Det kostar att ligga på topp..

Sedan barnen började på förskolan för 2 veckor sedan har de varit mer sjuka än friska.

När den ena blir frisk, blir den andra sjuk och så har de avlöst varandra..

 

Att avlösa är dessutom ett ord som stämmer väldigt bra in på vår familj på många kategorier just nu.

 

Sjuka barn kräver väääääldigt mycket mer än friska.

Dessutom har det minsta barnet drabbats av separationsångest, sedan jag började jobba.

Så nu sover hon knappt.

Iallafall inte ensam, utan helst på mig.

Med handen på hjärtat, det är jättemysigt att sova med sina barn, men man blir inte direkt utvilad av att ligga som en packad-sill och att knappt kunna vända sej, för då finns risken att barnet blir argt och vaknar.

Oftast vaknar man på morgonen med avdomnade/ömmande kroppsdelar.

 

Pappa duger inte till nattning eller tröst på natten för lillasyster just nu och på dagarna är hon mej hack i häl vad jag än gör. Jag får inte lämna rummet utan att det blir katastrof.

Men som tur är vet vi att någon gång kommer det gå över, även om man är lite trött i mössan mellan varven.

 

Men Jag och Thommy ror ändå hem allt ganska bra.

Den som är hemma med barnen ser även till att hemmet flyter på med mat/tvätt/städ/djurskötsel osv.

Thommy har faktiskt blivit otroligt duktig på detta, sedan jag började jobba igen efter 3,5 år hemma!!

 

Men det tråkiga i historien är väll att det känns som om vi knappt ses, Thommy och jag.

När den ena kommer hem från jobb, åker den andra oftast.

När väl båda infinner sej, då är det dax för den ena att gå ut och träna hundar och den andra får ta barn & hem.

 

När man kommer in sent på kvällen från hundkörningen, sover den andra (oftast med ett av barnen tätt inslingrat).

Nätterna blir sådär med sömn.

Sjuka barn vaknar ofta och är mkt ledsna.

Dessutom sedan Varga blev sådär mamma-sjuk, är det obligatoriskt för henne att vakna flera ggr per natt och se så mamma faktiskt inte är borta.

Ibland tar omläggningarna upp till en timma.

 

Mitt i denna småbarnstid, så har vi iallafall valt att satsa som mest, hittills, på hundkörningen också.

Passande :-)

Så många timmar spenderas ute i skogarna för att träna spannet, för att följa träningsschemat till punkt & pricka.

Så där försvinner några sömntimmar eller timmar tillsammans med varandra.

Fast det är självvalt.

Avkoppling för mej är faktiskt när jag får vara ute i naturen och rensa hjärnan bakom glada, arbetande hundar.

 

Men.. år 2042, då kanske vi får tid att umgosas lite på egen hand Thommy & Jag.

Vem vet kanske slår vi på stort och bokar en hel veckas resa till något mysigt ställe. Jag ska fråga honom någon gång framöver när vi ses..

Eller så är det kanske bäst att skicka ett sms och fråga honom, för annars har jag garanterat hunnit glömma bort det tills nästa gång vi får tillfälle att ses :-)

Hundfoderleverans här i veckan.. Barnen blev jättesugna på körv.

Mkt kaffe blir de.. Här uppladdning inför ett sent pass med hundarna.

Spannet.

Häromkvällen förberedde jag att bad till pappan, när han var ute o körde hundar.

Gårdagens morgonsol här i skogen.

Många vackra mornar har vi haft senaste veckan..

 

Det är tur du är positivt Ida (om än lite trött!) för det blir bättre, det blir det! Varga fattar snart att mamma inte försvinner och sover bättre. Det kan ta några veckor till men det släpper, jag lovar. Och det blir tid för Tommy och dig, det är bara att ta sig igenom den här perioden...kram på dig!

Uppdatera ☹️ saknar dina inlägg!