Idag har det varit en riktigt bra dag.
Gårdagens veterinärbesök gick faktist bra, trotts att det tog tid.

Ja, jag kanske ska börja från början. Vaknade på morgonen, precis som vanligt, av att husse gav mej en hej-då-puss och åkte till jobbet. Jag gick upp och gjorde mig iordning. Kom på att jag skulle betala en räkning innan jag åkte till jobbet. Plockar fram dosan, men kan inte hitta min plånbok med mitt VISA-kort i.

Funderar en stund och kommer på att den la jag minsann i Thommys gymväska kvällen innan. Jag orkade inte ta med min väska när vi skulle och träna så jag slängde i mina saker i hans väska. Problemet var nu att han hade med sin väska till jobbet med min plånbok i.

Jaha, tänkte först att jag får väll betala räkningen ikväll då..
Kommer sedan på att jag ska ju till veterinären med Zigge direkt när jag slutar jobbet, då måste jag ju ha plånboken. Funderar en stund till tittar på klockan och tänker att snabbar jag mej hinner jag till Thommys jobb och hämta den.

Går ut till lastbilen startar den och diesel-lampan lyser! Typiskt. Den hade visst lyst ett tag och jag kommer aldrig fram och tillbaks till Thommys jobb på dieseln som är i. Eller jag ville iaf inte chansa och bli ståendes i skogen och inte ta mig till varken jobb eller veterinär.

Jag har väll aldrig lyckats skicka iväg min plånbok till Thommys jobb förut. Varför denna dag och varför lyckas dieseln i bilen vara slut samtidigt?! Höjden av otur..

Ringer thommy som säger att ja kan hämta pengar hos hans föräldrar innan jobbet att tanka för och ta veterinären på faktura. Ringer veterinären som då givetvis inte lämnar fakturor..!

Okej funderar vidare, hinner inte hitta på någon lösning efter jag slutat eftersom då är det gasen i botten direkt som gäller för att hinna.. Så jag var ju tvungen att på något sätt lösa de innan jag slutar jobbet.

Efter många om och men så fick Thommy åka från jobbet och komma in med plånboken till mej när jag jobbade. Snällt!!

Så allt löste sej, jag tankade, snabbade mej hem och hämta Zigge och åkte vidare till Karlskoga.

Vart ännu mer trött när jag kommer till veterinären och ingen vet vad vi överhuvudtaget gör där.
"Har ni varit här förut?"
-JA!
"Vad ska ni göra idag?"
-Ja vet inte, vi skulle på återbesök iaf..

Efter ha suttit 50 min i väntrummet får vi tillslut komma in på ett rum och veterinären vi hade sist kom in. SKÖNT! Hon visste vad vi gjorde där iallafall, tack och lov.

Vi började med att göra en röntgen. Eftersom ultraljudet sist bara visade ett vitt område i urinblåsan som enligt veterinären inte kan vara något annat än kristaller eller stenar.
Med röntgen kan man se hur mycket och hur stora stenarna är.

Vi gjorde nu en röntgen som inte visade något alls. Inga stenar alltså. Då är det bara kristaller som ligger i blåsan och de är så små att de inte syns på röntgen. Kristallerna kan inte göra stopp, men de kan bli till stenar så småningom.

Veterinären hade kikat på urinprovet vi lämnat sist, men kunde inte se vad för slags stenarna/kristallerna det var. De finns olika sorter. Vissa sorter måste opereras bort medan struvit-stenar eller kristaller löses upp med ett special foder.

Vi gjorde ett nytt urinprov med förhoppningar att kristaller skulle komma med ut. Efter ytterligare 60min i väntrummet så fick vi svar på det provet. Denna gång kom det med kristaller ut och de var struvitkristaller.

Så nu ska Zigge stå på ett specialfoder i 8v. Ett våtfoder på burk som inte var någon billig historia. 25kr per burk och till 40kg Zigge blir det 4 burkar om dagen i 8 veckor!
Ja men vad gör man, han måste ju bli frisk.

Vi pratade lite och ska tillbaks på ultraljud kring jul för att se om kristallerna är borta och även se så att cystan inte växer. Cystan var för övrigt så pass liten att veterinären inte såg den som något problem nu.

Vad jag fattat så är det inte säkert att kristaller utvecklas till stenar.
Och av de hundar som väll har urinsten så är det 60% som de kommer tillbaks på.
Det måste ju göra att oddsen ser bra ut för oss. Iochmed att han inte ens hade stenar nu utan bara är i kristallstadiet.

Sen känns det bra att vi regelbundet kommer att ultraljuda honom, då har vi koll på om kristallerna försvinner för gott eller om det kommer att komma tillbaka. Samtidigt har vi då koll på cystan. Det är inte säkert det händer något mer med den. Men den kan ju växa, så det känna bra att ha koll på båda delarna.


Idag har det varit en solig dag, men ändå inte varmt! 15 grader mitt på dagen och 11 senare på kvällen. Så det är väll dax att sparka igång dragsäsongen ordentligt nu.

Lasta in hundarna i bussen och åkte ut till grusvägarna i skogen och körde en sväng.
4-spanns premiär för denna höst!
För nu är det HÖST!
ÄNTLIGEN!!



Från vänster, fram Nikki & Zigge
från vänster, bak Iluk & Kaiza

Sila vart minst sagt ledsen över att inte få följa med och köra. Jag saknade henne faktiskt i spannet. Sila går annars som ledarhund och nu fick Nikki ta hennes plats. Det gick väll sådär.

Normalt är det Sila som håller placeringen på vägen, medan Nikki tyckte att vi kan väll springa lite olika. Zigge gjorde sitt bästa för att hålla dem högerplacerade. Men ni vet tjejer, de brukar ju få som de vill..


De började mörkna på på slutet. Det blev ju ingen höjdarkvalitet på bilderna, men det är ju bättre än inget.




Ingen aning hur långt det blev, de blev bara några kilometer.

Sen boxa hundar och åkte hem igen. När vi kom hem var det kolsvart ute.

Medan jag lastade ur hundarna ur bussen kände ja vilken härlig årstid vi står inför. Finns det något härligare än hösten. Sval luft och man går med den där pirriga känslan i magen, med längtan efter snön!! Mys!
Stod där i mörkret och njöt en stund, av tystnaden, mörkret och de 10 plusgraderna..

Hundarna ligger nu nöjda och mätta i hundgårdarna och det blir snart kudden för min del.
Garanterat så delas kudden inatt med en man och minst en malamute.

Godnatt!