Vi kom hem redan i tisdags kväll. Meningen var att vi skulle stanna i Nornäs till onsdagen och komma hem onsdag kväll. Men eftersom nyheter/aftonbladet/smhi gick ut med att de skulle bli köldrekord och ner till -44 grader åkte vi hem redan tisdagen.

Visst, jag vet att tidningar iprincip alltid överdriver. Men vi ville inte chansa att stanna en dag till ifall bilen inte ville starta i eventuella -44 och vi båda var tvugna att vara hemma till onsdagkväll då båda skulle upp och jobba torsdag morgon. Så vi åkte en dag tidigare!

Vi packade ihop oss tisdag morgon då var de nere i ca -30 grader redan. Sen åkte till starten för Snöträffen.

Först drog alla iväg som körde meriteringen A-testen (1 hund, 1 mil, 30kg för tik 35kg för hane, under 60min).


Efter fick resterande köra oavsett antal hundar.

Vi var fyra enligt listan som drog iväg efter de som körde meritering:

Först Jimmy med sitt 4-spann släde.

Sen jag med 1 hund, jag körde Sila med meriteringsvikter för att se va vi skulle få för tid.
Så min släde vägde 30kg plus mej ca 60kg.

Som trea drog husse iväg med Iluk och Nikki.
Sen starta ett 3-spann.




Jag innan start


Jag stod med Sila i starten och hon såg inte ett dugg laddad ut. Tänkte undra om hon kommer vilja springa själv.
Rose-Marie räknade ner 5-4-3-2-1-KÖR!

Jag manade på Sila och visst sprang hon! Sila är en rätt liten tik och 30kg för henne som ensam hund tyckte jag kan låta mycket. Det är ju ändå ingen autobahn man kör på utan de e guppigt och krokig och uppåt och ner. När jag inte orkar sparka så blir de ju dessutom min vikt hon drar på också, så många delar under sträckan drog hon helt själv utan min hjälp och då väger de ju ändå 90kg!!

Vi körde en stund sen kom husse ikapp bakifrån. Vi stannade till och släppte förbi han och Sila blev tokig. Vi jaga en stund men tappade rätt fort. Han körde ju tom släde med 2 hundar och han orkar ju hjälpa till betydligt mer än jag.

Jag behöver träna kondition!!!

Vi kom ner till sjön då har man uppskattningsvis kört ca 3km. Vi körde hela sjön och jag blickade bak. Men fick inte syn på hon som startade efter Thommy, vilket kändes konstigt eftersom hon körde 3 hundar.
Jag har fortfarande ingen aning om hennes starttid blev flyttad bakåt, eller om hon startade på utsatt tid. Men de kändes kopnstigt att hon inte kommit ikapp oss här, eller att jag ens såg henne så man nästan kan se ca 1km bakåt.

När vi svängde av på sjön får jag syn på 2 tur-skidåkare mitt i spåret och suckar till lite. Sila hade inte sett någon hund/människa eller något annat heller för den delen på ett tag så hon blev glad åt att få se människor. Hon ville fram och hälsa men jag manade på henne och vi fortsatte.

Kom ut på myren. Jag har kört banan med skoter rätt många ggr och har koll på ganska exakt vart 5km är. Jag stannade in sila där för att fiska upp mobilen ur fickan bara för att för skojsskull se va klockan var. Tänkte även låta henne hämta andan.

Va tror ni hon gör då? Jag som trodde hon började bli slut. De e tufft för en ensam hund att gå på helt själv utan något att jaga eller någon annan hund som stöd brevid och dessutom dra rätt tung last. Hon ställer sej och rycker framåt och SKRIKER!!!! JAG VILL IVÄG!!!
Vi hade kört hälften på ca 25min. Så vi åkte vidare.

Efter ytterligare ca 1 km kom spannet som startade bakom ikapp. Precis lagom till banans ända branta uppförsbacke. Jag stanna och släppte förbi dom. De for upp för backen rätt snabbt så någon direkt draghjälp blev dom inte. Vi körde vidare och jag blev tröttare och tröttare. Inga andra spann fanns i sikte varken bakåt eller framåt. Så vi kände oss rätt så ensamma hela banan.

Kom tillslut i mål på tiden 62min.

Kändes rätt okej, var ju inte ens säker på om hon skulle springa med vikten helt ensam med de va ju inga som helst problem. Tyckte hon var skitduktig!!
Sila är ju drag-galen!! Och jag förstår verkligen varför jag kör henne som ledarhund.

Kändes även väldigt skönt att köra en tik som inte bryr sej någonsomhelst om andra hundar eller något. Hon kissade inte en enda gång, vilket bara de känns skönt! Kommer andra spann behöver man inte oroa sej för att Sila gör något. Hon tycker andra hundar är ÄCKLIGA så hon vänder undan huvudet och trycker ihop ögonlocken och tänker USCH!!

Mycket nöjd med Silas insatts.

Husse med Iluk och Nikki gick också jättebra. Tror de fick bästa tiden. De körde ikapp 4-spannet som startade innan mej. Och låg strax bakom dom in i mål. Har inte sett några tider än dock! Antar att ingen som körde meritering gick fortare heller så..


Är grymt imponerad av Malamutemamma hundarna, Sila & Nikki. Dom bryr sej ALDRIG om andra hundar. De bara är. Morrar någon åt dom eller gör ett utfall så bara tittar de åt andra hållet och går vidare. Mycket mjuka hundar och man vet att de aldrig blir något krångel med dom! Dragvilliga till tusen, även om de så får gå själva.



Bjuder på lite blandade bilder:




Dag 2 av Nyårsturen. Sila, Zigge & Divine

Sila tillbaka i sin box efter Nyårsturen

Stugan

På den här har vi fördrivit tiden många dagar :-)

Så blev de lite körning på lederna i Nornäs. Zigge, Sila & Divine.

 


Jag fullt på-pälsad inför Nyårsturen!