Igår efter att vi gått upp på morgonen gav vi oss iväg med alla hundarna på en liten expedition :-)
Från vårt vardagsrums fönster kan man se en stor höjd som Thommy mycket och länge pratat om att han ville vi skulle gå till. Vi hade tidigare under veckan bestämt att de skulle bli den här helgen. Jag gick upp och gjorde iordning mackor och plockade fram lite gosaker att ta med. Blev lite pulversoppa och pulver för att göra blåbärssoppa, tog såklart med en varsinn filé fryst öring till hundarna. Thommy plockade fram den nyinförskaffade gasolbrännaren och jag packade ner allt i hundarnas klövjeväskor. Divine och Zigge fick bära packningen och Sila och iluk fick slippa sånt eftersom de är sånna små-pluttar :-)
Sila kunde iofs fått provat och haft en tom väska på sej, men nu blev de inte så. Vi kom iväg någon gång strax efter klockan nio på morgonen. Thommy gick först med Zigge och Sila och GPS. Jag kom efter med Divine och iluk gick lös mellan oss hela vägen.


Här har vi precis gett oss iväg. Vi gick rakt ut från vårat hus över sjön och ska
in i skogen där framme.



Vänder mej om och säger: Hej då huset!! *vink vink*

Till o börja med var det riktigt trevligt. På sjön hade snön sjukit ihop så att det gick mycket lätt att gå. Iluk var överlycklig att hela familjen var med. Han sprang ikapp Thommy, Zigge och Sila och buffade lite på dom och konstaterade att, jo då dom är allt med, han sprang bak till mej och Divine, bet Divine lite i kinden sprang bak till mej och var överlycklig, allihopa är va med!!!! Vilka förväntningar han hade och va spännande allt va!!

Så fort vi gick av sjön och in i skogen, var terrängen inte lika rolig längre. I skogen var det djup snö med skare och vi hade ju ingen stig att följa utan de gick på stock och sten och mellan o under träd vilka jag och Divine inte alltid var överens om vilken sida vi skulle gå på.. :-) Iluk hade tur, han va så liten och lätt att skaren bar honom, ibland! Rätt som de var trampade han igenom och försvann :-D men upp flög han lika fort igen och va lika glad för det.

Jag kände mej som Lars Monsen och gick och dokumenterade allt med kameran och va på riktigt bra humör. Man kände sej så äventyrlig med våran lilla expedition. De va nästan bara norskan som saknades för att jag skulle varit riktigt lik ;p Det här borde man göra oftare.


Eftersom lilla iluk var med stannade vi till ofta. Här har vi kommit in på en
myr efter sjön och matte blev lite hungrig. Vi satte fast hundarna i varsinna
träd och jag skulle ta en macka ur Divines väska. Divine blev GALEN, då hon
insåg att hon har gått och burit runt på en massa käk utan att vetat om de.
Haha!



Divine på vårat första stopp.



Zigge på vårat första stopp.

Vi gick vidare efter vår lilla paus och vi kom till en mer tät och oframkomlig skog. Jag kände mej allt mindre som Lars Monsen, jag insåg att mitt val av skor inte varit de bästa. Varför jag inte satte på mej ett par höga kängor eller något annat lämpligt vet jag faktiskt inte. Jag tror inte jag tänkte överhuvudtaget. Jag tog bara mina "vanliga" låga skor av ren vana.

Så fort vi lämnat sjön och kom in i skogen tog det 2 sekunder tills skorna va fulla i snö. När man trampa igenom snön lyckades byxorna fastna kvar i skaren och all snö åkte in. Till en början var man alldels för glad och förväntansfull för att ens lägga märke till det. Men i den svåra terrängen blev humöret lite sämre än på topp och de kändes inte lika roligt.
Vi stannade till en stund och sen kändes de bättre och vi fortsatte. Thommy lockade med att vi om va 600m skulle komma ut på en väg som vi kanske kunde följa.


Här har vi kommit ut på en väg. Alla fyra voffera i bild.

Efter att tillsammans studerat GPS:en en stund insåg vi att vi inte skulle följa vägen. Hade vi valt att följa den hade den varit dubbelt så långt att gå bara vägen plus att det sen skulle bli en bit i skogen iaf, än om vi valde att vika av från vägen direkt.


Husse med hundar först efter kommer iluk, sen divine.

Vi fick iaf gå ett fåtal meter på en väg innan vi skulle vidare in i skogen.

Inne i skogen gick de tungt och jag tappade fart. Vi hamnade lite efter husse vilket ledde till att Divine drog för att vi skulle komma ikapp dom och i farten lyckades hon "skjuta" alla grenar i ansiktet på mej och jag vart på sämre och sämre humör.

Tillslut skrek jag till Thommy: Kan du sakta ner nån j*vla gång!!?????????!!!!
Vi hann knappt komma ikapp dom innan husse drar vidare och jag blir arg för att jag "missa" alla vilopauser. De gick och sen stanna och vänta in oss, sen när vi väl kommer går dom så jag aldrig fick sätta mej ner. Tillslut sittstrejkade jag och Divine en stund och tänkte inte gå en meter till informerade vi husse med! Iaf jag.. Divine vill fortsätta.

Jag var inte längre någon Lars Monsen, Lars har de mycket lättare än mej konstaterade jag. För de första går han inte med en hund i midjebälte som drar ikull en rätt som det är så man åker på mage. Han har heller ingen hund som skjuter grangrenar i ögonen på en. Och han går nästan aldrig tillbaks dit han började.

Vi skulle gå från punkt A till punkt B, och sen TILLBAKS till punkt A igen!!
Han går oftast från punkt A till punkt B, sen e de klart. Med andra ord för varje steg han tar kommer han NÄRMRE sitt mål. Jag kände bara att för varje steg jag tar så kommer jag längre IFRÅN mitt mål!!
 
Vi satt still en stund och jag kände va fruktansvärt blöta fötter jag hade och hällde ut flera liter (eller inte riktigt men, det kändes som det iaf) ur mina skor. Rätt som de va när de va som mest synd om mej, går det helt plötsligt upp något mycket tungt för mej!! Men jag var tvungen att fråga Thommy för säkerhetsskull (jag hoppades ju på att jag skulle ha fel). Du har inte heller packat ner någon kärl att koka vatten i??? Mycket riktigt de hade han ju inte.. Kunde man bli på sämre humör nu? Inte ens mat skulle ja få!

Rätt som de va hitta vi en koja..


Kanske skulle vi, jag Divine och iluk, ta och flytta in, eftersom allting ändå
bara krånglade.

Fortsättning Följer...