Just nu önskar jag mest att dagarna ska rulla på och att de ska dra igång med valpning.

Inte lång tid kvar och de är defenitivt nedräkning nu.

Är nått så fruktansvärt nyfiken på vad de är för någon/några som sparkar mej på händerna om kvällarna uppe i soffan inifrån Karmas mage.

Valplådan står färdig sedan en tid tillbaka, full med tidningar och filtar osv.

Hoppas det blir en okomplicerad valpning som de dom tidigare gångerna varit då vi fått valpar.

Minns fortrande de där dygnet när mamma Bonnys valpar var påväg till världen.

Under öppningsstadiet satt vi där i villavagnen, jag och Bonny.

I mörkret, med levande ljus och lite lugn musik i bakgrunden.

Hon njöt när jag strök händerna över hennes päls, samtidigt som hon huttrade av tempsänkningen.

På eftermiddagen dagen därpå kom första valpen och sista kom någon gång sent på natten/tidig morgon..

De var ur den kullen våran Sila föddes.

"Lilla grå" som hon en tid hette för hon var såpass mycket mindre än de andra.

Ca 3år senare var det dax för henne att bli mamma.

Då hade vi flyttat från villavagnen och in i huset som vi byggt.

Idag är Silas valpar över 3år och de är dax för vår första huskykull att födas..

Vi har även denna gång bytt bostad.

Från villavagn, till villa och nu till torp.

Vi är även igång och kör in Snö i spannet.

Fast de känns nästan fel att säga köra in.

Hon är tokduktig och har konstant spänd lina och vill bara ge järnet.

Hon är som vilken av de andra vuxna hundarna som helst.

Så vi måste hålla igen.