Kommentarer ang Vasaloppet

Ja nu såhär 3 dagar efter Vasaloppet då man hunnit samla tankarna och upplevelsen lite, då kanske man ska sammanfatta de hela.

En ganska mäktig upplevelse på många sätt.

För att inte tala om starten, vad mycket folk!! Eller seriekrocken jag var med och orsakade på startfältet:

Några min efter att starten gått (jag startade i startled 10 LÅÅÅÅNGT bakom startlinjen) så började skidåkarna kring mej att röra på sej. Först började de att vi trampade sakta framåt och jag tänkte, de här blir ett lagom tempo fram till backen. Men ganska snart började alla staka! ..och här gällde de att hänga med. Vill inte riskera att hamna sist på startfältet med mitt öde blottat för alla tv-tittare.

Jag stakade på som alla andra och strax därefter tar det stopp framför mig! Jag hinner givetvis inte stanna utan kör rakt in i röven på han framför mej (då tog de stopp tak och lov) får killen bakom mej in i röva på mej osv.

Upp på fötterna (läs skidorna) igen och vi åkte vidare.

Strax när vi passerar startlinjen känner jag hur slut jag är i hela kroppen och vill bara kliva av!
Men eftersom det är miljoner människor åt alla håll, ja då var de bara att fortsätta.

Strax efter starlinjen har jag redan tappat ryggen på gubben före mej och jag åker bakom han med en lucka på säkert 50m. Inte så snyggt, de bakom mej var nog inte nöjda, då alla har bråttom fram till backen. Men strax efter börjar folk ur spåren brevid att kliva in framför mej.

Kommer tillslut äntligen till backen. VILA! Skönt!
Backen upp tog lite mer än en timma, och var givetvis en av de större upplevelser jag varit med om.

SKIDOR, STAVAR, MÄNNISKOR på varenda kvadratmillimeter!
Tur killen som var bakom mej stod så nära (hans mage var slickad i min rygg) så jag hade någon att luta mej mot :-)
Men o andrasidan lyckades han få in sin skidspets i snodden på mina byxor längst ner och de var krånligt att lösa de gånger de hände!!

Jag trodde att jag var uppe för backen ca 4ggr. Fast jag insåg att backen fortsätter ju.. Den är GRYMT lång!!

Väl upp var de ca 7km kvar till Smågan, jobbig bit mestadels på myrar och de va helt slätt. Folk passerade mej som bara den. Kommer in till smågan ca kl 10 och får ett sms att jag förväntas vara i Mora 19:03!
Lät ju hur bra som helst!!!

Gav mej ut ur Smågan (11km) vidare mot Mångsbodarna.. Jobbigaste delen mentalt av de sträckor jag körde..
BARA MYR INTE ENS ETT GUPP!!
Tappade hoppet någonstanns mellan Smågan och Mångsbodarna, vilket någon mer person tyligen snappat upp och lagt märke till...

För rätt som de är när jag åker kommer sjukvårdarskotern i fullfart med saftblandaren igång.
Musik i örat som jag hade hörde jag inte att de ropade på mej.
Jag åker vidare, ser i ögonvrån någon som springer brevid mej.
Drar ur musiken och stannar..

En sjukvårdare som undrar hur det är med mej, då de fått inrapporterat att jag måste kollas upp för jag typ såg döende ut.

Aj då, kändes inte bra att någon faktiskt sett hur illa jag kände mej.

Fick förklara för sjukvårdaren att jag mådde bra och bara va lite trött och fick åka vidare efter jag övertygat honom. Haha!

Kom en bit till kolla på klockan som var över 11.15.
Okej jag har ändå missat spärrtiden i mångsbodarna tänkte jag. Men jag får väll ta mej dit ändå.
Åkte, gick på skidorna, stanna, åt snickers, tog kort.
och vet ni vad jag hittade?????

Kolla:





In zoomat på bilden:





en övernattningskoja!! Där ville jag stanna kände jag..!


Åkte iaf vidare och kom till mångsbodarna (24km) 11:50. Stod där en stund och kände mej förvirrad.. Efter en stund hör jag en annan tjej fråga när spärrtiden här var. 12.15 får hon som svar!

Va fasen tänkte jag!!! Va de inte 11.15?! Jaha, kolla på klockan igen 12.05! Jag får alltså fortsätta??!!


Något som ingen tala om för mej innan var att man inte ska bällja i sej sportdryck som en jädra idiot vilken jag gjort. De hade slunkit ner x antal liter tror jag och jag bara känner min mage skrika till av all äcklig sportdryck.

