Lördagkväll utan barn

I lördags var det dax för båda barnen att sova borta.

Det blev första gången vi lämnat bort båda barnen samtidigt en natt.

Varga har alltid sovit med oss.

Vidar har bara sovit borta en natt, hos mina föräldrar när vi var i Stockholm på metallica i maj.

Nu skulle vi på kräftskiva. 

Så Varga fick sova hemma hos min syster.

Vidar sov hos sin farmor & farfar.

Varga är ganska blyg för folk och ammar ju en gång varje natt. Men de gick väll trotsallt okej. 

Även om babblarna fick rulla om och om igen i 40min och de tittade på teletubbies kl 04 på morgonen.

Vidar älskar ju att vara med sina farföräldrar, så de va jag inge bekymrad över. 

Det var väll bara just själva insomningsmomentet jag funderade lite över, eftersom han bara är van att somna hemma.

Men det hade gått bra.

Han somna och sov hela natten.

Vi var på kräftskiva i nykroppa.

Och cyklade hem vid 02:30.

Oj va konstigt det var att komma hem och barnens sängar var tomma.

Jag var ändå tvungen att gå fram till spjälsängarna o snusa lite på deras filtar som låg kvar..

Att somna gick snabbt, toktrött som man var.

Men vid 8:30 vaknade jag o tyckte jag ändå fått en lång sovmorgon eftersom jag gått upp kl 6-7 i typ 2års tid måndag som lördagmorgon, eftersom barnen vaknar då.

Ännu tommare var det på morgonen.

Tyst, inga barn som tjoa och skratta. Tomt, inga leksaker att snubbla över i all rum.

Jag åt frukost och gick ut till hundar o höns. Thommy låg kvar, bakfull som han var.

När jag kommer till hönsen, ser jag att en av ungtupparna inte mår helt okej.

Han låg och hade svårt att gå och var matt.

Eftersom vi ändå inte ska ha fler tuppar utan ändå tänkt ta bort dom så småningom ville jag inte förlänga hans lidande utan bestämde mej direkt för att ta bort honom utan att försöka bota honom på något sätt. Så jag tog han i benen och gick in i vedboden för att hämta yxan.

Gick till huggkubben, bedöva han med ett slag i nacken och yxade sedan av huvudet.

Medan jag stod där och höll fågeln uppochner tyckte jag att de ändå de kändes så fint, när kroppen börja flaxa efter att huvudet lämnat kroppen. 

Själva situationen i sej var kanske inte så fin, när jag står där halvt påklädd, med morgongrus i ögonen och lite småbakfull sedan kvällens kräftskiva. Men det kändes som om själen verkligen flög ur kroppen till ett bättre ställe där han slapp lida mer.

Just i min "fina stund" öppnar thommy ytterdörren, yrvaken och med jätteögon. Han lyckades tydligen se mej genom fönstret ståendes där "tidigt" på söndagsmorgonen och yxa huvudet av en av tupparna. Han började förmodligen fundera på om det finska temperamentet tagit över sin frus handlande och ropade: "Va håller du på med??!!"

Han va sjuk, ropa ja tillbaks..

Det var hursomhelst underbart när barnen droppade in vid lunchtid.

För oj vad jag saknat dom båda!!

Senare på eftermiddagen satte vi barnen i cykelkärran och cyklade in till nykroppa för att hämta bilen.

På kvällen var både pappa & barn trötta. Då vart det film i Vidars rum

Hi hi, fnissar när jag läser om hur du yxade ihjäl tuppen och Thommy råkade se det. Som i en film, hi hi :-). Vår granne har höns - de flesta svarta, tror det är en del Lohman-höns - och tuppen börjar lära sig gala. Jag gillar hönsen, Sinik är nyfiken men faktiskt ointresserad (så länge de håller sig på sin tomt!) och Akke mest lite, lite nyfiken MEN deras unga, vuxna dotter är livrädd! Hon skriker ibland så vi tror att hon skadat sig men det är bara hönsen som kommer för nära...