemperaturen stigit några grader!! Tyvärr inte på händer och fötter.


Körde vidare och mötte några fler stor spann. Resterande gånger gick också bra och Divine sa inget någon mer gång. Utan stod bara och tittade när de sprang förbi. Hon fattade ju att ingen ville bråka med henne utan de skulle bara passera. Så på slutet kändes de inte ett dugg konstigt att möta stora hundspann på smala leder.


När vi kört ännu en bit ropade jag fram till Thommy jag fryser ihjäl!! Han kläcker då ur sej den briljanta idén: Ska vi byta spann??! Jag funderade någon sekund och kom på: Ja de går ju!!

Jag sprang fram och thommy bak. Nu när jag fick köra först kunde jag alltså springa och sparka bäst jag ville!!
Här fanns ju ingen att komma ikapp. Jag kunde jobba på bäst jag ville!! HÄRLIGT!!!

Jag sprang bakom släden i ren lycka, JAG SKULLE BLI VARM!!

Tog inte lång stund förns jag kände värmen och fötterna höll på att tina.

Jag vet inte vad som är värst, när fötterna är helt stelfrusna eller då de ska tina igen. Det gör ju såå ont när tårna typ frusit ihop, men när de är på väg att tina igen efteråt det är nog absolut värst de göör såå ont!
Hade skit ont med tänkte snart är de över, det gör bara så här ont för att de håller på att bli varma igen!
Efter ytterligare några minuter släppte det och jag var varm om fötterna ingen och hade inte ont, härligt!


Leden vi tänk ta till stuga 2 var tyvärr inte uppkörd och jag kom tillslut till en korsning. Det jag hade att välja på var att svänga höger tillbaka till Drevdagen 9km, alternativt svänga vänster va 15km till en annan koja. Men då hade vi haft några mil hem dagen efter. Hade helst haft en kort sväng dag 3. Ropade bak till de andra och kom fram till att ta Drevdagen och hemåt.


Ullis ledartik verkade precis gått in i höglöp och de kan ju uppstå tokigheter mellan hundarna då och de e ju inge roligt!
Vi visste inte hur kojan på det här stället skulle vara och tänk om den skulle vara upptagen och de började redan skymma.
Drevdagen röstades tillslut fram och vi körde mot bilarna.


Jag vart på riktigt bra humör och började spela Lars Monsén låten som jag har som ringsignal på mobilen. Den passar sååå jävla bra till hundkörning. Man blir på riktigt bra humör och jag spela den om och om igen. Man hör den och spanar och spejar ut över snötäckta träd och ser hundrumpor och hundar som går i ett fint trav i rätt tempo till låten. Den e verkligen som klippt och skuren för hundkörning. Tryckte in knappen på walkyn och satte mobilen mot mikrofonen. Ville att de andra skulle få uppleva de jag upplevde när de körde. Tyvärr verkade min walky lite ledsen och kall så de hörde inte mig alls nå mer.. Jaja, tanken var ju iaf god!


Var en mycket rolig tur!
Görs gärna om igen. Nu ser jag fram emot kommande dagar här uppe då förhoppningsvis hundarna blir dem själva igen efter alla avslutade löp!