..är inte helt död! Har lite data och internet problem här hemma som jag hoppas ska vara lösta inom en kort tid.

Just nu kan jag inte lägga upp några bilder. Och jag som hade så mycket jag tänkt lägga upp.
Bilder från Kristiflygare helgen i Nornäs. Bilder på tomten som vi fyllt upp här hemma och sått gräs på. Lite nya hundkort. Men just nu blir det ingenting.

Ska få hjälp med datorn i helgen eventuellt så efter de hoppas jag kunna göra en ordentlig update. Nytt internet är även på gång här. Då vårat nuvarande bara står o tuggar och man kommer ingenvart. Ett under att detta inlägg gick att lägga upp!!

Det har varit lite upp och ner här.
Har haft en väldigt dålig hund.

Allt började för ca 2 veckor sedan när jag skulle fodra hundarna en kväll. Är på nästsista hunden Sila, Divine skuttar runt inne hos sej som vanligt i väntan på att få mat. Rätt som de är börjar hon skricka rakt ut och börjar gå väldigt lungt och lägger sej sedan på sidan och fortsätter skrika en stund till.

Jag gick in och satt hos henne och strax efter hon slutat skrika och kommit på benen igen så började jag försiktigt känna och klämma på hennes ben. Fick för mej att de va något åt bakbenen.. Ingen reaktion på något av de jag gör alls. Böjer och sträcker ut, men inte heller de fick henne att reagera.

Mycket konstigt tyckte jag.

Lite senare skuttar hon som vanligt igen i hundgården och jag funderade på om de kunde blivit någon typ av sträckning. Fortsatte att känna och böja på hennes ben i några dagar men hon reagerade inte alls som om de gjorde ont.

En dag va jag ute och bytte däck på Forden innan den skulle iväg och skrotas. Hörde ett snabbt och kort skrik ifrån hundgården, misstänkte att de va Divine jag hört. Men inte heller nu visade hon att hon hade ont om man kände på henne.

Även husse nämnde att han någon dag hört ett snabbt kort skrik ifrån hundgården.

Vad jag lagt märke till med Divine var att hon inte längre hoppar upp mot nätet och står på bakbenen. Något hon alltid gjort när man kommer för att gosa. Inte minst när hon ser min pappa. Då hoppar hon alltid upp på bakbenen mot nätet och kör ut nosen och ska lägga den mot hans kind.
Det spela ingen roll hur mycket jag lockar på henne. Hon vägra numera att hoppa upp.
Mycket konstigt!!

Var inne på att hon i hoppet mot nätet då hon kanske sträckt sej ochgjort att hon förknippat hoppet med att de gör ont och att hon inte längre pga det vill hoppa upp längre.

Hittar ju inga fel på henne. Hon visar inte att de gör ont någonstanns och då har jag känt och klämt igenom henne i många dagar!

Åkte till Nornäs kristiflygare. Märkte inget speciellt på Divan, lika matglad som alltid och studsar och tjoar.

Kom hem söndag eftermiddag.

Strax innan ja ska gå och lägga mej efter kl 21 gick jag ut i köket för att ta ett glas vatten, tittar ut mot hundgården och lägger märke till att inte allt står rätt till inne hos Divine.

Hon går och hasar sej fram och nästan släpar bakbenen efter sej och huvudet nedsänkt i backen och liksom faller ihop. Hon kravlar sej upp på benen igen går några steg sen samma sak. Skriker åt Thommy att de är något fel med Divan!!! Drar snabbt ut hundlådan i köket och fram med termometern.

Vi slänger på oss kläder o springer ut. Alla hundar möter oss vid sina hundgårdsdörrar utan Divine.

Hon har krypit längst in i sin koja och vi hör bara skrik och pip där inne.

Rycker ut henne ur kojan och hon bara ligger och gnyr, piper, skriker med en väldans hjärtklapning. Jag tempar henne snabbt men inget konstigt där 38,1 grad.

Försöker få fram nummer till en vet vi känner, men inget svar. Ringer mobilen ..avstängd! Typiskt.
Divine gnäller mer och mer där hon ligger på sitt trägolv jag sitter och klappar thommy ringer eniro för att få tag i någon jourvet.

Helt plötsligt tystnar Divine och har nu stängt ögonen. Just här va jag helt övertygad om att hon dör!
Ropar på henne och försöker skaka liv i henne.. Hon öppnar tillslut ögenen. Thommy ger upp med mobilen vi hade inte tid att sitta här o vänta. 

Springer till bilen med Divine på axeln och iväg mot Karlstad där vi antog att de finns någon öppen djurklinik!

Jag satt bak i bagaget med Divine och Thommy trampa gasen ibott.

Närmar oss Kristinehamn, tyvärr utan framsteg att få tag i någon veterinär då min mobil saknar täckning där imellan. Divine piggnar till i bilen och sätter sej upp o tittar ut.

Stannar i Kristinehamn och tar ut henne medan Thommy ringer vidare.

Får tag i en vet som ber oss göra massa check. Kollar munnen, puls osv. Hittar absolut inga konstigheter alls. Hon piggar på sej och är precis som vanligt, dock något trött. Veterinären var inne på ett epilepsianfall.. Då vi inte kan hitta något som helst fel på henne utvärtes. Inga bett, svullnader eller så. Ingen feber. Och hon piggnade dessutom till och bettedde sej mer eller mindre som vanligt.

Vänder om hem igen och hemma gick jag en promenad med henne innan vi gick in och la oss. 
Divine kom på morgonen och väckte mej med pussar på munnen, härligt! Gick upp och ringde vet och bokade en tid. Fick tid halv 2.

Som tur var va jag ledig denna dan så jag spenderade fm ute i hundgården och Divine verka precis som vanligt. Tokig när maten kom och tjoar ocgh skuttar som vanligt.

Jag va inte alls inne på att de skulle vara ett epilepsi anfall. De kändes inte alls som ett sånt. Jag fick mer för mej att hon hade någon inre smärta, antagligen baktill. Under förmiddagen la jag märke till att hon hade svårt att ligga still och flytade på bakbenen hela tiden. Under natten hörde jag henne slicka en heldel. Hon satte sej på trägolvet och liksom kliade nästan sej mot golvet.

Ringde pappa strax innan de va dax för veterinären och sa tror du inte de kan ha med analsäckarna att göra? Jag får för mej de mer och mer jag är med henne. Givetvis kunde ju inte han veta de. Men de hade känts väldigt skönt om de kunde vara en såpass simpelgrej. Jag som va helt inställd på kvällen innan att hon skulle dö ifrån mej där ute i hundgården.

Kommer till veterinären. Jag berätta mina misstankar om analsäckarna och hon säger att hon ska börja kika på de. Och mycket riktigt, de va sprängfyllda. Skönt!!!

Så de tömde och gjorde rent och skickade med oss lite smärtstillande hem.

De lyssnade även på hjärtat och inga konstigheter där. De lät jättebra och hon hade en bra stark puls som känns tydligt i ljumskarna, vilket även vi konstaterat kvällen innan.

Veterinären konstaterade att de inte va speciellt konstigt om hon inte velat hoppa upp och stå på bakbenen då de kan göra väldigt ont och trycka bak.



Redan samma kväll ser jag en ny Divine ute i hundgården. Alla hundar ligger och sover utan divine. Hon står vid dörren kikar rakt in på mej genom köksfönstret med de bredaste leende jag sett på en hund och med en svans som viftar i 100 fram och tillbaka om och om igen :-D