Hade jag varit ensam att bestämma, hade vi gift oss i smyg, långt uppe på fjället med alla hundarna och bara en präst, möjligtvis ett vittne. Men eftersom jag inte är ensam att bestämma så kommer det inte riktigt att bli så.

Det kommer bli ett litet, mysigt bröllop med bara våra familjer i dalatrakterna
fredag 31 december.






Jag är nog vädligt olik min syster. De sista jag vill ha är ett stort prinsessbröllop med massa, massa gäster där allt ska vara perfekt och fiint. Eller ja fint ska de ju vara, men fint på ett annat sätt.
De ska inte vara super exklusivt, men ändå...

Ja men om man drar en parallell med hundkörning tillexempel.
Många turister med pengar tycker det är exklusivt att få prova att åka hundspann.

Men när man själv kör hund och håller på med hundarna dagligen så är de inte just såå exklusivt på samma sätt.
Man mockar skit, pratar skit, konsistens, magar och mycket som är långt ifrån fiint.
Man kör turer och ligger ute och bryr sej inte ett dugg om man luktar illa och man nöjer sej med de som finns. Toalett? kranvatten? Dusch? Tvätta sej? Vad är det?! och ingen bryr sej om de heller.

Men för mej är de exkusivt på ett annat sätt. Frihetskänslan, att jobba i ett team ihop med sina djur,
alla vackra platser man får se, naturupplevelsen 
och så mycket mer!!!



Ja ungefär så vill jag ha mitt bröllop fint, men ändå inte fint.