Smärta

Jag tror att jag till synes uppfattas som en ganska liten och klen tjej.
Men jag själv tror att jag faktiskt har en ganska hög smärttröskel?!
 
Jag gillar inte att söka vård för diverse krämpor,
då jag faktiskt tycker att man oftast blir bemött som om "äsch de är nog inget fel på dej".
Och jag tänker att det säkert finns folk som behöver vården bättre än mej.
Jag försöker inte överdriva problemen och låter antagligen inte heller helt övertygande.
 
När jag ringde in när jag var i vecka 24 trodde de att jag hade urinvägsinfektion.
Men jag böla som bara den när jag väl kom till Förlossningen för jag visste (trots att jag inte fått barn innan) att såhär ska de inte kännas.
Först lät det som de är inga fel på dej och du kan åka hem igen, typ.
Men när de väl undersökte så vart de fullt pådrag och prat om helikopter till Uppsala osv..
 
Eller..
När jag ringde in till sjukan när jag hade njurstensanfall och jag får som svar:
"Ta 2 alvedon och gå och lägg dej"..
Ja lyssnade snällt och gjorde som tanten sa till mig.
Hon trodde väll inte jag kände skillnad på förlossning och annat.
Trots att jag sa, det här har ingenting med att bebisen ska ut att göra!
 
Men de gick ju tillslut inte längre så jag åkte in iallafall.
Då när doktorn såg att jag faktiskt hade ett fel som gör ONT! så vart de andra bullar.
Han hade själv råkat ut för njurstensanfall och var helt med på noterna att man då har så ont så man tror man ska dö och att man vrålar som den värstaste hulken är helt naturligt!
Då kunde jag ju typiskt nog inte få ordentlig smärtlindring för att Vidar var i magen!
 
Eller på självaste förlossnigen..
Jag har varit liksom coolaste coollugn och ringer sedan kvarten efter på barnmorskan.
Hon kommer in och jag vrålar: NU kommer den ut!!! GÖR NÅTT!!
Hon flina lite och jag nästan såg hur hon tänkte "lilla gumman, du kan lugna dej för de här kommer ta minst 20 timmar till och ska vi redan behöva fylla dej med smärtstillande".
Jag skrek typ: Undersök!!!
Hon gör det och då är man minsann öppen 10cm och hon erbjuder förvånat lustgas.
 
När jag i lördags fick en riktig stjärnsmäll i huvudet kändes de onödigt att åka in, OM de nu inte behöver dra rätt näsan.
Ringde iaf och frågade. När jag kom dit så kändes alla så halvengagerade och undra typ va man gjorde där.
Doktorn tittar lite och känner "nä de är nog inget trasigt här, men du får gå till röntgen ändå.."
När sen doktorn väl tittat på bilderna så ändrade han sätt helt.
Oj, de va visst en fraktur och bla bla..
 
 
De är oftast som om ingen tror mej att de gör ont..
Sen när de väl undersöker än, så oj vad de ändrar inställning till det hela och blir helt plötsligt jätte engagerade.
 
 
Idag iallafall så ringde de från Öron-Näsa-Hals i Karlstad.
Jag måste komma innan helgen, då de inte får gå för många dagar från själva "näs-olyckan" om de ska fixa till de.
 
Jag ska dit imorgon och skulle fasta from 00:00 ikväll för eventuell narkos.
Jag frågade hur det fungerar med narkos och amning..
Hon bad mej vänta för att gå och prata med doktorn.
När hon sedan kom tillbaks till luren sa hon att jag kunde strunta i att fasta. För då får dom vri rätt näsan utan narkos.
Ja jag var ju inte under narkos när näsan blev sne, så då ska jag väll överleva detta.
 
Fast grejen är ju att nu är den ju öm bara man nuddar skinnet på den, det var den ju inte när Zigge sprang rakt in i skallen på mej.
 
Ska bli spännande att se vad som händer imorn, bara man inte nitar någon om de rycker till för hårt i snoken.
 
2013-02-21 @ 11:45:45 Allmänt Permalink


Kommentarer
Postat av: Brittis

Jag tror, fullt och fast, att du tål smärta bra! Häddegud, bara att läsa om vad du råkat ut för gör att det kryper i kroppen på mig.
Jag beklagade mig en gång för P (malamuteuppfödaren) och han sade en jättebra sak: "du måste säga att du har JÄVLIGT ONT när du möter personal på VC eller sjukhuset. De är så vana att möta människor med smärtor att de alltid tonar ner, särskilt om man som du ser ut att tåla". Efter det har jag varje gång jag varit på vårdinrättning haft ONT och talat om det. Jajamen, det blir annan respons än när jag svara mera försiktigt...det låter inte klokt men det har faktistk varit så.

2013-02-22 @ 14:04:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0