Pappa med 2 jobbarkompisar hade bestämt sej för att gå brattforsleden 28km i helgen. De planerade endel under veckan och undrarde om vi hade några kartor sedan vi gick. Kartorna vi hade var inge bra, men vi hade istället tagit kort på bra kartor över leden som jag skickade till dom.


Karta över leden

Bilden blev rätt liten i bloggen men hoppas ni ser. Leden startar och slutar i Brattfors som ligger högst upp i de högra hörnet på bilden. Sen går man till:

Älgdalen
Djupadalen
Gräshöjden
Ångsågen
Stegelviken
Alstertjärnarna
Brattfors

Jag skickade ett mess till pappa och skrev att han skulle skicka lite meddelanden och berätta hur de gick för dem. Jag fick ett mess vid strax efter kl 16. Då hade de kommit iväg. Jag och Thommy hann bara gå till "Djupadalen" när vi gick. Ravinerna är mellan Brattfors och Djupadalen sen slutar de. Eftersom vi gick och vände igen innebar det för oss att vi fick gå ravinerna 2ggr. De är jobbigt!!

Jag visste att det fanns ett vindskydd att övernatta i, i Älgdalen. Resten av leden hade vi ju inte gått. Jag kikade vidare i mina kartor och hittade även att det skulle gå att övernatta i Alstertjärnarna. Där skulle det också finnas ett vindskydd. Så jag informerade dom om att de borde försöka hinna dit, då de inte skulle ha nått tält med sej.


Jag ringde pappa när jag slutat jobbet på kvällen och då hade de precis kommit till Gräshöjden. Det började skymma, så snart var de fram med pannlampor. 
Han sa att där fanns inget att sova i. De skulle fortsätta mot Ångsågen och hoppas på bättre tur där. Jag sa ring när ni kommer dit. Det kan vara kul att höra om ni hittar någonstanns att sova.


Väl hemma packade jag iordning lite grejer för min och Thommys kommande nattexpedition. Jag hade planerat att skrämma eller göra något annat för de 3 vandrarna under kvällen/natten. Fast pappa var såklart helt ovetande.


Jag tror jag ringde till han efter en stund igen. Då hade de precis kommit till Ångsågen. Där fanns heller inget  att sova i sa han. Men sjön skulle ligga bara en bit fram så de skulle gå ner till den, de kunde inte gå mer i mörkret och skulle stanna där oavsett.


Vi kikade på kartor och såg att det fanns bilvägar rätt nära Ångsågen så vi kunde åka bil nästan ända fram och sen smyga oss till deras läger. Planerade att ta med ett tält åt dom och ev en säck med ved.


Men pappa ringde upp efter en stund och säger. Vi hittade en gräsplätt vi tänkte sova på. Och medan vi skulle leta ved hittade vi ett vindskydd med ved en bit bort vid sjön!!!

Haha. Jag sa tänk om ni lagt er under bar himmel och sovit. Och vaknat upp på morgonen och de första ni ser är ett timrat fint vindskydd 200m bort. Inte såå kul kanske :-)


Klockan blev 21:00 och jag hade packat ihop oss klart. Planen var att ta med en hund. Pappa med jobbarkompisar hade nämnt att de skulle lyssna efter vargyl på natten så då kunde de ju vara kul om de skulle få se "en riktig varg" komma springades i lägret ;-) Haha, även om pappa känner igen hunden så kanske hans jobbarkompisar kunde bli lite rädda.. Haha.


Sila fick det bli som fick följa med. Kände mej lite väl elak då de 3 karlarna skulle bli alltför rädda om Sila kom smygandes i deras läger, så jag gjorde om min plan lite.
Tog fram hennes klövjeväska och la i öl, nötter & ölkorv. Och 2st frysta märgben. Pappa hade Silver med så han ville väll såklart också få något gott. Så ett ben till han och ett till Sila som belöning för hennes uppdrag :-D Skrev även ett brev som jag la högst upp i väskan. På utsidan av väskan klistrade jag på en lapp med texten: Öppna Mej. Annars kanske de skulle missa att de skulle titta i väskan.

Vi åkte iväg med GPS:en i högsta hugg för att hitta till Ångsågen och var där efter 45min bilfärd. Eftersom vi inte hade någon aning om hur långt ifrån vägen vindskyddet egentligen låg stannade vi tidigt och slog av bilen och smög iväg ner mot sjön.

Kan informera alla om att det är fruktansvärt svårt att gå UTAN lampor när det är kolsvart! Vi hittade en informationstavla och lyste försiktigt. På den fanns en karta och ett vindskydd utritat brevid sjön. Min första tanke: Hade pappa och dom varit smarta hade de kikat på tavlan och sett att där fanns ett vindskydd, men så smarta var de inte.

Bra då visste vi åt vilket håll vi skulle gå iaf. Vi gick och kom tillslut till sjön. Vi stannade och lyssnade men varken hörde eller såg något. Men vi fortsatte åt de håll kartan visade att vindskyddet skulle ligga. Efter ännu en stund fick vi syn på ljus i skogen. De lystes med pannlampor åt alla möjliga håll och vi tänkte: De har hört oss!
Även Silver skrek lite till och från.

Vi avvaktade en stund och insåg att de nog faktiskt inte har hört oss. Vi släppte Sila, som hade sin väska på sej och hoppades på att hon skulle gå dit. Men tror ni hon vågade de??


De var ganska högljudda av sej och tjoade. Vi gick försiktigt framåt och manade på Sila att fortsätta. Hon gick en bit till men kom springandes tillbaks och MORRADE! Gumman, första gången jag hört henne morra. Hon tyckte det var otäckt och hade svansen mellan bena.

Inte konstigt att hon var rädd när matte och husse beter sej sååå konstigt och smyger i skogen. Vi insåg att vi behövde ta oss närmre. Då säger Thommy: Men riktar de en lampa hit så reflekterar ju ditt hår upp hela skogen!!!!! Haha, så de var bara att dra upp min svarta luva. Strax efter fick de upp en stor fin eld i lägret och släckte pannlamporna.


Vi la oss ner på marken kröp närmre. Sila gick brevid oss.

Här misstänker jag att någon av dem hörde oss och de tände lamporna igen. Pappas pannlampa träffade mej rakt i ögonen och jag slängde mitt bländvita ansikte rakt ner i marken för att inte synas.

Där låg Thommy och jag raklånga efter marken med ansiktena rakt ner i backen. Jag hoppades såå innerligt att Silver inte varit och sketit där vi låg.

De fick istället syn på Silas konturer och vi hörde hur de disskuterade och funderade. Sila började gå lite fram och tillbaks i strålkastarljuset. Pappa säger tillslut, men är de inte likt Sila.
Nör hon hörde sitt namn kom svansen snabbt upp.
Pappa börjar locka: Sila..
Hon smög sej fram till dom och blev glad!! De vart väldigt överraskade av att de kom en vovve och Silver skrek av lycka.

Vi hörde dom läsa på hennes väska: Öppna mej!

Sedan fann de brevet och läste högt:

Hej!

Jag är The Packleader av Ångsågens vargstam.

Mitt uppdrag är att leverera nödproviant till de nödställda

männen med hund i vindskyddet.

/ Sila

The packleader of Ångsågen

Hörde många glada skratt och de packade upp väskan med öl, ölkorv och chilinötter. Efter en stund hoppade även vi fram. Gissa om de vart förvånade...?

Vi satt vid elden och pratade medan hundarna njöt av varsitt märgben innan vi gav oss av för resan hem igen...