Relationssprång..?

Vi har haft några, krävande nätter, så att säga.
 
Med krävande menar jag inte att man vaknar för att mata 2-3 ggr och för att stoppa om och ge nappen ungefär lika många ggr till.
Med krävande menar jag att man blir väckt ca var 10:onde minut, hela natten igenom och är vaken med gråtande bebis typ 70% av den.
 
Vi hade en jättemysig kväll i soffan igår kväll, vi såg på tv.
Vidar låg mellan oss och lekte och pratade.
 
Jag gjorde iordning Vidar för natten innan han blev för trött.
Vi gick upp till sovrummet, släckte ner, tände nattlampan, ammade och jag stoppar om en glad och pratig bebis.
Thommy gick upp och la sej med vidar medan jag gick ut till hundar, hängde tvätt, diska och gjorde mej själv iordning för att ta natten.
 
När jag lägger mej i sängen tar jag Vidars hand, börjar nynna på Idas sommarvisa och i slutet av andra versen somnar han gott.
Något jag anser borde varit en perfekt kväll för Vidar.
 
Ca 1 timma senare vaknar vi av en gråtande bebis. Han tystnar inte av att bli omstoppad/få napp/ få vatten mm. Utan han somnar först om jag tar han i famnen ocg gungar lite lätt.
 
Sedan fortsätter natten med samma procerdur hela natten igenom. Vidar vaknar typ med 10-15min mellanrum, skruvar och vänder sej, gnäller, bökar, gråter.
 
Har tillslut ammat honom så många ggr att maten bara rinner över i munnen på honom..
Han är inte hungrig..
Bara orolig!
 
Nu har vi haft det såhär några nätter.. Jag kan ändå inte påstå att jag känner mej sliten.
Konstigt nog.
Jag sover aldrig dagtid.
När väl Vidar sover middag vill ju jag passa på att göra annat!
 
Det är just under den pågående natten jag känner mej som ett lik när man inte får sova mer än några minuter åt gången, då blir det ju ingen djupsömn precis.
Men när vi väl klivit upp på morgonen är natten "glömd" och jag kör på som vanligt.
Det måste vara en gåva man får som mor..?! ..man orkar mer än man borde?
 
 
"SPRÅNG 5
Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.

Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga.


Så kan du hjälpa barnet:
Visa barnet att du inte överger det. Låt det vänja sig vid nya situationer i sin egen takt. Lek tittutlekar. Det är roligt att kasta saker och att rasa torn som pappa eller mamma bygger upp. Genomskinliga saker med något inuti är spännande. En plastflaska med lite vatten och skum till exempel. Nu är det hög tid att barnsäkra hemmet. Musik, dans och ramsor brukar uppskattas."

 

 

Jag vet att det är något övergående..

Men ibland känns det jobbigt när man är mitt uppe i det..

 

2013-03-15 @ 09:21:34 Allmänt Permalink


Kommentarer
Postat av: El Jörgen

Prova att söka på tassmetoden, funkade för oss när Leo blev sådär. Jobbig metod i början men härdar man ut är det värt det :-)

2013-03-15 @ 12:47:45
Postat av: Suss

Sådär var min son också, det höll tyvärr i sig länge för att sen övergå till att han ville stiga upp mellan kl 3-4 på morgonen. Slitigt efter ett par månader. Köpte Brios spjälsängstassar som blev räddningen. Så fort han vaknade till så snabbt in med nappen och putta lite lätt med foten på spjälsängen så den vaggade, precis som en vagn. Helt underbart!

2013-03-15 @ 20:56:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0