Igår var det en lång dag..
Det blev många timmar i bilen tur och retur till Stockholm. Antti hade gjort sitt här och det var dax för honom att åka hem till Finland igen :-(
För mej hade han gärna fått stannat förevigt! :-)



Antti och jag myser hemma på gräsmattan innan det är dax

att åka.

Men innan vi åkte blev det en promenad hemma..

Antti posar, han är i fällning dock och inte i sin bästa päls!!

Nu kan jag lägga till i meritlistan: Körning med lastbilen i Stockholms-rusningstrafik!! Min bror följde med som sällskap. Men ja körde ända hemifrån och till Viking Line terminalen. Utan några större problem.. Bara en liten konflikt mej och GPS:en imellan. Då han här i tunneln säger: "Håll till vänster". Strax efter jag kommer ur tunneln och ligger i filen längst till vänster säger han istället: "Sväng av höger!"

Vad nu?! Jag skulle alltså på några meter slänga mej över till filen allra längst till höger och svänga av.. Men störst går väll först.. Så jag klarade av, trots alla bilar, att ta mej över och svänga av!! :-)

Bilar i tunneln!!

Antti och jag, framme vid Viking Line terminalen

Vi var i god tid och hade ca 1h 20min på oss innan Färjan med Hanna skulle komma. Så vi hann gå en promenad med Antti så han var ordentligt rastad innan det var dax att åka.

Sedan gick vi in i terminalen och satte oss på en bänk och väntade.. Ungefär där började de kännas väldigt jobbigt och jag sa till min bror att jag borde skickat någon annan som lämnar över Antti.
Antti var istället cool-lugn och låg på mina fötter samtidigt som ett 30-tal kineser stod och tog kort på mej och "the wolf".

Hanna kom och Antti blev jätteglad. Då kändes det ju betydligt bättre..
Vi pratade en stund och sen blev de dax för oss att gå. När jag skulle lämna kopplet till Hanna så kom tårarna. De va verkligen svårt att släppa denna hund!!

Under tiden har en farbror kommit och satt sej på bänken precis där vi stod och han tittar på mej och säger:

Allt kommer gå bra ska du se! Jag förstår att det är din hund.. (eftersom jag stod och grina)
-Nej ..svarar jag!
-det är inte min hund jag ska bara lämna tillbaks honom, så börja jag skratta för de verka ju så knäppt att där står jag och tårarna sprutar fast det inte ens är min hund som jag ska lämna bort.
-Här har vi hundens matte sa jag och pekade på Hanna.
Gubben tittade med stora ögon och tyckte väll ja inte verka riktigt klok.

Det fick bli en sista bild innan jag gick ut ur terminalen.. Inte jättebra pose, men det spelar ingen roll.

A once in a lifetime dog, stämmer helt klart i alla lägen!
 

Antti och Hanna redo för Finland med farbrorn i bakgrunden.