Vi fick samma sköterska som Vidar har.

Hon började att prata om förlossningen, de hade ännu inte fått journalen så hon visste inget om den.

Tog den lång tid?

NÄ, vi hann knappt dit. Vattnet gick hemma då börja de och 1 timma och 14min senare var hon ute.

BVC-sköterskan fick stora ögon!!

Oj då..

Vi berättade lite mer och hon var förvånad.

Så säger hon, vart de mycket komplikationer o bristningar iochmed att de gick så fort då..

Nej ingenting blev det, svarade jag.

Då kom kommentaren som så många sagt innan, du måste vara som gjord för att föda barn..

När allt går så smidigt så är det ju inte svårt att vilja ha många barn heller precis.

Kärleken till sina barn går inte heller att beskriva.

Det är ju inte så att samma känslor nu istället ska räcka till 2 barn.

Nä, utan det kommer bara mer och ny kärlek.

 Istället har jag två barn jag älskar gränslöst!

Får man önska och tänka så får ju inte det här varit sista gången jag har äran att få vara gravid och föda ett nytt litet liv.

Det känns lite konstigt nu att inte vara gravid.

Det är ju ändå som om jag varit det i 2 år nu.

Jag har aldrig varit ensam, utan vart jag än gick hade jag ändå liten i magen med mig.

Inte för jag känner mej ensam så just nu..

Men de är svårt att beskriva.

Och när barnmorskan 10min efter förlossningen säger, hade de inte varit för bebisen du har på bröstet, hade vi aldrig trott du fött barn! ..så är det väll inte konstigt att man skulle kunna göra om allt igen.

Tillbaka till BVC.

Vid hemgången förra måndagen vägde Varga 2465gram.

Idag en vecka senare låg vikten på 2760.

Alltså plus 295gram på en vecka :-)

Ännu ett kvittot på att amningen fungerar bra.

Det andra kvittot är väll att hon är så nöjd, hon sover och äter typ.

Längden var idag 49cm, 2cm plus.

Inga konstigheter och vi hade inga frågor.

Kanske eftersom vi minns allt så väl, då de inte va längesen Vidar var så liten.