Var ett tag sedan mina inlägg va så där (h)underbart hundiga..
Men jobbar man extra på jobbet hamnar man lite sådär lagom efter hemma och blogga är inte de första man sätter sej och gör då. Den här veckan är iaf en vanlig vecka på jobbet, med bara ordinarie tid vilket innebär att jag lägger några minuter av min lediga tid på att skramla ihop till ett litet inlägg :-)

Va iväg till Kväggen förra helgen och körde hundarna ihop med Patrik. Alltid kul att träna på nya ställen och ihop med någon.

Patrik drog iväg först med 4 hundar.

Eftersom Kaiza är lite skadad kunde inte hon delta (har ett skavsår efter selen som håller på att läker).

Nikki hade jag lånat ut till Pappa denna helg som tog med henne upp till Nornäs och körde henne där.
 
Detta innebar att vi bara hade 4 hundar att köra så Thommy tog 2st och jag 2.
Lät Thommy starta före mej. De vore bra om hundarna lärde sej gå bra med honom och att de inte jagar mej.

Thommy drog iväg med Divan & Zigge.
Efter kom jag med Sila och Iluk.



Ute på sjön fr vä. Iluk och Sila

 

 

Thommys hundar gick sådär, sprang och gluttade bak på matte hela tiden. Så jag stannade för att släppa iväg dom och bra bit så de inte kunde se mej och då fick de fart igen och de gick mycket bättre.

 

Mina gick superbra, trots att vi inte kört på länge.

 

Var väldigt varierande spår kvalitet, från att skaren höll och de bara var någon cm puder, till att hundarna bara rätt som de va försvann i väldigt djup snö.

 

Vid ett tillfälle gick de igenom snön och lixom låg på magen och inte nådde någon botten med någon av tassarna.. De låg som sälar och kravla och titta på mej och undra Va gör vi nu??!

Jag lät dem själva lösa problemet och efter en stunds kravlande provade iluk en jämfotahopps metod som gick sådär i den lösa snön men vi kom framåt tillslut.

De blir faktiskt rätt tugnt för endast 2 hundar att dra en släde och förare i sånn djupsnö. Så de fick kämpa!!




Mej på släden ute på Frövettern

 

 

De va riktigt skönt ute, soligt och bara någon minusgrad.

Från hårda spår till spår utan botten gick det även till vatten. Körde och plums så var de bara vatten under all snö. Var vid ett tillfälle väldigt glad att jag hade stövlar på mej och plaskade i vatten nästan till knäna.

De riktigt knöt sej i magen på en och man försöker mana på hundarna att fortsätta framåt trots att vi gick i flera dm vatten/slask ute på en sjö. Och man bara hoppas att isen håller.. Minns att en av tankarna där var: Jag ger mej inte ut på en sjö med hundarna igen förns nästa vinter!!

Vi passerade några sånna "vattenhål". Hade lite telefon kontakt med Patrik under körningen. 
Sista samtalet jag fick var när han skulle gå av sjön och köra upp på land igen. Han ringer och säger:

Vill du ha en fin tur, vänder du och kör samma väg tillbaka.
Vill du ha de jäkligt tufft fortsätter du.

 

Hm.. Valet var inte svårt. Klart vi fortsätter tänkte jag. Hundarna va sådär lagomt trötta. De är jobbigt att springa på skare och rätt som de är så bara försvinner marken under dom och de pulsar med snö upp över magen.

Men vi fortsatte.

 

Gick av sjön och upp vid en badplats och upp på ett gärde.

På gärdet var de fruktansvärt mycket snö och som inte bar alls. Jag pulsade med snö upp till låren, men båda mina hundar va tokiga och skulle framåt. Stod jag på släden så höll snön för den och mej, men inte för hundarna som bara försvann och försvann och försvann.

 

Ville inte de skulle slita ihjäl sej, båda va ju så tokiga framåt!!! 
Så jag försökte gå bakom släden och hålla emot den. De gick ju sådär med snö till låren och hundarna som sliter i den o har brottom fram! 


Såg att de vart trötta efter en stund och lät dem vila några sekunder..
..så länge de orka ligga still iaf innan de skulle jaga vidare

Just här höll faktiskt skaren.

Sen kämpade de på vidare tillbaks till bilen.

 

Bortsett från vattenhålen på sjön var det en rolig tur med väldigt varierande spårkvalitét :-)