Vänder mej och tittar mot bajamajorna, tittar mot skylten Risberg, tittar på klockan.. 12:07..
Nä jag måste åka..

Åker ur mångsbodarna vidare mot Risberg med en sur mage!

 

Kändes tung att ge sej ut igen när jag psykiskt verkligen ställt in mej på att jag åkt färdigt!!
Hittade ett gammalt dass i skogen mellan mångsbodarna & risberg, de tacka jag för :-)

Var dock tveksam till om jag faktiskt fick ta av mej skidorna för o gå dit.. Tänk om jag blir diskad då..?
Fick en bild i huvudet att klaffsa dit med skidorna på och låta skidspettsarna sticka ut under dörren.
Men valde att ta av mej skidorna iaf :-) 

La på lite fästvalla innan jag drog vidare.

Fick lite peppande sms under vägen, Tackar vi för, de hjälpte mycket!
Ungefär här hade jag ont i hela kroppen, mest i svanken (?) och fötterna. Kände även av min gamla hälseneinflammation.

Närmre Risberg så började skotern cirkulera kring mej igen och tjata om jag skulle åka med han in till kontrollen.. Jag skulle ändå inte hinna spärrtiden.

Lite stolthet måste man väll få behålla, Nej jag åker skidor dit sa jag!!

Kommer in till Risberg 13.34. Spärrtiden var 13.30. De va de minuterna jag missa för ja va på dass & valla!
Okej nu är jag ändå klar tänkte jag.
Får en mugg blåbärsoppa och ser Thommy stå längre fram.

Just som jag pustar ut kommer en kille o säger, ska du vidare måste du åka på en gång, vi drar repet nu!!
Jag: Men va fan har ni inte gjort de än?!

Jaha, hinner inte ens säga hej till Thommy och inte heller fylla på min flaska med dryck!
Glider förbi Thommy och skriker argt: JAG ORKAR INGE MER!!!

Passerar sekunderna efter skylten: EVERTSBERG 13KM

Ja har jag kommit såhär långt då ska jag iaf få träffa Ullis!

Och de fick jag. Och jag tog mej ända till Evertsberg totalt 47km. Men missade spärrtiden där med kanske en kvart. Så där fick jag snällt kliva av.

Men tänka sej, jag har provat på att ligga sist i Världens Största Skidlopp!!

 

2011-03-09 @ 12:37:42 Allmänt Permalink


Kommentarer
Postat av: Brittis

Tack för att du delade med dig av din upplevelse. Jag fnissade gott för mig själv när jag läste. BRA kämpat!

Ang. att låta hundarna dra kätting: ja, det fungerar bra med våra för vi började träna in det tidigt. Fick tipset av vår Siniks uppfödare som alltid tränade sina hundar med tunga bildäck etc. Han ville ha starka hundar, snabba var inget för honom. Bra tänkt, med tanke på dagens debatt om malamuterna... Du kan ha rätt när du tänker att om du hejdar dina så tappar de farten när de sedan ska dra. Det är dumt att bromsa dragviljan, de kan bli osäkra. Vi har kuperat runt omkring hemma och visst får man knata på bra men i uppförsbackarna får hunden dra både mig och kättingen. Nerför kan det gå lite för fort för mig ibland! Den här vintern har det inte blivit mycket slädkörning. Trist. Men den vintern vi tränade hundarna med tunga kättingar hela tiden vann Sinik i Vaggeryd och blev BIR, hon hade en jättesnygg hållning och världens ryggmuskler!

2011-03-09 @ 14:13:54
Postat av: Robin, Kieron & Tyler

Jätteintressant att få en liten inblick i hur det var :-) men måste erkänna att jag fick mig några goda garv här under tiden medans jag läste inlägget HAHA... Du var SKITDUKTIG ida !! Hade aldrig pallat...



/Robin

2011-03-09 @ 14:27:00
URL: http://kierontyler.webblogg.se/
Postat av: Anonym

Hahaha Ida du är för härlig, satt på jobbet o garvade läppen av mig medans jag läste om ditt fantastiska lopp. Du kämpade på riktigt tappert må jag säga mycke imponerande.

/Svärmor

2011-03-10 @ 12:34:56
Postat av: Linda S

Underbar beskrivning av ditt vasalopp, jag blir jättesugen på att åka. Eller inte. flin

2011-03-10 @ 22:33:21
URL: http://polarcollie.bloggagratis.se/
Postat av: Christoffer

Tycker det var tufft av dig att åka.

Det var kul läsning =)

2012-02-27 @ 20:52:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0