Har precis kommit tillbaka efter en träningsrunda med Nikki och jag är minst sagt MYCKET frustrerad!! Nu får ni tycka precis som ni vill och många tycker säkert att jag har helt fel nu men de här är min åsikt!!!

Det är sorligt att allt för många människor som INTE bör ha hund, faktiskt har hund. Ibland blir jag bara såå sur. Och många som har hund har i många fall valt helt fel ras! Man kan inte enbart gå på de exteriöra när man väljer hund!! Man måste veta vad hunden har för temperament och egenskaper också!

När jag stack ut och körde idag tänkte jag på va praktiskt det är att ingen av våra grannar har hund. Men man ska inte ropa hej..

När jag kört ca 2km och ska vända om hemåt möter jag efter en stund en dam som är ute på promenad med sin hund. Känner till dom sedan tidigare..


Hon bor efter en väg som går parallellt med våran fast med skogen emellan och går ibland runt så hon kommer ut ur skogen vid vårat hus och går vägen upp till stora vägen och fortsätter in i skogen och hem till sej igen.

När vi flyttade hit gick hon med sin hund lös och kom ut strax framför vårat hus! Vi talade om för henne att hon får faktiskt ha sin hund kopplad när hon går förbi här. Men hon förstatte gå med honom lös. Vi sa återigen till henne att ha honom kopplad. Då kom den här klassiska!! Lyssna och känn igen: "Men han är sååå snäll min hund!"

Jag avskyr den meningen. Man kan inte lita på en hund så mycket, en hund är alltid en hund. Jag gillar inte när folk ska ha lösa hundar i stan och liknande (även om de nu är så duktiga och går fot) man vet aldrig vad man kan möta för annan hund. Och även om ens hund 'alltid' lyder så kan de faktiskt vara så att i 1 fall av 100 så händer de att den inte lyder och då blir det inge roligt för någon av hundägarna.

Thommy tog väll i lite väl mycket då (vad vet jag) och säger: Men de är inte säkert att våra hundar är snälla, kommer han ner på våran tomt så kanske de dödar din hund!"
Efter de har hon haft den kopplad när hon går förbi.. Tack för de!


De har sin tomt inhägnad av staket och när man kör förbi med bil (!) rusar han rakt ner mot staketet och slänger sej emot det och gör utfall. Så jag är inte alls så säker på att den hunden är nå vidare snäll..



Iaf tillbaks till där jag började.. När jag och Nikki vänt om och är påväg tillbaka hem. Får jag syn på damen med hunden och jag skriker åt Nikki att stanna.

Hon stannar men är självklart 'glad' åt att se en annan hund och skäller till lite. Men hon stannar lydigt och jag ropar åt Nikki att komma. Hon går duktigt bak till mej på cykeln och jag tar tag i hennes halsband.
Damen med hunden skriker HYSTERISKT till sin hund som de vore liv och död och försöker slänga in sej i skogen med den.
Hon har en STOR hund av någon boxervariant tror jag, en hane som är högre än några av mina hundar och hon själv är mindre än sin hund. De brukar normalt se ut som hunden är ute och går med henne, och inte tvärsom!!

Hennes hund skäller och härjar.
Ser henne inte men hör henne inne bland buskarna och hon skriker och härjar med sin hund. Jag är ÖVERTYGAD om att hon inte klarar av att hålla den. 

Jag och Nikki står stilla och Nikki ser fundersam ut om vad de egentligen håller på med, men är knäpptyst.

Jag ropar till damen: Går det bra??!
Hon skriker till min förvåning: Klara du av att hålla din hund???!!
(Frågan var snarare tvärtom. Jag står där med Nikki som är hellugn! Medans hennes hund är galen och hon ligger inne i skogen och skriker..)

Jag svarar: De är klart! Det är bara du går förbi jag håller allt i min!
Hon säger Ja okej!

Jag väntar en stund men inget händer mer än att hon fortfarande skriker åt sin hund: NEJ!! SITT!!!! NEJJJ!!!!! och de prasslar och rör sej i buskarna.

Tillslut ropar hon till mej: Går de bra???!!

Jag ropar igen: Ja vi står ju här och väntar, ska du inte gå förbi någongång? 

Hon säger: Gå du! och fortsätter skrika och ramla runt i busken.

Jag försöker förklara att jag har en cykel! Det är lixom lite svårt för mej att dra en stor trehjuling med linor och allt och hålla i Nikki samtidigt som jag ska passera hennes galna hund, som jag var rädd att hon skulle tappa.

Och jag säger igen: Bara du klarar av att hålla din hund så kan du gå förbi. Min behöver du inte bekymra dej för!

Hon fortsätter härja med sin hund (jag ser dom fortfarande inte) och tillslut säger hon: Vi försöker vända.

Jag började bli en aning trött på henne och tillslut kommer hon utfarande på vägen och skriker värre än någonsin och får tillslut med sej sin hund och går tillbaka (alltså mot vårat hus) ..dit jag är påväg!

Hon klarade seriöst INTE att hålla sin egen hund och gå förbi en annan. Trots att min hund sitter stilla och är knäpptyst! Väldigt skrämmande tanke!

Jag sätter mej på backen brevid Nikki och tänker va opraktiskt att hon skulle vända och gå tillbaks igen. Det innebär att hon hade 1,5km att gå innan hon passerat vårat hus och vi kan åka hem igen! Vi satt och gosade jag och Nikki länge. Efter en lång stund hör jag mina andra hundar hemma yla och jag tänkte att hon säkert passerade vårat hus då. Jag ställde mej på cykeln igen och körde. Men bromsade allt va de gick så vi skulle åka sakta. 

Efter mindre än halvvägs hem ser jag tanten på vägen och tänker: Har hon inte hunnit längre!!!??????!
Jag ropar åt Nikki att stanna och hon stannar och jag sätter mej återigen brevid henne på marken och väntar. Väntar LÄNGE igen. Kör efter ett tag och kommer ikapp damen IGEN, så jag och Nikki stannar igen. Tillslut springer hon in i skogen med sin hund och vi kunde köra hem. 



Jag fattar inte att man vågar ha en hund som man inte klarar av att hålla i själv!

Ingen av mina hundar är vidare koppeltränade. Men jag skulle utan tvekan kunna ta vem som helst och gå vart som helst och möter jag en hysterisk hund så orkar jag givetvis hålla och avleda min hund och passera!!

Det är ju skrämmande och inte vidare kul att möta henne eftersom jag vet att hon inte orkar hålla den!! Speciellt när inte Nikki sa något och han blev så galen fast hon va tyst!! 


Åh va jag blir trött på folk som har hund när de egentligen inte borde!!!!